Diskutera – Tidernas otäckaste spel är...

Första Silent Hill till PS1.

Amnesia The Dark Descent

Resident Evil 7...crap vad läskigt det var

Fear tyckte jag var sjukt läskigt när jag prövade demot från PcGamer som 10 åring. Hade många återkommande drömmar om den där förbannade Alma.
Dead Space’s ljudbild och paniken som infinner sig i Amnesia i all ära, men på senare år är det något P.T. som fått mig att känna mest obehag. Mysteriet och det oförklarliga som P.T. bjuder på i det korta och fokuserade format är top notch. Men just att det är kort och mystiskt gör att det är obehagligt, i längre format skulle magin kanske försvinna.

Det finns många riktigt vassa skräckspel och jag har lirat de alla nästintill men jag nominerar återigen det P.T. liknande skräckspelet (Visage) som finns till Steam, PlayStation 4 och Xbox ONE. Väldigt otäckt spel med otroligt creepy atmosfär. Tillverkad i "Unreal Engine 4" så det ser riktigt detaljerat ut med ett spökhus att utforska bl.a..
Visage lämnade Early Access nu i höstas 2020 efter 2 år i EA. Det finns 4 kapitel totalt. Chapter 1: Lucy, Chapter 2: Dolores, Chapter 3: Rakan och Chapter 4: Mirror World. De första 3 är helt klart bäst. 4e kapitlet höll tyvärr inte riktigt lika hög standard. Jag fick ta pauser några gånger för att skräcken gick mig under skinnet ett antal gånger. Detta är inget för räddharen..

Jag ger Visage en 9a av 10 i betyg. FZ style ger jag det 4.5 av 5. En stark rekommendation. En smygande skräck med en riktigt vass ljudbild dessutom. Det är synd att ingen hos FZ redaktionen har vågat sig på att recensera detta höjdarlir. Jag skulle vilja se CeeJay svettas o baka bullar i kalsongerna. Visage ligger på 88% väldigt positiva omdömen i Steam butiken av över 4000 röster. Det ligger på 80 i betyg på MetaCritic.

Skräckfans? GÅ O KÖP!!! Detta borde redan finnas i ditt spelbibliotek.

Tror nog nästan det var antingen Resident Evil 2 eller Doom 3 som skrämt mig mest.

Första Alone in The Dark. Var livrädd för det som sexåring. Är enda spelet jag minns att jag varit riktigt rädd för.

Came here to say that. Amnesia alla dagar.

Minns när jag och polarna lirade det i yngre dagar (innan barn och familjer) på kompisens vägg med projektor varav den som spelade fick sitta med lurar..😅

Vill även minnas att det här med youtube-streamers precis började bli en grej och att Pewdiepie var på uppgång med en serie Amnesia-videor🤔

Edit: Vi överväger nu i pandemitid att köra en reunion och hyra en biosalong på filmstaden för att lira Resident Evil VIII 😎

Det som skrämde mig mest var nog Clive Barkers The Undying. Ett spel jag dock gärna hade sett en remake på

Måste nog säga Layers of Fear, finns nog inget annat spel jag har stängt ner så ofta som det

Jag gick förbi henne utan att se henne första gången jag körde demon, fattade inte vad alla ojade sig över. Blev ändring på det andra försöket...

Dead Space ja! Bra, otäck skit!

Doom 3 var fruktansvärt i början, de där trånga utrymmena. Men sen blev det mycket action. Fast inledningen till helvetet kändes.

I ungdomen var det silent hill 2 men på senare dar säger jag outlast 1 PT och resident evil 7.

Amnesia The Dark Descent är nog det läskigaste jag spelat igenom för min del också (ska dock sägas att jag låtit bli att spela många spel som eventuellt är läskigare för att jag helt enkelt inte riktigt klarar av det). Det var också första gången jag kan minnas som jag körde ett skräckspel med den mallen, där man inte hade något försvar alls. Innan var Condemed: Criminal Origins ett av de spel som skrämt mig mest men där kunde man ju ge fienden på käften åtminstone.

