Livet är en backlogg

Köpa nya spel när man har i backloggen?

Nej!

Att minska sin backlog är ju stressigt i sig självt!
Måste köpa o fylla på för framtiden.

Jag gillar att spela början på så många spel som möjligt. Så att jag åtminstone får en smak för vad det är. Men hoppar ändå över 99% av alla spel med låg kvalitet/billiga skräp spel. Även om jag försöker (och har tid) så spelar jag säkert bara 60-70% av alla spel jag verkligen vill spela. Mycket på grund av att spel utan riktigt slut existerar......som tex Sea of thieves mf. Och nu är ju Monster Hunter Wilds betan här! Måste hem och spela! Det spelet kommer jag förhoppningsvis att spela väldigt mycket.

Håller med dig Fredrik, hjärnan är lättlurad och vända det till något positivt kan ge lite ljus i mörkret.

Min backlog har varit ett litet mörker för mig, svårt att veta vad jag ska börja, kände mig stressad. Men så ändrade jag inställning till att jag vill spela ett spel som om det vara det enda jag ägde (inte snegla på de spel jag samtidigt försummar) och det fungerade.

Tyvärr blev det Satisfactory så nu är backlogen totalt rökt

Jag är kanske naiv. Men istället för att se backloggen som ett ok väljer jag att se livet som en backlogg. En trädgård med spirande möjligheter snarare än en död, knökfull kyrkogård.

Jag ändrade perspektiv på detta runt 2021. Då började jag dels se backloggen som en tillgång, ett privilegium, och sätta upp mål för att beta av den långsamt, steg för steg. För det är ju ett privilegium att ha tillgång till många fina spel! Jag skulle inte behöva köpa nya spel, egentligen. Nu gör jag det ändå eftersom jag köper det jag vill spela, men lätta månader när det inte släpps så mycket nytt tas tacksamt emot eftersom jag då får möjlighet att prioritera backloggen.

Jag har mått mycket bättre av mitt spelande sen jag slutade köpa onödiga spel. Jag köper de spelen jag hinner med och betar av dem innan jag köper nya. Jag har för tillfället tre spel i hyllan som ska spelas under hösten. Leva i nuet, och spela i nuet.

Det där är en riktigt bra inställning. "Spela spelet om det var det enda jag ägde." Det var lite så man (eller jag) växte upp. Hade man Top Gun till NES, ja, då var det Top Gun till NES som gällde.

Mycket bra skrivet Fredde!

Välkommen till frontloggen!

Hear, hear! Ett privilegium är precis vad det är. Inte skulle jag behöva köpa nya spel på evigheter. Men! Nya backlogg-blommor ska ju planteras.

Det bästa med mitt backlog av fantastiska spel är att jag inte kommer lägga så mycket pengar på nya utan kan göra annat för pengarna.

Längtar till pension. Jävlar vad det ska spelas.

Har man någonsin tråkigt så har man ingen riktigt backlogg

Denna diskussion har ju nämnts tidigare men har aldrig känts mer aktuell än nu med tanke på den enorma mängd spel som släpps. Jag ser fram emot tiden där barn klarar sig själva så man kan få in mer speltid.

...och framförallt när man går i pension

52 år, så jag vet precis vad du pratar om, man kunde bosktavligen spela slut på spel

Som en kollega en gång sa.....

"Livet är en lång promenad och jag har grus i mina skor"

Varför stressa om backlog då det finns nytt att skaffa. "Oh look shiny" Man spelar det man hinner och glömmer resten.

"Livet? Det rullar på – med punktering"

Olika "wishlists" är min backlogg.
Har aldrig fallit dit (som tur är) att köpa spel bara för att det är REA eller att.man blev hypad och köpt på sig även fast man är mitt i annat spel.

Ibland rensar jag i önskelistorna så hej svejs var dom spelen borta 😄

Fint skrivet och håller med om att man ska försöka få ner ångesten och stressen runt sin spelsamling. Dock så är det ju också lite av ekonomisk fråga, och hur mycket man vill driva på den ibland vansinniga konsumptionen i samhället.

Köper man mer spel än vad man hinner med att spela, då skulle pengarna helt enkelt kunna gå till något annat. T.ex. långtidssparande, tacos eller välgörenhet.

Väntar man istället med att köpa så kommer spelen definitivt gå ner i pris. Det vet vi alla.

