Kan sakna partyspel som dansmattor och Guitar Hero!
Ibland går jag in på Ebay och blir nostalgisk över allt vi hade i barndomen. Hur kul det kunde vara - och egentligen inte varför fortfarande vara? Minns bland annat när jag var på Uppsala-baserade LANet Birdie (i Allianshallen innan de flyttade till Fyrishov) så hade de ett par stationer med Dance Dance Revolution och dansmattor i stora stationer. Knepet var att hålla händerna på stålhandtagen bakom en och hoppa väldigt lätt med fötterna. Det lärde jag mig genom att betrakta någon som var betydligt bättre än mig (vilket inte sa så mycket då jag var rätt medioker till en början, vilket inte var så överraskande då jag aldrig haft någon takt/danskänsla att prata om).
Så börjar jag tänka. Tänk om dansmattorna fick en renässans? Började komma tillbaka, släppas till såväl Xbox Series som PS5 och senare kanske även Nintendo Switch 2? Vore det inte på tiden. Få ha spel med familj och vänner - eller bara helt själv - och bara ha roligt? Dansa tills fötterna, och hela kroppen, tröttnar och nästan faller ihop? Skratta åt det. Glömma allt annat för en stund. Vore inte det härligt? Då tänker jag i fortsatta banor att saknar vi egentligen inte elgitarrer och Guitar Hero också? För alla oss som drömde om att bli nästa U2 men aldrig hade någon musikalisk talang att prata om egentligen? Bara ta sig an klassikerna och försöka slå rekord - sina egna och varandras. För hur intressant och högfärdigt det än kan kännas att prata om spel som kultur och konst saknar jag ändå tiden när den här sorten var någonting annat. Ren och skär underhållning, eskapism i sin renaste form. Det kan jag bli nostalgisk över fortfarande. Eller vad känner ni? Är det dags för en comeback eller för mig att sluta drömma mig tillbaka? Jag vill ju inte vakna, igen.
Jag har 5 guitar-hero gitarrer och de flesta spelen kvar, vi samlas några polare ibland och spelar. Fruktansvärt roligt.
i5-10600K | 4080 SUPER | 32GB DDR4 | nVME 1TB | 34” Oled
Vanilla-PS5