[TD] S.T.A.L.K.E.R 2 är tråkigt
Jag spenderar ett par kvällar med att spela:
(S) lavs
(T) aking
(A) rtifacts
(L) ikely
(K) illed
(E) ventually
(R) esurrected -
och upptäcker till min förvåning att jag har kul ett par minuter i taget. Jag fullkomligt älskar att man lyckats fånga atmosfären som GSCs "X-Ray Engine" lyckades pumpa ut för så många år sedan, och känner igen mig i det märkliga landskapet. Jag förflyttas från spelhörnan till Tjernobyl på ett par minuter och traskar med bly i skorna från den ena bondgården till den andra, från den ena förstörda fabriken till den andra och pangar på gasmaskförklädda snubbar som pratar perfekt engelska. Jag har självfallet testat att ha ett bättre språk, men, det blev inget vidare av det tyvärr, för min attityd är präglad av melankoli; hågkomster av tidigare nätter för massor av år sedan har satt sina spår, och jag söker förgäves efter en gnista i ruinerna av en bilfabrik, men det finns ingen. Utan att jag är riktigt medveten om det, jämför jag det jag ser med Metro-spelen, och tycker all deras jävelskap är snäppet bättre. Jag blir uttråkad av landskapet i S2 och vill ha något som bryter av det platta, men det finns bara mörka källare och råttor som ser ut som kängurus (hur tusan böjer man det ordet?)
Efter ett dåligt spelår (ni vet vilka ni är), är kapitalisternas spår väldigt märkbara i de produkter vi konsumerar, men jag känner inte riktigt för att göra det längre. Jag ger spelen ett par timmar, sedan kramar jag mig själv och intalar mig själv att jag är värd något mycket bättre. Inget jag skriver ska förminska GSC bedrift att skapa ett spel under sådana förhållanden som de hade, men, man känner det man känner.
Det är i sådan stunder som "Dragon Age: Origins" installeras på nytt eller jag försöker ledsaga "V" genom Night City, för atmosfären i dessa spel stimulerar fantasin, det gör inte S2 på det sätt som jag hoppades.
"Skif" är säkert en hur trevlig karaktär som helst, men jag somnar under våra resor. Han tycker säkert jag är lika tråkig, då får det vara så, vi behöver inte vara ovänner.
För egen del hade spelet helt förstörts om man gjorde världen proppfull av aktivitet. Älskar tomheten när man är ute och letar artefakter eller samlar på sig ett gäng vapen som inte är totalförstörda bara för att släpa sig tillbaks till närmsta by och sälja av sin loot och uppgradera sin utrustning. Spelet har precis den apokalyptiska känsla som jag ville ha men som saknades helt i spel som Metro eller för den delen Fallout (talar bara om världen där då genren skiljer sig). Mängden hus och källare som står utan bra loot gör fynden mycket roligare att hitta.
Jag gillar atmosfären, men insåg redan innan release att spelet inte är min kopp te. Jag har inte tiden det kommer kräva av mig för att ge tillräckligt tillbaka. Och det är ju ingens fel.
Yeah,
Gmanlives hatade det och han har nästan alltid rätt när det gäller fps.
Fast nej, han hatade det inte.
Önskar fler spel var långsamma och inte "belönande" stup i ett.
Skulle vara roligare med mer spel som inte endast är till för glättiga mainstream, fomo och instant gratification spelare.
Ser ok ut men inte jätteroligt. Och lite daterat.
Jag tycker spelet är riktigt snyggt
Text.
Det känns som att jag läser en krönika på DN Kultur. Pretentiöst och högtravande på ett oattraktivt sätt.
Det känns som att jag läser en krönika på DN Kultur. Pretentiöst och högtravande på ett oattraktivt sätt.
Konstruktiv kritik är pretentiöst?
Konstruktiv kritik är pretentiöst?
Nej absolut inte, men meningar som denna känns bara bajsnödiga:
Jag har självfallet testat att ha ett bättre språk, men, det blev inget vidare av det tyvärr, för min attityd är präglad av melankoli; hågkomster av tidigare nätter för massor av år sedan har satt sina spår, och jag söker förgäves efter en gnista i ruinerna av en bilfabrik, men det finns ingen.
Det är liksom fulkultur vi pratar om. Ett buggigt och ganska föråldrat tv-spel. Det är inte den senaste diktsamlingen av Bruno K. Öijer som ska beskrivas.
Jag vet att en del vill lyfta tv-spel till samma höjd som de gamla konstformerna och prata om dem på samma sätt. Men för mig blir det bara krystat.
För egen del hade spelet helt förstörts om man gjorde världen proppfull av aktivitet. Älskar tomheten när man är ute och letar artefakter eller samlar på sig ett gäng vapen som inte är totalförstörda bara för att släpa sig tillbaks till närmsta by och sälja av sin loot och uppgradera sin utrustning. Spelet har precis den apokalyptiska känsla som jag ville ha men som saknades helt i spel som Metro eller för den delen Fallout (talar bara om världen där då genren skiljer sig). Mängden hus och källare som står utan bra loot gör fynden mycket roligare att hitta.
Jepp.
Tror det var vad som verkligen klickade för mig med Zelda Botw. Det som många klgade över, stora partier av spelet är ganska tomt och det händer inte så mycket. Själv så gillade jag de ödsliga partierna med melankoliska musikstråk som sedan varvades med pussel eller svåra mini-bossar. Jag skriver under på att fler spel borde våga ta klivet från de konstanta dopaminkickarna.