Och företag som Steam bryr sig inte om du faktiskt spelar ett spel eller inte. Deras enda uppgift är att sälja och distribuera spel och de gör allt för att driva på säljandet. Visst, man kan köpa ett spel som välgörenhet till en studio, men är detta verkligen något folk tänker på när de köper spel på rea?

Ska nog anamma detta synsätt litegrann, jag har massor med fina spel jag antingen börjat lite, eller inte alls som bara ligger. Att se dom som en framtida spelglädje istället för en ångesthög verkar vettigt.

Meckade ihop en lista med spel som jag ska försöka beta mig igenom så får vi se, jag har dock en tendens att fastna i sådana spel som tar evigheter, eller inte tar slut alls. Sen har jag någon slags konstig förmåga att försöka "spara" på det roliga i spel jag gillar, men inte vill ska ta slut, vilket alltid resulterar i att jag sparar det för länge och det blir liksom aldrig av att slutföra..

Extra irriterande att i den listan finns spel som köptes för fullpris, som aldrig spelats som jag kommit över för en struntsumma idag.

Axplock från listan:
Typ andra hälften av RDR2
Witcher 3
Kingdom come deliverance
Baldurs gate 3
Metro: Exodus

Jag "vet" att iaf dom fyra första är relativt hyllade, Metro älskar jag settingen, men har bara klarat det första i serien.

Ska försöka slita mig ifrån mina never-ending spel, och faktiskt ge mig in i de singleplayer spel, och inte vara rädd för att slutföra dom, för det är alltid en fin känsla att spela klart ett bra spel.

Är en väldigt bra poäng, och det är klokt sagt. Man kan både ge tillbaka och spara till en regnig dag. 11-åriga Fredrik hade för övrigt svimmat över vad 41-åriga Fredrik satt på gällande spelsamling. Har faktiskt blivit mycket bättre på senare år på att hålla i portmonnän (vilket fint ord!). Men ibland trillar jag dit, och så får det vara. Men väntar nästan alltid numer med att köpa spel, om det är inte är nåt "special, special". Suikoden-remastrarna i vår är något sådant.

Väldigt svårt att relatera. Vill säga att det finns minst 1000 spel jag spelat 20 minuter. Sen har jag säkert klarat Half Life 2 kanske 5 gånger? Ne men 3 från start till mål. Känner totalt noll "bitterhet". För säg... vad är ens ett spel. Ja nån sorts mekanik, går ganska fort att få grepp om. Om man inte är super intresserad av story och dockteater. Därefter, ofta väldigt repeterande. Jaha.... det är som i red dead redemption.... fast sämre???? Du menar som i fable 1?? Fast bättre? Och om inte spola i nån video på youtube en kvart. "Backlogg"? Ett ord jag aldrig använt.

Sen såklart.. finns spel jag inte testat som verkar asbra!!! Men den dagen kommer säkert. Lite snuvig och sjuk. Kolla gudfadern sen varva metroid till switch? Låter ljuvligt. Har inte ens switch. I ärlighetens namn brukar jag hitta ett spel jag gillar sen kan jag köra det i flera år om och om igen. "You can never really quit Minecraft, you just take long breaks"

När man var ung så hade man hur mycket tid som helst men lite pengar till att skaffa spel.

Nu när man är gammal (40:ish) så har man hur mycket pengar som helst (relativt sett) att lägga på spel men ingen tid till att spela de.

Som pensionär så har man förhoppningsvis både pengar och tid. 🙂 Iofs, vi det laget, så lär backloggen vara 2.000-3.000 spel. 🙂

PS En STOR Fördel med Backlogg: Så gott som alla spel kan maxas (RTX 3080) och jag kör de ofta på 100 tums projektor och surround hemmabio. Eller 42-tums OLED om jag sitter framför datorn. Så grafiken & ljudet är top notch, bäst det någonsin kunde se och låta. 👌

Det kommer gånger jag spelat klart det där stora spelet som jag lirat i veckor eller någon månad och jag sitter och funderar på vad jag skall ta mig an här näst. Det brukar dock ofta hända att jag spelar något äldre spel som jag kört flera gånger tidigare.

Min backlog är inte överdrivet stor, är säker på att många andra har fler spel än mig som är ospelade.
Men om jag räknar på Steam har jag ändå 28 spel som jag kört en bit på men inte spelat ut. På Switch finns det en del också.