Det var en gång ett spel - för 30 år sedan
Tack för en kul läsning Jocke!
Som 88:a testade man väl spelet i ung ålder men begrep inte hur man skulle ta sig vidare vid någon punkt.
Jag lirade (vad jag minns) aldrig originalet mer än några timmar när det begav sig, men däremot tvåan.
Har fortfarande 1, 3 och 4 stående i bokhyllan. Har tyvärr slarvat bort andra spelet och boxen för första, he he.
Det absolut bästa av de klassiska Survival Horror spelen (tankkontroller och förrenderade bakgrunder) är Dark Earth enligt mig.
Så många boxar man har slarvat bort! Berätta mer om Dark Earth - minns att jag har skrivit om det men aldrig testat.
Minns att vi hade Alone in the Dark och Flashback på vår första dator, men fick aldrig Alone in the Dark att fungera av någon anledning.
Känns ibland som om det inte blivit mycket bättre på den fronten...
Oerhört bra spel, och gillade det mer än första Resident Evil också som mer eller mindre nästan kändes som en AitD-klon.
Har försökt komma in i det tidigare Project Firestart till C64an när det gäller survival horror, men det lyckades aldrig riktigt greppa tag om mig.
Så många boxar man har slarvat bort! Berätta mer om Dark Earth - minns att jag har skrivit om det men aldrig testat.
Du fick en imponerande tjock bok med spelet som i detalj gick igenom spelvärlden (har kvar allt fortfarande). Utspelas i en post-apokalyptisk värld där de få människor som överlevt befinner sig på den enda platsen där solen fortfarande skiner. Resten av jorden är kolsvart och befolkas av muterade monster. Det är ont om förnödenheter och du måste bygga dina vapen av skrot.
Huvudpersonen blir själv infekterad i början av spelet så du har en stigande mätare som visar hur långt det är kvar innan du förvandlas. Begår du onda handlingar så stiger mätaren snabbare.
Någon som kommer ihåg spelet Fade to black?
Tror det heter så..
Ännu en sådan survival horor i sci-fi miljö med galet svåra fiender, och brutalt ful grafik med klonkinga kontroller
Japp, uppföljaren till Flashback. Förväntningarna var skyhöga, därför blev många av oss besvikna.
Det var svåra spel. Kluriga och mekaniskt elaka. Kan inte minnas att vi ens var nära att klara varken 1an eller 2an. Internet walkthroughs hade ju inte blivit en grej än. Klarade du någon av dessa i ung ålder @Joakim Bennet?
Jag har på senare tid köpt på mig några olika spel i serien. Kanske för jag hade dåligt samvete för att man i sin unga ålder "fick tag på" spelen "på annat sätt"...
Japp, uppföljaren till Flashback. Förväntningarna var skyhöga, därför blev många av oss besvikna.
Det är ett spel jag skulle vilja se en remake på. Helt modern tolkning med grafik och kontroller. På något vis tycker jag Conrads andra ävenyyr borde få en andra chans.
"Writer and Fighter"
Trevligt artikelformat, ser gärna mer av den här typen!
Håller med. Finns inget bättre än att läsa om spelhistoria, nostalgin, dåtidens begränsningar och kreativiteten, så länge jag slipper spela dom själv.
Edit: Och gällande artikeln, ser sjukt snyggt ut för att vara från 92!
Det var svåra spel. Kluriga och mekaniskt elaka. Kan inte minnas att vi ens var nära att klara varken 1an eller 2an. Internet walkthroughs hade ju inte blivit en grej än. Klarade du någon av dessa i ung ålder @Joakim Bennet?
Jag har på senare tid köpt på mig några olika spel i serien. Kanske för jag hade dåligt samvete för att man i sin unga ålder "fick tag på" spelen "på annat sätt"...
Minns inte att vi klarade något av spelen när det begav sig. Har mest minnen från tvåan, som vi i alla fall kom en bra bit in i.
Jag kommer ihåg att jag var livrädd som liten knodd och spelade Gateway to Apshai på min C-64. Året var väl 1983
Men det kan nog inte klassas som skräckspel, även om jag var livrädd för ormar, mumier och annat otyg som lurade precis bakom dörrarna.
Jag och en kompis klarade 2an. Vi kom även långt i ettan men en bugg gjorde att vi aldrig kom vidare. Man skulle sätta ett svärd i händerna på en riddarrustning och när vi gjorde det så råkade vi ta "drop", vilket innebar att svärdet som ramlade halvt in i rustningen. Det i sin tur gjorde att vi inte kunde ta upp det igen för gubbens "hitbox" var så stor att vi inte kom nära rustning nog för att nå svärdet.
Det tragiska var att vi trodde svärdet var på plats så vi save:ade. Vi hade dessutom bara ett save för hans pappa sa att vi fick bara ha en sparining per spel för det tog upp så mycket plats på hårddisken. Han hade lite rätt också angående Alone in the Dark då sparningarna tog upp lite över 1 mb per styck.
3an fastnad jag redan på första eller andra scenen tror jag?
"Writer and Fighter"
Det är uppskattat att få läsa såna här texter som är lite som krönikor och det vore faktiskt kul att få lite mer såna här texter på fzsajten! Det är ju dock bara min åsikt. Det finns ju olika typer av texter som går hem hos olika läsare I guess. Apropå spelet i denna text har jag nog aldrig hört talas om det tidigare, men kul läsning med djupdykning i spelhistorien