Jag spelar ett indiespel, med jazziga toner och en tung, rökig noirstämning. Ett peka och klicka-äventyr med dialogval och som då och då brister ut i spektakulära musikalnummer. Bakgrunderna är to die for, och modellerna vackert egna. Jag är Art, en musiker vars liv går i moll. Men vänta, nu är jag teddybjörnen Frances, som går bärsärk med en jätteklubba i ett regnbågsfärgat äventyr. Tillsammans med enögde och två äpplen höga Foxy hoppar hon över snurrande spikfällor och samlar bubblor i jakten på deras försvunne drakkramrat.
"Låter oss bygga våra egna drömmar"
Hoppsan! Nu är jag en leksaksrobot som rullar fram i en dunkel, elektrisk skog fylld med pussel och plattformsutmaningar. Det må låta spretigt, men allt detta är ett enda spel: Art's Dream. Och det må låta omöjligt men faktum är att detta är ett spel i ett spel.
Art's Dream är skapat i Dreams av självaste Media Molecule. I konsolens elfte timme får vi till sist Littlebigplanet-fabrikens ordentliga PS4-debut och det är inget annat än ett stort litet mirakel. Dreams är drömspelet som – med talang, driv, fantasi och väldigt mycket tid – låter oss bygga våra egna drömmar. Media Molecules drömspel är alltså Art's Dream.
Du kan skapa detta i Dreams (om du är en professionell spelstudio, det vill säga).
Art's Dream blandar all slags estetik och alla möjliga genrer.
Ibland är det en pusselplattformare...
...ibland är det en interaktiv berättelse...
...ibland är det ta mig tusan allt på en gång.
Det är en hisnande inkörsport och jag ifrågasätter ständigt om allt detta verkligen går att skapa med Dreams-verktygen. Det borde väl inte...? Men jag kan nypa mig i armen bäst jag vill, för allt är byggt i Dreams. Och det stannar inte med peka och klicka-musikalen, pusselplattformaren eller 3d-äventyret. Innan de tre timmarna är till ända har Art's Dream blivit ett prettospel med finkulturella ambitioner, en ösig twinstick-skjutare och ett shmup.
I ena stunden är det ett ickespel. I nästa är det så mycket spel ett spel någonsin kan vara.
"Kan kännas överväldigande"
Du gör rätt i att börja med Art's Dream men när det slutar efter en handfull timmar är det å andra sidan då allt börjar. Dreams kan kännas överväldigande och visst finns det både en och två gånger då jag tänker att detta vore smidigare med mus och tangentbord. Skaparglädjen skiner ändå igenom de stunder då kontrollen trollar med en.
Bokstavligen i centrum av hela upplevelsen är din imp. En liten pälsboll du styr med hjälp av rörelsesensorn i Dualshock 4 (eller spakarna eller Move-kontroller), och som omedelbums blir din bästa vän. Med din imp kan du snabbt som ögat röra dig genom enorma 3d-landskap och hålla fast vid objekt och därefter snurra kameran runt, runt, upp och ner.
Kort sagt: din imp är ett pekdon, fast mycket sötare.
Det kan vara lockande att kasta sig in i skapandet, men lektionerna är ovärderliga.
Jaha, det här såg trist ut.
Sådär!
Guidernas speliga lekfullhet gör att de inte känns som torra lektioner.
Allt börjar med en idé.
Kan du drömma det kan troligen din imp göra det. Jag "kammar" rök så att den stiger mot skyn, lägger en glansig yta på vattnet så att det faktiskt ser ut som vatten, och kammar även till den så att det porlar åt rätt håll. Jag besitter olika figurer av alla former och storlekar så att mina skapelser kan provköras så som de är menade att spelas. Misstag görs såklart, men det är enkelt att ångra klavertrampen. Rudimentära block plockas upp och med några enkla tryck klonas de. Valvbroar smälls upp och spiraltrappor sträcker sig mot himlen. Sedan kan man alltid skapa musik, låna toner (eller modeller eller typ vad sjutton som helst) från andra skapare.
