När fotosessionen var över var det dags att klämma och känna på datorn. Den känns gediget byggd trots att den är helt i plast. Inga delar “flexar” vid lite tryck, varken tangentbord, styrplatta eller lock.
Det första jag gjorde efter uppstart att göra datorn så tråkig som möjligt. För mig innebar det att stänga av det färgglada RGB-diskot som var på som standard, i sann titulär anda. Jag bytte ut tangentbordsbelysningen till smakrikt rött ljus. Det kanske skär lite i RGB-diodentusiasternas hjärtan, men jag innehar inte ett medlemskap i den gruppen. Trots det är bakgrundsbelysningen på tangentbordet uppskattat i ett mörkt rum upp mot småtimmarna.
Däremot ska det tilläggas att lysdioderna är enligt mig av den bättre sorten. De lyser inte upp hela rummet och stör inte i ett mörklagt rum. De reflekteras inte ens mot väggen när jag ställer datorn nära. Det blir smakfullt. Det som sticker ut förutom RGB-belysningen är laptopens förmåga att dra till sig fingeravtryck. Både locket och chassit runt tangentbordet blir fort nedkladdade vid normalt användande. Förutom fingeravtrycksfällan känns datorn kvalitativ trots plast och bygget känns stadigt.
Tangentbordet känns normalt för en bärbar dator. Det sticker inte ut nämnvärt, men uppfyller sin funktion. Slaglängden är kort, men tangenterna känns bra, även för mig som inte är så van med varken kort slaglängd eller platta tangenter. Däremot är det avvikande mot vad som oftast hittas i Sverige. Tangenterna på vänstersidan, ctrl, shift, caps lock, tab och § är alla något längre än vanligt. Returtangenten är smalare likt ett tangentbord med ANSI-utformningen som är vanligast på amerikanska tangentbord. Detta är inte det mest optimala för de som är vana vid ISO-standarden som de allra flesta tangentbord i Sverige följer.
En funktion som är smart är att alla knappar som har funktionalitet lyser när Fn-knappen trycks in medan övriga tangenter slocknar. Detta var speciellt värdefullt för att hitta knappkombinationen för att stänga av styrplattan vid användning av en separat mus. Dessvärre är funktionsknapparna något utspridda. F2-F7, F10 och F12, piltangenterna, NUM0 samt minus och plus på den numeriska delen huserar funktionsknappar, vilket gör det omöjligt att använda en hand att göra ändringar. Utöver det får tangentbordet klart godkänt och de individuellt upplysta knapparna ger en fin atmosfär samt möjlighet att göra datorn personlig om önskat. Fn-knappen har fått ersätta vänstra windowsknappen, vilket är synd då jag använder den väldigt ofta för diverse kortkommandon.
Styrplattan är 11x6,3 cm stor och matt. Den sticker inte ut utseendemässigt annat än dess röda kant. Den finns där när den behövs men går att stänga av med Fn + F3 för att inte vara i vägen för handleden vid spelande. Vid användande fungerar den bra och inget som bidrar till frustration.
Skärmen gjorde inget större intryck på mig annat än att 100 % skalning gjorde texten något liten på 15,6 tum i full HD-upplösningen. Den fungerar och flyter på bra, men det är ingen revolution. Betraktningsvinklarna är helt okej, men med viss färgskiftning, framförallt vid förflyttningar i höjdled framför skärmen, vilket är förväntat av en TN-panel.
Ombord finns det två fläktar som antingen kan styras genom knapptryck på fläktknappen bredvid startknappen eller av processorns och grafikkortets temperatur. I Dragon Center-mjukvaran går det att se vilka fläktar som är aktiva och vilket varvtal de snurrar i. Vid högsta läget ligger fläktarna på ca 5000 varv per minut. Att tänka på är att oavsett vilket fläktläge som valts kommer fläktarna att varva upp vid behov. Det finns ingen risk att förstöra datorn genom att välja ett lägre fläktläge än vad som krävs.
Högtalarna ska låta mycket, men håller inte riktigt vad de lovar. Vid spelsessioner av mer krävande spel låter fläktarna så pass mycket att det dränker spelljudet i de integrerade högtalarna. Att använda hörlurar är att rekommendera för att gå en så uppslukande upplevelse som möjligt. Även inkopplad till TV lät fläktarna tillräckligt mycket för att överrösta tevens interna högtalare.