Hur hanterar du motgångar och frustration i spel?
Vi har alla varit där. I slutfasen av en sista boss med ytterst lite hälsa kvar. En träff till är allt som krävs för att vi ska vinna och då... dör vi. Kanske spelar nerverna ett spratt. Kanske gick högmod före fall. Kanske fick bossen för sig att slänga in ett sista trick. Klart är att vårt glada humör är söndersmulat.
Hur hanterar du motgångar i spel? Blir du rasande? Ledsen? Motiverad?
Det handlar inte bara om Sekiro-utmaningar. Det finns många olika slags frustrationsmoment: svårknäckta pussel i Monkey Island, en Simcity-stad som vägrar växa, en polare som alltid är lite, lite bättre i Super Smash Bros. Spel ger oss gott om utrymme för att växa som människor – samt hitta grottmänniskan i oss.
Jag skulle vilja säga att detta har blivit bättre med åren. Då skulle jag nog ljuga. Jag kan fortfarande svära och skrika åt spelens "orättvisor", men jag får åtminstone inte sådan utbrott att jag råkar dra ner NES:en på golvet när brorsan plötsligt slår mig i Track & Field II. Jag kastar inte (längre) kontrollerna i väggen eller dunkar de i mitt huvud. Alltid något. Och det får jag ge mig själv: jag ger inte upp. Upp i sadeln igen bara, även om det kanske kostar blod, svett och min mentala hälsa.
En Bamseponny av folket
Jag skulle säga att det beror på hur motgången artar sig.
i situationen du beskrev, där man dör precis innan man får in den där sista träffen som skulle ha slagit ihjäl bossen, så blir jag som regel bara irriterad så till den nivå att jag vägrar att stänga av innan bossen är död.
Om det däremot är ett pussel som sätter käppar i hjulet genom att vara så löjligt långsökt att jag till sist ger upp, så brukar det resultera i att jag googlar pusslet i fråga,
Jag tröttnade på min gamla signatur, men kom inte på något vitsigt att skriva som inte kändes fånigt, så det blev den här harangen i stället.
Jag brukar aldrig bli arg, men visst har man känt en frustration ibland. (Ibland inte en så liten heller!) Speciellt om det var nära att man klarade det. Brukar mest ta en paus från spelet och göra något annat för att "coola ned". Sedan sätta mig och fundera på vad som gick fel, kanske läsa en guide på interwebsen. Är det för att motståndaren är bra och man själv inte är tillräckligt bra? Är det speldesignen som är kass? En bugg? Har jag inte fattat vad man skall göra under t ex en bossfight? Har jag inte rätt level och/eller equipment? Typ samma analys som jag gör på jobbet när det är något som inte fungerar där.
Time flies like an arrow, fruit flies like bananas.
We judge ourselves by our intentions and others by their behaviour.
Som alla motgångar i livet lägger jag mig i fosterställning på golvet och grinar.... Nej, självklart inte.
Det värsta jag gjort var när jag förlorade en jämn match i Unreal Tournament. Då tog jag musen och slungade iväg den ner från skrivbordet, men det hände en gång. Kan inte komma på nån annan gång där det blivit fysiskt. Jag är alldeles för rädd om mina saker för att riskera att förstöra dem. Kramar handkontrollen ibland och fantiserar om hur den spricker i mina arga, gröna Hulkenhänder.
Hojtar till ibland, men inga våldsamma skrik. "Nej, fy fan vad orättvist!" och sen släpper jag mus och tangentbord och knyter nävarna hårt. Ibland vägrar jag ge upp och bara nöter och nöter. Ibland stänger jag av spelet och tar en paus. Oftast reagerar jag inte speciellt mycket alls. Ett argt hummande och ett nytt försök.
Enda spelet jag fått ett riktigt psyk på var Tony hawk 2. När man kört en trick combo i några minuter och hade typ miljoner poäng och man var bara tvungen att bara köra ett litet jävla trick till och så sumpade man tricket! då brann det av i huvudet.. slog sönder armstödet i soffan. Var bara flis kvar (hände några ggr) Men nu förtiden så blir det max ett högt ”FAAAN” och då bara i fps spel. Aldrig i singel playerspel
Spelar om samma skit tills jag klarar det. Fastnade sjukt länge på sista bossen i bioshock infinite. Det började med lite mer oskyldiga ord som "tusan" och "nedrans", sedan eskalerade det snabbt till spanska svordomar som inte var lika vackra. Klarade bossen efter cirka 3 timmars nötande.
