Men när samma vapen även finns i civila versioner får man problem. Ta till exempel Humvee. Ett fordon som från början utvecklades helt för militära ändamål och bara användes militärt, men som efter Gulfkriget blev så poppis att det även kom i en civil version från GM, Hummer. Då blev regelverket helt plötsligt luddigt; var det verkligen bara en Humvee man visade i spelet, eller var det inte i själva verket en Hummer?

Där har du förklaringen till att många spel genom historien haft så konstiga namn på både fordon och vapen. Har utvecklarna inte licensrättigheterna vill de inte ens komma nära den juridiska snårskog området är, inte minst i USA. Där finns det juristfirmor som lever på att aktivt leta efter möjliga brott och övertramp i frågan. Hittar de ett spel som använder något som ser ut som exempelvis en Hummer, utan att det finns ett avtal med GM, hägrar pengar i stämningsansökningar och rättstvister.

Det här får en del märkliga konsekvenser. Har du någonsin funderat över varför krigsspel, särskilt sådana som utspelas i modern tid, ofta marknadsförs med minst tre screenshots i taget när man ser vapen eller fordon på bilderna? Och att det alltid är olika fordon och vapen som syns på bilderna? Det är för att den juridiska praxisen i USA då säger att spelutvecklaren inte använt bara ett varumärke eller en produkt för att marknadsföra sitt spel - alltså kan utvecklaren inte bli stämd. Så vida nu inte utvecklaren faktiskt har ett avtal med vapentillverkaren och därför kan visa specifika vapenmodeller hur mycket som helst.

Den här blir så klart inte lättare av spelstudiornas ambition att vara så verklighetstrogna som möjligt. Eller kanske är det orättvist uttryckt; det handlar så klart minst lika mycket om spelarnas krav på detta. Vapnen ska inte låta som i verkligheten (där sätter snarare Hollywood trenden), men de ska se ut som i verkligheten.

Verklighet eller produktplacering?

Fast något hände i höstas. Först var det skandalerna kring [i]#Medal of Honor, där gränsen mellan spelets och verklighetens vapen suddades ut när #Danger Close länkade till vapenförsäljare via spelets hemsida. Både fans och media reagerade starkt och EA stängde snabbt ner både hemsidor och studio (åtminstone verkar det så, starka rykten florerar om att Danger Close inte finns längre och EA har inte dementerat).

"en hätsk debatt om både spelvåld och de liberala vapenlagarna"

Några månader senare skedde så den hemska skolmassakern i Newport, då 20 barn och sex vuxna mördades av 20-åriga Adam Lanza. Som flera gånger förr efter liknande händelser i USA blev det en hätsk debatt om både spelvåld och de liberala vapenlagarna, en debatt som fortfarande pågår där borta. Men den här gången gick vapenlobbyisterna i NRA (National Rifle Association) till ovanligt hårt angrepp mot spelbranschen och kallade den bland annat för en korrupt skuggindustri.

Spelindustrin slog så klart tillbaka med egna uttalanden.

NRA:s försök att flytta frågan från det verkliga automatvapnet i Adam Lanzas händer - det var en Bushmaster - till de digitala kopiorna i actionspelen framstår som helt absurd. Som gamer vill jag säga: ”Vad har dataspel med saken att göra? Ingenting!”.

Men om speltillverkarna nu faktiskt betalar pengar för att återge vapnen i spelen så finns där ju en koppling. Absolut inte en som förklarar Adam Lanzas massmord som NRA vill få det till - men väl en koppling så till vida att vapentillverkare och speltillverkare har en affärsmässig relation. Och inte nog med det.

I USA kan man ju i många delstater köpa vapen ungefär lika lätt som man köper bil. Skaffa vapenlicens och en hel vapenarsenal ligger öppen för dig, från pistoler till automatvapen. Plötsligt kan man då se alla de där korrekt återgivna och namngivna vapnen i spelen ett nytt ljus - nämligen som rena produktplaceringar.