Indiana Jones belönar med äventyr snarare än massmord
Stekpannan är mäktigare än AK-47:an i nya Indiana Jones, tycker Fredrik.
#indiana-jones, #krönika, #machinegames, #the-great-circle
Blir riktigt frestad av detta. Breath of the Wild är ett spel som jag håller som bland de bästa genom tiderna, och just den där känslan av att kolla in ett område och bli belönad med ett pussel och en upptäckt är något som jag inte riktigt fått i ett nytt spel. Eller jo, lite långsökt men Hollow Knight gav också den där känslan av att minsta vrå att utforska faktiskt hade stor potential att ta mig en bit framåt i att nysta upp hela kartan. Fruktansvärt tillfredsställande.
Om detta spel fokuserar mer på pussel, mysterier och upptäckter så tror jag faktiskt att det skulle passa mig rätt bra. Uncharted är ju som bäst när man hittar någon gammal mystisk anordning som behöver vridas och vändas på för att komma vidare. När man väl gjort en upptäckt och skurkarna med automatvapen börjar rasa in så känns det som att spelglädjen försvinner. Visst behöver berättelsen den variationen i tempo och så, men det känns så överflödigt ibland.
Hållt mig ifrån recensioner och artiklar om Indiana spelet, då jag är supertaggad att sätta tänderna i det snart. Men jag gillar det jag läser i titeln och thumbnail!
Min gissning är att det är vad du tror – och hoppas – att det är.
En Bamseponny av folket
Fint skrivet! Egentligen det första jag läst som fått mig att vilja spela spelet. Tack.
Och tack ska du ha!
En Bamseponny av folket
Vill bara inflika att för mig i alla fall, har FZ blivit ännu bättre sedan ni började mer med krönikor. FZ var grymt bra innan med, men alltid kul att läsa sånt här 🔥
Väldigt fint att höra, och jag håller med. Tycker krönikorna fyllde ett tomrum som fanns där förut. Mer tyck som sträcker sig bortom recensioner.
En Bamseponny av folket
Blir riktigt frestad av detta. Breath of the Wild är ett spel som jag håller som bland de bästa genom tiderna, och just den där känslan av att kolla in ett område och bli belönad med ett pussel och en upptäckt är något som jag inte riktigt fått i ett nytt spel. Eller jo, lite långsökt men Hollow Knight gav också den där känslan av att minsta vrå att utforska faktiskt hade stor potential att ta mig en bit framåt i att nysta upp hela kartan. Fruktansvärt tillfredsställande.
Om detta spel fokuserar mer på pussel, mysterier och upptäckter så tror jag faktiskt att det skulle passa mig rätt bra. Uncharted är ju som bäst när man hittar någon gammal mystisk anordning som behöver vridas och vändas på för att komma vidare. När man väl gjort en upptäckt och skurkarna med automatvapen börjar rasa in så känns det som att spelglädjen försvinner. Visst behöver berättelsen den variationen i tempo och så, men det känns så överflödigt ibland.
Känns som vi tänker ganska lika där. Dessa sabla "kill rooms" gör mig redigt trött emellanåt. Låt mig äventyra, låt mig nysta i uråldriga mysterium. Indiana Jones visar hur man gör! ... Säger jag åtminstone tiotalet timmar in. Det är en befriande känsla att spela ett äventyrsspel som ÄR ett äventyrsspel. Har haft mycket kul med Uncharted och Tomb Raider också, men striderna har aldrig varit mitt "varför" i dom spelen.
En Bamseponny av folket
lite för mkt stealth för min smak, föredrar ak47an och massmord
Men du kan fortfarande idka massknytnävsslagsmål med tillhörande piskrapp. Det kanske är våldsamt nog?
Åh ja... Det är så skönt ibland med spel utan strider. Sable och Journey är två riktigt fina spel där man slipper. Hade gärna spelat ett Zeldaspel helt utan strider. Echoes of Wisdom är kanske lite och nosar på konceptet.