DOOM 2016 gav lite frustration på sista bossen med på svåraste.
Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro |
Med spel där det är pussel och dylikt som står i vägen så får det ta den tid som krävs, oavsett om det är 30 min eller 30h. Det finns en väldig tillfredsställelse i att lösa den gordiska knuten.
Om någon är bättre så är det helt okej, om jag förlorar på grund av fusk eller ett spel fullt med buggar så avinstallerar jag det och bojkottar allt som har med det att göra. För mig handlar det om utmaningen, inte att spelet i sig är orättvist.
If You Have an Idea that You Genuinely Think is Good, Don't Let Some Idiot Talk You Out of It.
De få gånger jag blivit riktigt irriterad har jag slagit mig själv med handflatan i pannan eller framfört ett högt falsett-skarv-skrik. Det verkar inte lösa problemen i spelet. Dock går det bättre om jag tar en paus och kommer tillbaka. Då klarar man ofta någonting på första eller andra försöket.
Övning ger träning.
Det finns spel (Dark Souls III) som får mig att gorma så mycket att jag inte är tillåten att spela det när frugan är i samma rum... :/
"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."
Oftast tar jag det kolugnt, men om t.ex internet lägger av mitt i en match Overwatch eller liknande så kan jag tappa humöret. Det påminner mig; jag behöver köpa ny datormus...
Skaffa ett bättre Internet när du är igång och shoppar
Vi Veri Veriversum Vivus Vici!
Svär högt i rätt vidriga ord. Inte familjevänligt.
Hehe, när jag var liten så blev jag så galen att jag slog mig själv i huvudet när jag dog i TV-spel eller förlorade en match. Crazy.
((( ....You Can Try and Live in Darkness, But You Will Never Shake the Light.... )))
==> NES,, Mega Drive,, N64,, PS2,, Xbox,, GameCube,, PS3,, PS4,, Wii U,, Xbox 0NE,, Steam,, Switch,, PS5 ==>
_____________________________________________________________________________________________________
|| Windows™ 10 Home || Cool Master® || Intel® Core i7 6700K @:4.00Ghz || ASUS™ GeForce® GTX 1070 || Kingston© Hyper X Fury --32GB DDR4 @:2133Mhz || GigaByte™ Z170 Gaming k3 || EVGA™ 600W || KiOXiA® Exceria 420Gb SSD || Seagate™ Barracuda 2TB HDD || ROCCAT™ Tyon --Laser || Logitec™ G710 || ASUS™ VG248 LCD 24" 1080p @:144Hz || 250 Mbit --Fiber || OpenVPN™ ||
Nu har man lugnat ner sig rejält bry mig inte ens finns så mycket annat o vara frustrerad på i världen men när man var lite yngre och körde gamla goda dota på wc3 så gick saker sönder slog hål i en dörr, kasta kontroll etc haha var så nära att kasta ut dator jäkeln hade den på fönsterkarmen en gång men lugnade ner mig som tur var x)
När det gäller att möta någon så tycker jag oftast att det är roligare när den som jag möter är lite bättre än mig, det blir extra roligt då när man väl vinner.
Annars har man ju stött på problem i spel och många gånger när det känns som att jag har gjort allt som går men jag kommer ändå inte vidare, då brukar jag nog stänga av och låta spelet vara ett tag tills jag ger det en ny chans senare.
Vissa gånger funkar det, i andra fall så spelar jag aldrig mer det spelet, det beror nog väldigt mycket på vad det är för spel med och hur mycket jag uppskattar det spelet.
@delli: Alltså ragequitar? Kanske inte så mycket rage men det du menar är att du lämnar matchen om det är motigt?
Sitter man med en skithand så kan man snabbt räkna ut att de kommer skita sig och då är de menlöst att lira vidare.
Man blir ju inget roligt motstånd heller.
Ser det som andra kortspel, sitter du med en dålig hand i Texas, Poker, BJ så fortsätter man inte om man nu inte fejkar.
Jag brukade slänga handkontroller i väggen. Ett par gick till att klara dampbossen i DOA 4. En gång slängde jag sönder en kontroll, åkte till media markt och köpte en ny, slängde sönder den inom två timmar och fick åka tillbaka till media markt en gång till men då var det stängt så det blev inget mer spelande den dagen.