Jo, visst var det bättre förr
Ja jo, ungdomens rosaskimrande livsstil spelar förstås med i den positiva bilden av dåtidens Sverige.
Haha, fan trodde aldrig jag skulle få så mycket negativ kritik för min barndomsupplevelse på Ica 😅
Får ändra på den anekdoten, det som egentligen hände var att jag envarsgrep den snuskgubben under misstanke för trakasserier. Och istället för gubbens leende så var det Linds breda smile jag fick för min heroiska gentlemannainsats.
Jag saknar tiden innan mobiltelefonen. När man fick vara fri från samtal, notifikationer och andra störningsmoment så fort man gick utanför dörren. Nog för att man kan lämna mobilen hemma, men det känns inte riktigt socialt accepterat. Numera förväntas man var tillgänglig 24/7. Avskyr det.
Kan också sakna hur många och levande diskussionsforum det fanns runt 00-talet, innan de stora algoritmdrivna sociala medierna slog ut allt annat.
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Nä jag skulle nog inte räkna upp det som något jag saknar i dagens samhälle🤣
Kan hålla med, Notikationerna stör, absolut. Saknar också forumen speciellt för mina specialintressen. Finns ingen riktig ersättning ärligt talat. Så många jag lärt känna med samma intrresse genom dem. Nu pratar vi tjugo år tillbaks. Men flera som jag forfarande ser som mina bästa vänner och bara träffat på mässor runt om i Europa.
9070 XT
9800X3D
Du har såklart rätt i det, han har ju även vänner på nätet men när man läser vad de mindre vänliga skriver och säger blir man ju ledsen. Vi bytte skola åt honom för några veckor sedan och det verkar funka mycket bättre i nya skolan iallafall.
Håller med. De gyllene spelåren för mig var 1998-2004. Mycket har pajat med intåget av hd, hårddiskar, patchar, halvfärdiga spel.
De pajade mitt favoritbröd Gott Gräddat varje gång de ändrade receptet.
Film hade en annan magi. Nu handlar det mest om skarpast bild.
Man sa inte typ förr. PK hade jag aldrig hört talas om. Vi hade smällare på påsk.
Man var inte slav under mobilen. Vi hade inte nationella provet och elevdatorer. Vi använde papper och penna.
Vi hade snö på vintrarna. Hela vintern.
Det var roligt att vara tonåring och lyssna på Kiss och Def Leppard. Det var så tuff musik, som föräldrarna inte gillade.
Musik var spännande och man hittade nytt hela tiden, jagade. Hade inte hört allt.
Tv-serier betydde nåt, för det fanns inte för många av dom. Twin Peaks var så speciellt, alla pratade om den. Nu är det mesta ett enda brus, det är för mycket, överväldigande.
Området där jag växte upp fanns kvar då.
Mycket av det du nämner handlar nog mest om att min blivit mätt på det. Proppmätt.
Förutom "Gott Gräddat" då;)
"Magin" satt nog mest i allt var nytt, första gången man upplevde det. Där håller jag med i mångt och mycket; utvecklingen har stagnerat och det mesta som släpps inom underhållningsindustrin spel. film, osv är upprepningar och sällan nyskapande med en del undantag dock. Att det ska komma något helt nytt som bara blåser allt annat av banan som det kunde göra för trettio år sedan är så sällsynt nu. Händer ju knappt.
Men vi är nog på gränsen av vad vår nuvarande teknologi klarar av nu, kanske ett rejält skutt kommer då kvantteknologin blir något i var mans hand.
Ser ut som våra framsteg i det mesta går i "skutt" med en avtagande linje; Skutt, linje upp i femtio år - skutt, linje upp i femtio år o.s.v.
9070 XT
9800X3D
Ja, så är det för mig i alla fall. Jag upptäckte nytt hela tiden, var mer hungrig. Nu har jag sett och hört allt redan. Och varje generation har nog sitt, det som betyder mest för dom eftersom man växte upp med det. Jag fattar inte hur många kids nu kan gilla musiken de lyssnar på.
För mig var 00-talet absolut bäst och det enda positiva med idag tycker jag är den medicinska utvecklingen. Annars tycker jag inte att at 2010 eller 2020-talen har haft särskilt mycket att erbjuda.
