Redan efter fem minuter lyckas #Prison Architect beröra en smula. Inte illa pinkat av ett spel som vid en första anblick mest ser ut som en South Park-version av #Theme Hospital eller annat valfritt managementspel från de senaste tjugo åren. Tutorialen vill att jag ska konstruera en avrättningsanläggning, komplett med elektrisk stol och så mycket bekvämligheter för fångar som jag tycker att de är värda. Bara för att hamra hem poängen ordentligt får jag se den dödsdömde fångens bakgrundshistoria, samtidigt som jag jobbar på att konstruera den byggnad han ska dra sina sista andetag i.
Det går vidare med en invecklad historia om en maffiafamilj, som visar sig länka tillbaka till den dödsdömde mördarens brott och leder till än mer komplicerade intriger. Och detta bara i tutorial-delen. Den behövs, eftersom Prison Architect inte är helt okomplicerat. Visst, att låsa in folk för pengar låter väl inte så svårt. Men om du vill undvika matstrejker, mord, knarksmuggling, upplopp och anlagda bränder så krävs det lite mer noggrann planering än att bara smälla upp fyra väggar, en säng och en toalett per fånge.
Fångar kommer i alla möjliga former och typer. Vissa är nöjda med en bokhylla så att de kan läsa i lugn och ro i sina celler, medan andra är aggressiva och regelbundet hamnar i isoleringscell för att ha anfallit sina medfångar eller rent av din personal. Om du har kommit ihåg att bygga en isoleringscell, förstås. Andra är subtilare, och försöker sno skruvmejslar eller nycklar för att rymma och åter andra gräver tunnlar mot friheten som dina hundpatruller upptäcker om du har tur.
Det är här du hittar själva kött-och-potatis-delen av spelet. Kampanjen är mest ägnad som en introduktion, själva spelet går ut på att skapa ditt eget fängelse, ta in fångar och försöka tjäna så mycket pengar som möjligt. De använder du i sin tur för att expandera fängelset, anställa mer personal och bygga en större anläggning som på ett mer effektivt sätt kan spärra in fler och fler förbrytare. I många fall är dessa förbrytare dessutom namngivna efter spelkritiker eller de som betalat lite extra för att få med just sin fånge i spelet.
Lättlärt men svårt
Spelmekaniken är enkel, men smart. Har du spelat något managementspel de senaste 20 åren så känner du förmodligen igen dig direkt och snart bygger du duschar, besöksrum och taggtrådsstängsel som om du aldrig gjort annat. Strax därefter inser du att du råkat bygga ditt fängelses sjukhus i en gränd med en enda, lätt uppdyrkad dörr i änden och ser hur hälften av dina fångar glatt rusar mot friheten efter att du släppt på vaksamheten i några sekunder. Eller så bygger du en alldeles för liten matsal, måste riva hela skiten och börja om. Se upp bara så att inte en listig fånge smiter förbi byggarbetarna och rymmer, eller snor deras skruvmejslar när de vänder ryggen till.
Om du tröttnar på att bygga fängelse kan du spela det nya rymningsläget. Du placeras i ett fängelse som fånge och måste försöka bryta dig ut, genom att sno prylar och umgås med dina medfångar, samtidigt som du försöker undvika att vakterna listar ut vad du håller på med. Det är inte direkt Orange is the new Black det handlar om, snarare Oz. Och det är inte enkelt att ens överleva, för att inte tala om att ta sig ut. Men en rolig twist är att om du är en riktigt usel fängelsechef så kan du få sparken och rent av hamna i ditt eget fängelse, nu som fånge med frihetslängtan!
Prison Architect är ett fängslande spel (ja, jag var tvungen!). Det är inte helt lätt att bygga ett fungerande fängelse utan alltför många mord eller rymningar och att dra in pengar är ett ständigt bekymmer, även om du låter övervakade fångar kalhugga kartan för att kunna sälja träet. Det är utmanande på precis rätt sätt: du känner alltid att ditt misslyckande berodde på någon liten förbisedd detalj, som du enkelt kan rätta till nästa gång. Jag kan inte sluta spela denna lilla indie-juvel, och det kommer garanterat inte du heller att kunna. Glöm inte att låta en vakt övervaka duschen bara, annars kan det gå illa.