Från en rädd bror och en ljusskygg innekatt till egna spelskisser och oljemålningar; minnen från 2001 om hur Silent Hill 2 Födde Kreativitet
Jag minns den där DVD-skivan, gömd i ett nummer av SuperPlay – det måste ha varit 2001. En skiva fylld med speltrailers, fylld med nya speldrömmar och en dedikerad mardröm - Silent hill 2. Jag tittade på den om och om igen. Kommer du ihåg den? Gjorde Akira Yamaokas melankoliska gitarr samma avtryck hos dig? CGI:n flöt samman med övertygande röstskådespel och så, där i skuggorna, stod han – Pyramid Head. En grotesk förvriden varelse, en domare för våra mörkaste synder. Trailern kändes ny, fräsch, skrämmande och den var en uppvisning i psykologiskt utmattande skräck som kröp in under mångas skinn och aldrig riktigt lämnade. Jag hade ingen aning om hur spelet skulle bli en livslång fixering (nåja) – för mig, min bror och en innesittarkatt.
Min första genomspelning var tillsammans med min äldre bror, vi klarade av det en tidig morgon och fick slutet som var "under vatten". Jag vill inte spoila mer än så. Men belysningen i den sista scenen, tillsammans med hur den bleka morgonen trängde in genom persiennerna, gav så starka minnen att Silent Hill 2 för mig aldrig är kväll eller natt. Det är morgon och fågelkvitter.
Jag spelade, och brorsan satt bredvid och pep av rädsla. Nej då, han gjorde faktiskt lite mer. Han tog anteckningar när vi spelade. När jag nu hittar hans fantastiskt stämningsfulla anteckningar i förpackningen till originalspelet, med skissade kartor och små detaljer, får det mig att vilja göra samma sak när jag spelar nya spel. Bara jag, spelet och en anteckningsbok. Som om det vore 2001 igen. Det var inte en enkel lista han skrev. Nej här pratar vi handritade kartor och bilder. Alltihopa skapat med såna inlevelse som endast ett fullt inspirerande spel kan ge upphov till.
Anteckningar från en svunnen tid. Får det dig att också vilja ta spelnoteringar på papper igen?
En regnig sommardag, när jag och brorsan gick på promenad med familjehunden längs en enslig grusväg, föddes de flesta av idéerna till det skräckspel vi drömde om. En idé som nog aldrig hade uppstått om det inte vore för Silent Hill 2. Det var ett spel om skog och gamla, övergivna hus – sådana vi såg på våra promenader. Fallfärdiga byggnader som stod ensamma i högt gräs, en gång fyllda av människor och liv, men nu bara hem för getingar och ogräs. Vi började forma berättelsen och olika scenarier. Snart dök ett gäng karaktärer upp, så många och så starka att vi behövde hjälp att visualisera dem, vi var tvungna att dra in Phyrr i våra dagdrömmar.
En av många övergivna byggnader vi såg, längs en grusväg.
Innesittarkatten Phyrr – inomhus oavsett väder - som levde i ett varmt pojkrum med neddragna persienner, drogs in i våra speldrömmar. Med väggarna tapetserade med TV-spelsaffischer och anime-karaktärer hade han själv fått sådan inspiration av spelet Phantasy Star Online att han ritade av karaktärerna vi spelade som. Jag har sparat teckningen föreställandes min Force som Phyrr ritade av, och jag har kvar bilden i spelhyllan, mer än tjugo år senare. Ibland plockar jag fram den och beundrar den på samma sätt som när jag bläddrar i mina spelguider. Det är ett enkelt sätt att återuppleva spelen och minnena.
Porträtt av min Force i Phantasy Star Online, skapad av Phyrr. Spelade du också PSO?
Det dröjde inte länge innan Phyrr, som helt hade köpt våra dagdrömmar och spelidéer, gick med på att skissa några bilder. Det går tydligt att se på fiendedesignen vilket favoritspel vi alla tre hade just då. Silent Hill 2 hade gjort ett så starkt intryck att det födde ren kreativitet i oss.
Två av Phyrrs skisser utifrån min och min brors idéer, vad tycker du om dem? (De coolaste vågar jag inte visa, då blir nog min storebror ilskan, och kanske även Phyrr.)
Silent Hill 2 inspirerade även till fan art och det fick Phyrr att måla en oljetavla. Och den blev absolut fantastisk. Den har legat gömd på min vind alldeles för länge, men nu ska jag hänga upp den i rummet när jag spelar remaken av Silent Hill 2. Om det här inte är tillräckligt bevis på hur mycket Silent Hill 2 har påverkat mig, vet jag inte vad som är.