De stora sociala medieplattformarnas framväxt ser jag som uteslutande negativt. Folk säger att det hjälper utsatta människor knyta kontakter, men sanningen är att det gick faktiskt att skaffa vänner och kontakter på nätet innan tillkomsten av Twitter, Facebook, TikTok osv. Jag själv fick utstå väldigt mycket mobbning under min barndom och diverse communities på nätet blev min tillflyktsort och ställen att hitta vännar.
Som extra bonus så existerade knappt hatet och negativiteten där som man återfinner på dagens stora plattformar. Stötte man på en grupp som man inte gillade så gick man bara vidare och hittade ett nytt forum att hänga på. Det gick liksom inte att följa efter och trakassera folk på samma sätt, eftersom allting var så pass decentraliserat.
I överlag så är det främst det mer sociala samhället i verkligheten såväl som på nätet som jag saknar mest av allt.
Ja, för man hade ju liksom inga alternativ. Visst är det mysigt att tänka tillbaka på, men aldrig i helskotta att jag skulle vilja gå tillbaka till linjär tv och typ 2-5 kanaler att välja på. Och så Hallmark-filmerna på repeat... Skakar av ångest
Man var yngre förr det är enbart därför det eventuellt var bättre men det var nog inte så djävla mycket bättre förr det är bara fan så djävligare nu.
Alltså det är bättre att leva i ovisshet imho
Tänkte efter lite, men jag saknar nog inte något speciellt förutom all fritid och kul jag hade som barn eller gymnasietiden.
Om jag ska säga något så är det i så fall en allmän känsla av att saker blir bättre, mänskligheten är på väg framåt etc...nuförtiden känns det som att det är mycket doom and gloom; det är klimatethotet, diverse krig och konflikter också AI.
Jag är inte överdrivet orolig personligen över dessa saker(shame on me!) men jag har mer eller mindre slutat titta på nyheterna också.
edit: Ja sen som jag har skrivit förut så var faktiskt filmerna bättre förr. Har varit en svacka sedan 2010 ca.
edit2: jag saknar fysiska spel. fasen vad trist det är med allting digitalt.
Det finns ju faktiskt ett riktiga argument för varför ett urval av bara några få TV-kanaler, faktiskt var bättre: Decision Fatigue
Det mesta var inte bättre förr. Nostalgi är ett gift.
Däremot så håller jag med om att jag saknar när det fanns spelbutiker i nästan varenda stad. Det jag inte saknar var att man alltid var beroende av att de hade råkat ha inne det spelet man sökte.
På Dreamcast-tiden satt jag och ringde spelbutiker om de hade inne Grandia 2 till Dreamcast. Det hade de såklart inte så istället fann jag det av en slump när jag var inne i någon större affär i England så tills slut kunde man få tag på det.
Idag är det enklare än någonsin. Finns det inte fysiskt i butik så går det alltid att köpa det digitalt.
Indiespelen idag är också av större utbud och högre kvalitet än vad det var runt millennieskiftet.
Däremot har vi den här klassikern till varför vi inte njuter lika mycket som förr:
Forumets Mega Drive-expert!
Känner igen det själv.
Fick faktiskt bukt med det på oväntat vis, genom att börja köpa en gamla spel istället. Det blir något helt annat att välja ett fysiskt spel från hyllan, som man håller i handen, än från en generisk lista i steam-bilioteket.
Ja, inte minst 70- och 80-talen var ju jättebra.
Allt var frid och fröjd förr.
Malexander, Mattias Flink, Norrmalmstorgsdramat... och i Europa var terror vardagsmat, med ETA, IRA, RAF/Baader-Meinhof o.s.v. som var synnerligen aktiva.
Det är inte så enkelt att det faktiskt var bättre förr, precis som allt inte är bättre nu heller.
Personligen känner jag att informationsflödet (som kan påverka upplevd otrygghet) är det som förändrats mest över tid, snarare än att samhället de facto blivit sämre. Kommer alltid finnas förbättringsarbete att göra. Alltid.
För övrigt anser jag att Tellus bör förstöras.