Jag lär mig att sy ihop sekvenser. De kan vara plattformsbanor, olika delar av ett rollspel, eller scener i en film som följer efter varandra. Det är lockande att börja från grunden men att ta många lektioner och ta sig an imp-uppdrag är en nog så bra startpunkt.
Förutom Art's Dream, förstås. Alla bör börja precis här:
Som sagt kan det kännas svårt att ta in alltsammans, men Media Molecule har överträffat sig själva med roliga, kreativa och många lektioner som bankar in knepen i våra huvuden.
Ett drag som visade sig bli genialiskt var att släppa en robust early access-version redan förra våren. Det gör att Dreams inte faller i "Littlebigplanet-fällan" och istället för att bedöma potentialen kan vi reda nu titta på, leka med och hänföras av en skattkista av spelarskapade kreationer. Indreams.me är url:en att lägga på minnet, och det är föredömligt enkelt att skippa sanden för att direkt gå på guldet.
Det gör sitt till att Dreams redan haft sin Oscarsgala – Impy Awards – med bland annat priser för bästa grafik, bästa röstskådespelare, bästa gameplay, bästa sång och så vidare. Och vem kan undgå att le med hela huvudet åt kategorin "the aww-ward"? Inte jag i alla fall.
Early access-initiativet gör att Dreamiverse redan är ett levande community.
Flytta på dig Captain Toad, det är en ny sengångare i stan!
Shmup!
Mimeo Prophecy är ännu bara en demo, men lovar gott.
Det återstår att se när, eller om, någon kan utmana Media Molecules stilsäkra dröm.
Dreams-communityt är alltså redan etablerat och Dreamiverse en smältdegel för all slags kreativitet. Den första trion spel jag ramlade över var speciella på sina vis. Pip Gemwalker är en Captain Toad-klurig pusselplattformare medan Blade Gunner är shoot 'em up av den gamla Gradius-skolan. Mimeo Prophecy är visserligen bara en demo men kombinationen rollspel och sömnig småstad med en konspiration dold under ytan lockar. På detta lägger vi ett gäng unga vuxna som är lite för nyfikna. Det slutar förstås med en cliffhanger.
Och det bästa? Att allt detta detta bara är början.
"Och det bästa? Att allt detta detta bara är början"
Jag fruktade att Dreams skulle bli en lång parad av "dreamakes", fanskapade versioner av spel vi redan har spelat. Sådana finns det – Metal Gear Solid, Final Fantasy VII – men det finns också utrymme för så mycket annat. Ett jam gick exempelvis ut på att skapa, tja, mat. Sällan har en korv med bröd sett lika frestande ut.
Inget skaparspel har vare sig varit kraftfullare än Dreams och dessutom gett oss så enkla och kraftfulla verktyg att bygga med. Det är rejält skutt i Littlebigplanet-evolutionen.
En väldigt fin sak med Dreams är den mängd av oliksinnade spelare det dragit till sig. Oavsett om du är Quake-Calle, brumbrum-Tomas eller en pekaklickande Jocke Bennet är du välkommen att skapa din grej. Sedan finns förstås de som "bara" nöjer sig med spela, eller för all del tar del av bildliga och/eller ljudliga konstverk.
Jag vill ändå uppmuntra alla att klämma och känna på Dreams-verktygen. Du kanske i hjärtat är en "dreamsurfer", en som spelar mer och skapar mindre, men möjligen väcker verktygslådan något oanat? Säkert är att den ger en djupare förståelse för alla drömmar som redan blivit verklighet.
Men vem är jag att bestämma över dina drömmar? Dreams handlar om alla oss drömmare som i sin tur har oräkneliga önskningar och världar inom oss. Det är svårt att tänka sig – förlåt, drömma om – vart Media Molecules verk ska ta vägen. Redan nu är det så mycket på så många olika vis att jag blir alldeles yr. Så vi nöjer oss till sist med ett enkelt konstaterande:
Dreams är den vackraste drömmen vi slipper vakna ur.
