Ludonarrativ dissonans var under en tid på tapeten i spelvärlden. Med enklare ordalag: samtalet handlade ofta om hur olika delar i spelet krockade. Story och gameplay som gick i klinch. I Tomb Raider kved och snyftade Lara Croft när hon tvingades döda ett rådjur. Nån timme senare mejade hon ner mänskligt motstånd på löpande band. I Uncharted öppnade Nathan Drake en uråldrig port som inte rörts på hundratals år. Och där inne: drivor av elitsoldater.

Mördarmaskinen Lara Croft.

De senaste dagarna har jag funderat. Kanske var det ändå inte dissonansen som störde allra mest. Kanske var det snarare min pojkdröm om att vara Indiana Jones som gick i kras. Mellan oktober 1996 (första Tomb Raider) och december 2024 (Indiana Jones and the Great Circle) var Lara och Nate det närmsta vi kom Indy i trippel-A-form. De var bra, men inte nog.

"Så glad över att ett AAA-spel anno 2024 får vara (något sånär) pacifistiskt"

Ett tiotal timmar in i färska Indiana Jones är jag fylld av tacksamhet. När jag klarar ett pussel är inte belöningen (straffet?) ännu ett "kill room" där jag måste döda alla för att ta mig vidare.

Belöningen är istället: fler gåtor, nya pussel, ett ytterligare kliv in i en uråldrig ruin, det första mötet med sturmbannführer Voss – som är allt jag vill ha av en Indiana Jones-skurk. Jag är så glad över att Indiana Jones tillåts vara Indiana Jones. Jag är så glad över att ett AAA-spel anno 2024 får vara (något sånär) pacifistiskt.

Bara en sån sak: det finns en knapp för att vända eldvapen och nyttja dem som tillhyggen. Okej, det är kanske inte pacifism fullt ut men Indy är ju inte killen som skjuter folk i ansiktet utan snarare han som dänger ett stekjärn i plytet på en nazist – med ett fantastiskt "tjong".

Indy piskar först, frågar sen och skjuter typ aldrig.

Nej, The Great Circle är en interaktiv äventyrsfilm snarare än ett spel med påtvingad action. För övrigt: inget fel med action. Men samtidigt hade jag en gnagande oro kring att spel-Indy från Machinegames riskerade att bli Uncharted i förstaperson eller Wolfenstein i en ny kostym.

Du kan för all del skjuta i Indiana Jones. Jag har gjort det två gånger. Första gången för att testa, andra gången för att jag blev intvingad i ett hörn. En sista utväg, kort sagt. Det funkar men jag var så nöjd så över att därefter återgå till att smyga, pussla och svinga mig fram.

Jag har länge drömt om ett vapenvägrande Uncharted, men kanske vore Uncharted inte Uncharted i så fall? Och vem vore Lara Croft utan sina dubbla puffror? På samma sätt kan man fråga sig: vem vore Indiana Jones om han vore en reskinnad B.J. Blazkowicz?

Då vore han någon annan. Då vore han inte Indiana Jones.