Jag är så tacksam för att få återvända till mina tonår med Silent Hill 2 remake. För jag vill komma tillbaka till den staden, tillbaka till ungdomen. Tillbaka till de gamla spelidéerna, skaparglädjen och hoppfullheten.
Just nu känns det som om livet går i cirklar, på det bästa tänkbara sätt.
En film där jag visar upp oljemålningen (och lite anteckningar), ca 90 sekunder lång video.
Fantastisk känsla det där att finna gamla anteckningar till äldre spel. Det blir som ett litet fönster in i dåtiden. Till ungdomen. Till drömmarna.
Kan själv minnas hur spel inspirerade till tankar, samtal och idéer med vänner. Vill tro att det är på så vis någonstans många spelskapares drömmar kommer till ändå. Där någonstans som första fröt sås och 20 år senare sitter någon och knappar kod, animerar eller ritar vad som är ett hundramanna projekt som tusentals människor sedan ska få uppleva.
Dessa glimtar in i ungdomen är starka. Och jag hoppas när du ska spela Silent Hill 2 Remake att du får den känslan igen. Även om det är nytt, så kanske det kan agera som ett fönster till dig i höstmörkret till en yngre, magisk tid. ^^
Tack för nostalgitrippen och kul att se de gamla alstren sparade Jag var en aspirerande konstnär som hatade solen då. En kontignär! Sen kom vuxenlivet och satte stopp för kreativiteten...
Det där spelet satte avtryck som sagt. Spelar nu också Remaken och tycker att de har lyckats med att återskapa den surrealistiska stämningen. Spelar i mindre doser för det blir för läskigt ibland. Intressant att gå in i denna "omspelning" ~23 år senare med andra perspektiv, och spelets teman slår ju definitivt annorlunda nu. Samtidigt är spelet exakt som jag minns det.
/The end :')
(Hej Bullen, ja det är jag som är innesittarkatten i berättelsen)
Härligt surrealistiskt skrivet... Det här är ett spel jag bara måste ta mig an, förr eller senare. Men hade ni en katt som ritade teckningar... ?!
Tack! Och, det var en innekatt
Fantastisk känsla det där att finna gamla anteckningar till äldre spel. Det blir som ett litet fönster in i dåtiden. Till ungdomen. Till drömmarna.
Dessa glimtar in i ungdomen är starka. Och jag hoppas när du ska spela Silent Hill 2 Remake att du får den känslan igen. Även om det är nytt, så kanske det kan agera som ett fönster till dig i höstmörkret till en yngre, magisk tid. ^^
Det blir som ett litet fönster, om man så vill, precis som du skriver. Jag är i början av remaken och hoppas på att den överraskar på samma sätt som originalet.
Få se om den inspirerar till en ny oljetavla eller inte, men jag funderar på att ha alla "spelanteckningar"( (om nu såna behövs) på i ett block, inte i telefonen.
Tack för nostalgitrippen och kul att se de gamla alstren sparade Jag var en aspirerande konstnär som hatade solen då. En kontignär! Sen kom vuxenlivet och satte stopp för kreativiteten...
Det där spelet satte avtryck som sagt. Spelar nu också Remaken och tycker att de har lyckats med att återskapa den surrealistiska stämningen. Spelar i mindre doser för det blir för läskigt ibland. Intressant att gå in i denna "omspelning" ~23 år senare med andra perspektiv, och spelets teman slår ju definitivt annorlunda nu. Samtidigt är spelet exakt som jag minns det.
/The end :')
(Hej Bullen, ja det är jag som är innesittarkatten i berättelsen)
Haha,
Synd du blev vuxen då, och uppenbarligen även för rädd för att spela skräckspel ...
Men som alla kan se är tavlan riktigt cool, så vore kul se fler bilder/tavlor från dig i framtiden. Kanske måste du bli en arbetslös innesittare på heltid för att komma in i rätt stämning. Lycka till! XD
Galen tråd, väldigt rolig läsning! Fina konstverk dessutom, var rädd om dom!
Kul du gillade de och ja, jag måste vara mer rädd om tavlan framförallt än jag varit. Stått på vinden relativt oskyddat innan.
Kul du gillade de och ja, jag måste vara mer rädd om tavlan framförallt än jag varit. Stått på vinden relativt oskyddat innan.
Håll oss uppdaterade om det kommer något nytt konstverk när du är klar med remaken ⭐
Min fanart (2005) inför releasen av PSU
Jag spelade också PSO.
Jag och polarna spelade alla möjliga klasser, men mina tre högst levlade karaktärer nådde nivå 100–130. Det var två HUnewearls och en FOnewearl. Tyvärr har jag förlorat flera sparfiler och raderat gamla karaktärer genom åren, men totalt sett har jag nog lagt ner 500–700 timmar på spelet.
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]