Apropå Zelda: Gillar avvägningarna man behöver göra i Breath of the Wild. Ibland är det inte riktigt värt att slåss. Efter att du slaktat ett gäng bokobliner är kanske enda resultatet att du står där med ett sämre vapen. Ahh, weapon breakage, en så hatad och kontroversiell spelmekanik men jag gillar flera av aspekterna med systemet. Massmord för XP kan kännas så hjärndött.
Men du kan fortfarande idka massknytnävsslagsmål med tillhörande piskrapp. Det kanske är våldsamt nog?
haha nej gillar skjutvapen, det ska vara totalt plöj för min del, gillar inte smyga heller, är för otålig!
//monster
haha nej gillar skjutvapen, det ska vara totalt plöj för min del, gillar inte smyga heller, är för otålig!
Som en kompis brukar säga: "Får man inte döda inom 10 sekunder är det ett skitspel."
Åh ja... Det är så skönt ibland med spel utan strider. Sable och Journey är två riktigt fina spel där man slipper. Hade gärna spelat ett Zeldaspel helt utan strider. Echoes of Wisdom är kanske lite och nosar på konceptet.
Apropå Zelda: Gillar avvägningarna man behöver göra i Breath of the Wild. Ibland är det inte riktigt värt att slåss. Efter att du slaktat ett gäng bokobliner är kanske enda resultatet att du står där med ett sämre vapen. Ahh, weapon breakage, en så hatad och kontroversiell spelmekanik men jag gillar flera av aspekterna med systemet. Massmord för XP kan kännas så hjärndött.
Jag gillar också den mekaniken. Behöver jag ta den här fighten för att komma dit jag vill komma? Behöver jag resurserna? Är det värt det resurser det kostar? Hur kan jag lösa fighten så resurseffektivt som möjligt?
Skippade ofta fighter i det spelet, ännu oftare i TotK (särskilt i underjorden om jag inte behövde Zonaite), och det kändes så jäkla bra att det inte var påtvingat. Det var mer en del av utforskandet som var själva kärnan i båda spelen.
Spelade 5 timmar igår och det verkar vara alldeles för mycket melee combat för min smak.
Bara spelat genom vatikanen och redan dödat halva facist gänget med enbart mina bara händer och sopborstar känns det som, önskar mer äventyr och pussel framöver i spelet när jag fortsätter ikväll
1# FZ Troll
Som en kompis brukar säga: "Får man inte döda inom 10 sekunder är det ett skitspel."
haha, jag har en sån polare oxå, killen jag kör coop med jämt :DD
//monster
Skriver under på varje ord! Det är så skönt att veta att jag själv råder över om jag ska meja ned fienderna, använda en spade för att dänga dem i skallen eller bara smyga runt. Älskar det.
"Indy är ju inte killen som skjuter folk i ansiktet utan snarare han som dänger ett stekjärn i plytet på en nazist"
Hehe, den första personen indy har ihjäl i raiders of the lost ark skjuter han rätt i ansiktet.
Damn pacifist!
Håller med om att ett indy spel inte ska handla att mörda alla man ser.
Det är ju bra om det inte är så.
Tyckte Uncharted 2 var jättekul första gången jag spelade det. Andra gången blev jag bara så jädra less på att det aldrig blev slut på uttjatade stridssekvenser. Det är ju det övriga som är charmen med spelet.
Glad att Indy gör det bättre. Så även Mirror’s Edge-spelen!
Det finns kul stridsspel också men främst dom som har det som primär gameplay mechanic
Den här krönikan gjorde mig lite sugen på spelet!
Får mig också att tänka på min barndomshjälte McGyver. Vill minnas att han vapenvägrade och alltid löste problem på sitt eget sätt. En cementblandaren och lite brädspill? Allt som behövs för att bygga en helikopter! När kommer ett spel med honom?!
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.