Andra värda att nämna är t.ex. första delarna av Call of Cthulhu Dark Corners of the Earth som skrämde mig som tusan när det kom, samma med spökhotellsuppdraget i Vampire the Masquerade: Bloodlines och första Aliens vs. Predator. Första jumpscaret jag minns är dock när en fiende i Heretic 1 (har jag för mig) dök upp precis framför ansiktet på mig och en polare i ett mörkt rum. Huvva.

Silent Hill på PS1 utan tvekan för min del. Jag var 10-11 år gammal när jag spelade det och sket på mig, vågade knappt spela och kollade mest när polaren spelade, som också sket på sig, men inte lika mycket som jag.

Utan tvekan måste jag säga att det är Dead Space. Jag vågade knappt starta spelet för det var så creepy intro...

Grafiken har kanske inte åldrats med värdighet för att behålla skräcken, men det är ändå väldigt effektfullt.

Outlast, både ettan och tvåan, var filsing-fyllare av högsta klass. Gillar både RE, Silent Hill och Dead Space (DS2 är nog ett av favoritspelen någonsin) men att möta fasorna utan vapen är något speciellt. Borde även ha älskat Amnesia men av någon anledning fastnade jag aldrig.

Finns ju olika definitioner av vad ett "otäckt" spel är, men Silent hill 1-3 sköter den psykologiska biten väldigt bra enligt mig. Mindre jumpscares och mer "ta sig in under skinnet på en".

PT var ju väldigt speciellt på samma vis det med tyckte jag.

Slutligen så tyckte jag att första Condemned var riktigt läskigt i vissa sektioner. Att höra någon halvt zombifierad missbrukare flåsa och klampa närmare med snabba steg när man inte vet vilket håll han kommer ifrån fick en att backa in i hörn.

System Shock spelen.

Skyr skräck som pesten, allt för klent psyke.
Testade Kitchendemot (RE7) till PSVR.
....det räcker där, mår fortfarande dåligt

Soma. Jag har blivit "rädd-räddare" för vissa ögonblick, men stämningen, känslorna, den miniexistentiella krisen... det var läskigt på ett annat plan. Något av det mest minnesvärda jag upplevt.

Hedersomnämnanden: Amnesia: The Dark Descent, Dead Space (1), Resident Evil 7, Project Zero (1). Och jag glömmer aldrig Pandora Directives tolkning av en... ikonisk plats. Stresskräck i sin värsta form.

Svårt! Många skräckspel jag håller högt spelade jag för väldigt längesen när jag själv blev rädd lättare också, känns som det hänger ihop... Tänker på Silent Hill 2 och 3, FEAR, gamla Alone in the Dark osv.

Ska jag kika på mer moderna titlar så slår jag ett slag för Resident Evil 2-remaken. Tycker den är smått fantastisk, och oerhört bra vad gäller det "läskiga". Fick mycket, mycket högre pulspåslag av detta än Resident Evil 7. Anledningen? Att tvåan känns så pass mycket mer dynamisk med bättre speldesign där det är dina handlingar som står i centrum, medan man i Resident Evil 7 mest känns som en betraktare som lotsas genom scener man inte kan göra något åt.

Sen kan det ju tilläggas att jag sällan spelar spel som är rena skräckspel. De lockar mig inte så mycket. Föredrar spel som blandar det med annat.

Resident Evil 2 och nått Silent hill var bra läskiga. Åldern gjorde nog sitt då, men inte spelat någonting som jag upplevt som lika skrämmande efteråt. Lite sugen på Resident evil 7 bara för det..

Finns även ett par minnesvärde rena skräckavsnitt i Soma som jag innerligt ogillade. När man blir jagade av de elektriska monstren. Särskilt när enda sättet att komma undan är att titta bort

tror Silent Hill spelen är dom spel som gett mig kårar, förut över det så har jag blivit avdankad av skräckspel nu förtiden så knappt inget biter på mig

F.E.A.R. för min del. Gillade hur det använde skräckmomenten på ett sätt så att man bara kände sig säker genom att vara i eldstrider mot FPS-världens bästa AI.

Dead Space föjld av The Evil Within

Doom 3 i VR. Holy f*cksicle, kom nästan till första fienden innan jag slängde hjälmen åt helvete.