Diskutera – Uppföljare som gjorde dig besviken
Command & Conquer 4 och Diablo 4.
Förstnämnda är det enda som jag någonsin ångrat bittert att jag ens köpte och har aldrig rört det någonsin igen sedan jag spelat genom det första gången.
Diablo 4 började bra, men kom med en väldigt bitter eftersmak, med hur spelet hanterats efter släpp.
För mig är The Last of Us Part II ohotad etta här. Jag älskade det första spelet, skulle hålla det som topp 3 genom alla tider. Det var så utsökt producerat, så stilfullt berättat, så vackert. Inget kändes överflödigt, ingen mellansekvens för lång, ingen replik framhastad. Uppföljaren var, tja, inget av detta. Det var dessutom minst fem timmar för långt. En monumental besvikelse, helt enkelt.
Vad mer... Tja, Headhunter Redemption var ju en stinkare efter det lovande första spelet.
Annars gillar jag mest att tänka på alla de där uppföljarna som slog originalet med hästlängder. Det är roligare.
Last of Us 2 - ett bra spel men borde vara bättre än så! Storyn spretig och långdragen, spelet var dessutom i lägsta laget. Sista delen är bara pinsam.
Zelda Twilight Princess - spelet kändes tomt och öde på fel sätt. Dessutom kändes grafiken lastgammal för sin tid.
Duke Nukem Forever - det fanns ljusglimtar men dom var alldeles för få i en överraskande matig kampanj. Vem kom på den korkade idén att implementera genererande hälsa och tillgång till endast 2 (!) vapen samtidigt?
Dragon Age Inquisition
Pillars of eternity 2
Fallout 4
Veilguard (tråkigaste combat jag upplevt)
BG3 (gillar inte storyn eller vad man gjort med karaktärerna frpn BG2 särskilt inte Viconia) men mekaniskt är det ett mästerverk jag lagt snart 1000h på
Jag spelade ut Tomb Raider 1 remaster för någon vecka sedan (underbart) och har påbörjat Tomb Raider 2 men det är långt ifrån lika bra som ettan. Det är inte dåligt men jag känner mig besviken.
Salt and Sanctuary är ett fantastiskt spel men Salt and Sacrefice känns bara tråkigt.
Axiom Verge 2 är långt ifrån lika bra som ettan.
Jag är introvert och älskar att spendera min lediga tid hemma.
Mass Effect: Andromeda
Större, tråkigare och dummare än sina föregångare. Nog för att ME3 också skavde på sina ställen, men Andromeda var ett sanslöst makplask.
StarCraft 2
Ja, jo, jag har spelat i runda slängar 2000 timmar online, men jag är ändå besviken på StarCraft 2. Kampanjen förvanskade allt som var mörkt, spännande och originellt i originalet med generisk hjälteaction. Det svider än idag att storyn från Brood War inte fick en värdig fortsättning.
Horizon: Forbidden West
En uppföljare som ville mycket. För mycket. Ibland när jag spelade det fick jag intryck av att game director svarade ja på varenda idé som pitchades. Kunna uppgradera vapen hejvilt? Ja! Kunna låsa upp kombos för närstrid? Ja! En arena där du av outgrundlig anledning tvingas se andra spelares resultat? Ja! En för stor och ganska tråkig värld? Ja! En huvudperson som pratar för sig själv och löser alla pussel åt spelaren? Ja!
Mest av allt saknar jag emellertid mystiken och utforskandet från det första spelet. Kan inte minnas ett enda ögonblick som ens var nära att ge mig gåshud.
Bubblare: GTA 3. Älskade de två första spelen som hade en underbar arkadkänsla med sitt top down-perspektiv. Trean och övriga spel i tredje person tycker jag dessvärre är ganska tråkiga. Inte alls samma spelglädje.
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Blood 2 var en stor besvikelse när det kom. Idag kan jag dock uppskatta det och vad det försökte göra.
Diablo 4 var ju kul i ett par timmar tills jag insåg att det var lika djupt som en vattenpöl. Eller ja, vissa vattenpölar är ju faktiskt otroligt djupa jämfört med D4.
Street Fighter 5 var både klumpigt och ofärdigt vid släpp. Otrolig besvikelse. Särskilt efter att ha spelat fyran i tusentals timmar och älskat varenda en.
Red Dead Redemption 2 står sig som en av mina största besvikelser. Det var extremt snyggt, detaljerat och välgjort, men samtidigt segt, för stort och för långsamt.
Metal Gear Solid 5 hade grunden av ett fantastiskt spel. Spelkontrollen var snortajt och spelmekaniken suverän, men samtidigt var spelet ofärdigt och ett storymässigt magplask. Föregångarna med MGS3: Snake Eater i spetsen var fenomenala, och om Hideo Kojima hade fått fria händer och en ännu större budget kanske spelet hade nått hela vägen. Nu blev det ett "meh-spel".
