Till slut! Efter mer än ett decennium av utveckling och fler förseningar än någon orkar hålla koll på har Skull and Bones äntligen satt segel. Jag har doppat tårna i de sju haven och provat på livet som buckanjär för att se om spelet lever upp till förväntningarna.
"Ett riktigt inbjudande piratparadis"
När spelet drar igång kastas du rakt in i hetluften i ett eskortuppdrag. Efter att ha förlorat det inledande sjöslaget och spenderat några dagar som skeppsbruten plockas du upp av en liten båt med två hågade sjöbusar. Detta ska visa sig bli starten på ditt liv som pirat och efter en kort introduktion av kontrollerna hittar ni fram till den laglösa fristaden Sainte-Anne. Där stöter ni på den lokale banditbossen John Scurlock som blir din första huvudsakliga uppdragsgivare. Det finns en huvudberättelse att följa men det långsiktiga målet är att klättra i rankerna tills du själv blir en likvärdigt ökänd “Kingpin“ och Sainte-Anne är en ypperlig plats att börja en sådan karriärresa på.
Utvecklarna har lyckats med konststycket att skapa ett riktigt inbjudande piratparadis för alla som vill leva ut sina sjörövardrömmar. Haven trafikeras av några mindre sjöfararklaner plus de större europeiska megakorporationerna som tillsammans fyller farlederna med sina olika båttyper. Även om världen är långt från realistisk känns den trovärdig och har en mysigt inbjudande atmosfär. Runt omkring på öarna finns det små utposter och hamnar, men tråkigt nog kan du bara gå iland vid vissa av dem.
För att sysselsätta dig och bli ännu mer ökänd finns det en rad aktiviteter du kan ta dig an. Förutom huvud- och sidouppdrag kan du sänka skepp, plundra utposter, attackera handelsrutter, följa skattkartor, jaga vilda djur och uppgradera din båt. Längre in i spelet får du tillgång till ett eget högkvarter där du kan producera opium och rom. Eftersom det är ett onlinespel i grunden kommer andra spelare att skymta förbi både här och där.
"Något svärdsvingande blir det inte tal om"
Det är möjligt att ge sig ut på större uppdrag tillsammans med två vänner, men alla kontrollerar då sina egna fartyg och man blir alltså inte en del av samma besättning. Det ska också sägas att man kan drabba samman med varandra ute på böljan men endast i specifika spellägen. Det är fritt fram att skjuta på andra spelare i den öppna världen men det gör inte någon skada och du riskerar inte heller att bli sänkt av någon övermäktig motståndare. Stridigheter förekommer faktiskt uteslutande till havs så något svärdsvingande blir det inte tal om.
Min första båt.
Det finns en uppsjö båtar att välja bland.
Att använda kikaren ger ett taktiskt övertag.
Med en bra knytblus är ingenting omöjligt.
På vissa ställen kan man gå iland.
När det kommer till båtfarande finns det en rad skeppstyper att tillgå som alla har sina för- och nackdelar. Vissa båtar är snabbare medan andra tål mer stryk men tar sig fram lite långsammare. Seglandet är lätt att lära sig och det är riktigt stämningsfullt när besättningen stämmer upp en sjömansvisa medan man glider fram bland kobbar och skär. Även om det är kul att kryssa runt kan det bli lite tråkigt att åka längre sträckor, så när jag låser upp möjligheten att snabbresa mellan de större upptäckta hamnarna använder jag detta frekvent för att skynda på mina äventyr och slippa långdragna seglatser.
"Mängden vapen är faktiskt förvånansvärt stor"
Det finns också lite mer actionbetonade komponenter och klassiska sjöstrider är ett återkommande inslag. Du styr själv över båtens bestyckning och det finns både kanoner anpassade för närstrid såväl som kraftigare doningar för att kunna sänka rivaler på betryggande avstånd. Tycker du att kanoner är lite opersonligt går det också bra att ramma fienden för att på ett effektivt sätt sänka deras sjöduglighet. Smeden blir din bäste vän när det är dags att uppgradera din arsenal och mängden vapen är faktiskt förvånansvärt stor.
När kontrollerna sitter och kanonkulorna viner känns det riktigt mäktigt att styra upp jämte motståndarna och leverera en bredsida med hela kanonbatteriet. Lyckas du åsamka lagom mycket skada går det att avsluta bataljen med en bordning men tyvärr så finns det inga möjligheter att själv lämna rodret. Som kapten får du nöja dig med att ratta runt skutan och dela ut order.
Det är inga fel på atmosfären.
Världen är stor – men känns instängd.
Vill du hellre prova livet som handelsman kan du spendera din tid med att sälja saker mellan olika hamnar och du kan också kuska runt själv för att samla in råvaror. Genom att lägga till vid specifika strandremsor och fullfölja ett litet quick-time-event hamnar godset direkt i lasten så du behöver inte kliva iland för att hugga ved eller plocka kokosnötter. Att spela helt pacifistiskt går inte men jag kunde faktiskt undvika att sänka några brittiska skepp genom att helt enkelt köpa varorna istället.
Mängden av saker du kan samla på dig är lite överväldigande till en början. Samtidigt som lastutrymmet fylls med all möjlig bråte blir det aningen otydligt vad jag ska göra med alla rostiga spikar och plankor. Men då jag skaffat mig ritningarna till en ny båt är det ändå ett roligt tidsfördriv att planera för hur allt nödvändigt material ska införskaffas.Efter några timmar får du också möjlighet att köpslå via ett nätverk av handlare samt prova på att smuggla mer olagliga substanser.
Ubisoft har lyckats riktigt bra med inramningen.
Utkiksposten är smidigt för att få bra överblick
"En upplevelse som haltar likt en sjöbuse med dubbla träben"
Sammanfattningsvis är spelet en upplevelse som haltar likt en sjöbuse med dubbla träben. Ubisoft har lockat med möjligheterna att få leva sjörövarlivet men om man jämför med andra liknande titlar, som Assassins Creed IV eller Sea of Thieves, känner jag att vissa vitala delar saknas för att det ska kännas komplett. Att kunna svinga sig mellan master, vifta med kroksabel, brassa på med flitlåspistolen och utforska omgivningarna lite friare är några av dessa. Den öppna världen är stor men upplevs samtidigt som stel och märkligt instängd då man fjättras vid ratten så fort man lämnar kajen. Sen är det också tråkigt att på- och avstigning från skorven görs med enkla knapptryck som teleporterar dig mellan båt och land. Jag antar att orsaken till detta är flerspelaraspekten, men det hade varit trevligt att kunna glida in och kliva av för egen maskin.
Bortsett från de delar jag saknar så vill jag understryka att Skull and Bones i grunden är ett kompetent spel. Det är underhållande att röva runt med sitt egenhändigt utspökade piratskepp och jag uppskattar striderna samt möjligheten att bedriva handel med olika varor. Det är kanske inte det revolutionerande, allomfattande sjörövarspel som man drömt om men jag är övertygad att spelet kan underhålla kungligt med rätt ställda förväntningar.
Fotnot: Skull and Bones släpps den 16/2 till pc, PS5 och Xbox Series. Pc-versionen testad med Intel Core i7-12700H, RTX 3070 Ti, 16 GB RAM.
