Diskutera – Bästa Assassin's Creed är...
Unity och Syndicate.
Med det sagt spelade jag inte Unity vid release, utan över ett år senare. Vill minnas att Unity var buggit vid release. Inget jag märkte av, var förmodligen patchat då.
Sämst var tveklöst Oddysey, fanns inget intresse alls att köra klart spelet. Valhalla körde jag klart men det som jag tyckte största problemet med dessa spel var att de har tappat vad som gjorde Assassins creed till assassins creed.
Brotherhood mästerverk! story, platserna, historia, karaktärerna, de gömda teorierna, magi!
Spelar gärna om 2'an till Revelations varje år tillsammans med de två korta videorna som hör till. 3'an var en besvikelse och Pirates of the Caribbean hade vissa stunder som var trevliga men också många tråkiga och dåliga uppdrag och i bland kändes mer som ett jobb att utföra side missions och storyn föll åt sidan. Varje gång spelat igenom Black flag har sagt att aldrig ska spela det igen men i bland så återkommer endå. Bästa med black flag var att det i den verkliga delen utforskade mer om Abstergo, Desmond, Subject 16, Lucy och så vidare.
I det som startades med Black Flag kändes det som serien gick under och hoppade av serien men hoppas spela igenom Unity för det var roligt i sina stunder, så långt som har spelat. Kanske Syndicate också är värt att ge en omgång men efter det har AC blivit ett spel om mytoligi och försök att kopiera WItcher som Ubsioft klistrat AC på.
2an, men hela Ezio-serien var bra. Har även ett visst tycke för Rogue och tycker man kunde gjort en ytterligare avstickare på det konceptet.
Tråkigaste karaktärerna för min del var nog Connor och Arno. Syndicate hade potential att bli något bättre, men stressades verkligen fram.
(batsman) Det enda som är större än njutningen av ett avklarat arbete, är att skjuta upp det till morgondagen.
De jag haft roligast med är Origins, Odyssey och Valhalla. Dels upplever jag att stealth-mekaniken flyter på bättre. Dels älskar jag de enorma världarna och dess detaljrikedom. Och dels tror jag att jag är mindre benägen att tröttna på spel där jag kan variera spelstilen mer, och i det här fallet bara gå in och kötta när jag inte längre pallar med smygandets sakta suspens.
Med det sagt är jag otroligt svag för settingen i Unity och Syndicate. Det är dessutom två spel som låter en huka sig, något jag oerhört frustrerat saknade när jag provade Black Flag. Jag hoppas att jag någon gång kan finna ro att spela igenom dem.
Kommer tveklöst att ta en månad Ubisoft+ och testa Mirage också.
Edit: Tittade precis på gameplay från Ezio-spelen och blev ganska förvånad över hur bra de fortfarande verkar stå sig rent visuellt i de högre upplösningarna. Jag har bara spelat några enstaka timmar av Assassin's Creed II på en väns 360 när det begav sig, och det var ju en stund sedan. Kanske kan bli en genomspelning så småningom ändå.
Jag har inte spelat alla. Fastnade aldrig för de första AC-spelen och tog en lång paus från AC tills Origins och Odyssey kom. Jag gillade miljöerna men var aldrig förtjust i gameplay. Det ändrades med Valhalla, som är det AC jag haft allra roligast med. Tyvärr är det på tok för långt för sitt eget bästa.
hade ärligt talat roligast med Odyssey, det är det enda jag faktiskt har klarat fullt ut, nästan full completion. det var kul att vara så mäktig, folk bara flög och fladdrade på krigsfältet när man hade fått lite bra grejer. valhalla var mer ok, hatar den "mytiska" delen så att säga, förväntade mig något helt annorlunda där.
//monster
Valhalla och odyssey för mig. Jag älskar historia och kan mycket om Peloponnesiska kriget, nordmännen och den där biten. Jag Är inte så intresserad av baghdad som exempel så jag hoppar detta. Men spelet ser onekligen bra ut av det jag sett.
Jag spelar alttid AC där jag själv är historie intresserad. Så när jag spelar ac så fattar jag inget av dom virtual reality grejerna och bakrunden bakom allt. Eftersom jag alltid hoppar vissa AC. Det hänger inte ihop för mig. Jag spelar enbart för att leva ut mina historiska fantasier. Hehe. Nu vill jag ha ett ac spel i sverige där man kanske får lönnmörda teaterkungen och sätta dit adeln för mordet. Haha.
Den enda tanken som slår mig är: Var/är Unity så bra? Är det ett värt köp så här i efterhand?
Spelade det på PS4:an, men tröttnade snabbt, främst på grund av att coop inte funkade som det skulle.
Annars kommer hela Ezios saga i första hand, särskilt AC2, ligger varmt om hjärtat. Hade det även väldigt kul i Black Flag. Tog mig aldrig igenom Origins, men det vat främst på grund av att jag gick tillbaka till det efter att ha lagt oförskämt mycket timmar i Odyssey - det blev helt enkelt för mycket av samma. Valhalla avskydde jag, hade verkligen ingen AC känsla ALLS.
Med det sagt är jag väldigt sugen på Mirage, blir köp på torsdag!
Första är min absoluta favorit. Tillskillnad från typ resten av världen så älskade jag storyn att man va i framtiden och såg sina förfäders minnen. Jag älskade också i första hur man vävde in historiska figurer instoryn med bland annat Henry Ford.
Men spel mässigt är det nog Ezio spelen och för storyn första!
Tror att Ezio-trilogin vinner min första plats, tror det är Brotherhood som liksom expanderade och utvecklade allt som var så perfekt med 2an. Kändes som att där var startskottet för AC's storhetstid!
Sedan efter det så älskar jag att de använt sig av olika settings! AC: Black Flag va helt otroligt för sin tid, jaga valar, kriga med båtar, tropiska öar, simma under vatten o hitta skatter etc. Va ett helt otroligt spel!
Därefter det så kommer Odyssey för mig och Kassandra var en väldigt bra karaktär precis som Ezio.
Origins älskade jag också men mest för miljön!
Ser fram emot Mirage men jag tror jag nog inte kommer bli överraskad.
Spelat samtliga spel för övrigt men blivit rätt mättad. Valhalla maxade jag 100% Men måste säga att det var svårt att hålla motivationen uppe. Gillade alla olika riken man befann sig i men va så stor skillnad från Odyssey att ja började känna att jag är nog över AC spelen.
Lätt Odysee av open world spelen. Efter första ön så var det så jävla cool och välgjord värld trots storleken, önskar de andra också var så stora. Sättet alla lönnmord var upplagt på och alla bounty hunters som säkert en del ogillade älskade jag. Det var kul att både lattja runt, utforska och spela igenom storyn.
Vad gäller de äldre spelen så tror jag brotherhood var min favorit.