Legend of Zelda: Twillight Princess tröttnade jag på efter någon timme. Det skulle vara ett Zelda som skulle påminna om Ocarina of Time, men hade i princip inga av de kvaliteter Ocarina of Time besitter.
Beyond Good & Evil 2 kommer ju aldrig... Stor besvikelse där.
Kunskapsförmedlare.
Såklart är det många uppföljare man haft större förväntningar på, men för min del så: Supreme Commander 2. Jag spelar fortfarande ettan med Forged Alliance forever. Battlefield 2042: Jag undrade och kanske fortfarande undrar lite i bakhuvudet om det gjordes med hjälp av AI. Chat gpt-vågen hade precis kommit i rullning när det släpptes. Shroud of the Avatar som skulle vara nån slags andlig uppföljare till Ultima, så himla besviken.
Deus Ex: Invisible War. Starkt nerdummat, korkad AI, små shoebox storlek banor, sämre voice-acting, unified ammo.. första gången man råkade ut för ett spel som ska fungera på både konsol och PC. Xboxen hade ynka 64MB RAM och det räcker inte långt.
Finns viss bra atmosfär som i Antarctica som även har bra musik...så helt kasst är det inte men summerat genomuselt i jämförelse med 1an som gör underverk för sina ynka 700MB
Thief (2014), borta är Garrett och även det bra spelet som tidigare existerade. Thief 3: Deadly Shadows kom kort efter invisible war men var ett mycket mer kompetent spel (men vissa buggar fanns, dumt nog så satsade man resurser på att göra spelet både 1a och 3e personsperspektiv)
Starfox 64. Mycket sämre än första spelet, usel midi-musik, spelet är för enkelt, ingen riktig bra känsla av krig som originalet
Blood 2 har redan nämnts. Riktigt uselt
Suicide Squad. Kill the Justice League. Kan inte tro att Rocksteady har gjort det här efter 3 riktigt bra Batman-lir
Mario Kart 64. Känslan borta, seg hastighet osv..
Empire Earth 2 - Fastnade aldrig för det
Empire Earth 3 - WTF
Age of Empires 4 - Har inte alls lockats av det trots att serien i övrigt är en stor favorit, testar nu men känns ..meh
Arcanum 2 - Det kom ju aldrig
Mafia 3 - Kändes inte som Mafia
Mass Effect 2 - Hört att dom flesta tycker det är det bästa men tyckte personligen det blev för mycket fokus på skjutandet.
Infamous 2! Jag hoppades på att dom skulle bygga ut spelet och inte bara kasta nästan allt från ettan. Som ni kommer ihåg så dog ingen av dom "onda" i från ettan på ett tydligt sätt. Detta tyckte jag var väldigt bra så jag förväntade mig att dom skulle bygga en ny serie som Batman. Med återkommande skurkar mm. Serien kunde ha blivit ett nytt Marvel men istället blev det inte alls det. Jag gillade aldrig 3an och körde inte ens klart dlct.......
100%! Tyckte att stämningen var klart bättre i det första spelet. Kändes som om man kom story och lore närmare där. Men det vågar man knappt säga eftersom ME2 verkar nästan unisont hyllat som det bästa spelet i serien
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Många har ett och annat att säga om Assassin's Creed Unity, men det är jag väääldigt svag för. Min stora AC-besvikelse var istället Syndicate. Fick inte alls nån bra känsla för världen, storyn och karaktärerna. Både skurken och tvillingparet i huvudrollen var "meh".
Ja, herregud. Ett uppblåst spektakel. Kan inte nog uttrycka hur glad jag är att dom hittade tillbaka sen med sjuan.
En Bamseponny av folket
Heroes of Might and Magic V. Homm 4 va toppen av hur bra det kan vara.
Sim City 2013 Bra ide med multiplayer men allt annat va meh
Baldur's Gate 3 Saknar all värme som Baldur's Gate 1 och 2 har.
Oblivion Saker levlar med din level vem tänkte att det va en bra ide?
Fallout 4 Bygga samhälle? Nej tack.
Diablo 3 och 4 AH, Skulle de ha släppte 4 istället för 3 så skulle det ha varit ett ok spel. Men i dagens spel värld så är D4 för streamlined.
Alundra 2 var ju ingen höjdare, va.
F.E.A.R 2 och 3. Framförallt 3an var bedrövlig.
Kan inte annat än att hålla med om oblivion och,fallout 4.
Ingen gillar level scaling speciellt inte i ett spel där environmental storytelling är viktigt.
Ska mam introducera building mechanics i ett spel så får man göra det bra mycket bättre än i fallout 4 fy fan vad jag la ner spelet när man kom till den biten.
P.L.U.R
