Starfield (2 av 2)

Körde med GP ett par timmar och första intrycket är "meh". Prestandan är kass, grafiken ser usel ut för ett 2023 spel, och combaten på marken har mycket mer att önska.
Rymdupplevelsen är faktiskt inte dålig enligt mig. Jag uppskattar att man inte behöver lägga en massa tid på att landa och resa runt, samt att rymdcombaten är enkel och rolig.
Ska ge det lite mer tid och se, men 800kr för detta känns svårtmotiverat.

Jag skulle nog också ge spelet 3/5. Men med några moddar som gör det spelbart är det nog en svag 4/5.
Absolut inte ett dåligt spel. Men också långt ifrån alla bra 5/5 spel.

Själva sandlåde delen är ju det bästa. Att göra vad man vill hur man vill när man vill.
Sen har den en bra upptäckarglädje.

Storyn (än så länge) är inte mer än OK och Grafiken samt prestandan är också OK. Ibland ser det väldigt vacker ut. Ibland ser det fult ut.
Sen finns det en del tekniska aspekter som känns gamla men det har det pratats om tillräckligt.

Om spelet hade haft en starkare huvudstory och bättre presentation så hade det nog närmat sig en svag 5/5. Största bristen för mig är nog animationer och interaktioner mellan karaktärer.
Tror inte jag kommer minnas någon karaktär heller om några år. Medans andra storspel har haft väldigt intressanta karaktärer. Mass Effect hade många. The Witcher några. Baronen var en favorit där. GTA5 hade Trevor. Finns fler exempel.

Det är ett bra spel. Jag gillar det. Men det finns bättre så jag ger det inte ett så högt betyg personligt.

Låter bra. 👍Har just fått mitt rum hos Constellation. Stämningen är faktiskt riktigt nice mycket pga musiken. Den bara spelar lite tyst i bakgrunden och vaggar in en. 😁

Hade spelet presenterats av Naughty Dog hade det fått högsta betyg av alla trots bristerna

Bra recension... som vanligt m.a.o. Spelet är nog inget för mig då jag tröttnade rejält på Bethesda efter Fallout 4. Förstår dock varför många gillar deras spel.

Hade samma upplevelse med Cyberpunk, knappt några av de buggar många andra bevisligen upplevde. Så för mig var 5 ett rimligt betyg.

Tråkig utveckling att deras spel får mer och mer instanser istället för färre. Tänk tillbaka på TES1-2, wow, där kan man snacka om sömlöst. Morrowind - helt öppna städer, blir du jagad av ett monster kan det följa efter in i staden! Sen efter det blev det bara värre med loading screens och plötsligt var staden och naturen utanför två olika världar, i Starfield har det blivit snäppet värre eftersom resor är en så stor del av gameplay.

Man inser ändå hur fantastiskt NMS ändå är när man spelat detta, litet team på 17 pers vs 500 som jobbar med "AAA" spel.

Ok, så du har inte spelat det då...

Jag lyckades sätta TVÅ HINKAR PÅ TVÅ PERSONER 😁😁🤭❤️ Japp årets spel. Jag har så KUL.

Nu är jag inte super många timmar in. Men jag älskar det, inga buggar, och performance är på topp.

Mycket quality of life I spelet.
Tycker det är extremt skönt att slippa lyfta /landa skeppet manuellt, typ som i No man's sky, det var häftigt de första gångerna, men tröttnade snabbt.
För mig är det 5/5 änsålänge. Roligt att smaken är som baken. Intressanta punkter många utav er tar upp.

2/5 riktigt horribelt spel imo .. Kul att folk verkar gilla det dock

Besviken - efter bara 30 minuters spelande finns det så många saker som fått mig att reagera på upplevelsen att jag låter det här spelet vara ett tag - trots att jag har sett fram emot den här stunden sedan det började skrivas om spelet.

Det skaver direkt när en stirrande uttryckslös förman välkomnar mig till min andra dag på jobbet. Konversationen är ok men figurernas stela ansikten och stirrande ögon får mig fundera över varför Bethesda inte har hängt på utvecklingen mot naturligare ansiktsanimeringar. Huden ser rätt ut, utrustningen likaså, men ansiktsanimeringarna är långt ifrån acceptabla.
När jag kort därefter går över det nästan släta salsgolvet i den väl upplysta gruvan som är så välstädad att det bara finns lite utströdda stenar, som till färg kraftigt avviker mot golvet, börjar omgivningen få min inlevelse i miljön att svaja. I en temporär gruva vars brytning endast har som syfte att tjäna lite extra pengar tills att man når en mystisk artefakt (ja, det är så jag tolkar gruvbolagets skäl till att vara där) bör vara mindre crisp utan råare, trängre och en hel del mörkare - särskilt när man fått veta att det är en farlig plats i ovan nämnda konversation. Det behöver inte ens vara lika snyggt i alla gångar och gruvor man besöker senare i spelet, men här spelar jag spelets försa minuter i en kraftigt scriptad scen som ska sälja in både spelet och storyn till mig så att jag faller pladask för det - varför har man inte lagt massor med krut på denna del??!! (eller är det så illa att man har det och att det blir ännu mer generiskt och inspirationsfattigt längre in i spelet?)

När de blå indikatorerna på var jag ska vända näsan dyker upp blir lite ledsen. Min upptäckarglädje visas av ett system som har stenkoll på riktning och avstånd till platser jag behöver gå till. Låt istället de andra arbetarna led mig framåt till en plats där jag slita med att bryta mineraler eller ännu bättre - låt mig tvingas följa med förmannen och dennes team till att skyffla slagg från maskinen som tar sig igenom väggen till grottan med den värdefulla utbetalningen. Få mig att känna mig som en rookie på väg mot ett ruttet pass i underjorden som rent av kan vara farligt. Istället får jag snabbt order att följa med och se på när väggen ger vika och öppnar sig till en ny grotta. Därefter är jag (rookien) tydligen den bäst lämpade av samtliga förhärdade kollegor att helt på egen hand kila in och säkra den mycket värdefulla artefakten. Man hade kunnat låta mig vara på fel plats vid fel tid och hamna på fel sida av en cave-in (som jag varnades för) på ett sätt som naturligt gör att just jag råkar vara själv i att nå artefakten. Det är svårsmält att jag skulle väljas till det här uppdraget fast jag hade köpt det om det insinuerades om stora personliga faror med uppdraget.

När deras uppdragsgivare sedan dyker upp och (efter en otroligt generisk strid utan inlevelse) menar att jag bara Måste åka till hans kompisar med artefakten - trots mitt ihärdiga nekande - för jag borde verkligen vara nyfiken på de syner som dök upp när jag rörde vid artefakten. Så pass viktigt är det att jag får hela skeppet, men jag känner inte att det är viktigt. Det känns snarast att jag vill undvika att ha mer kontakt med den där saken som slog mig medvetslös gud vet hur länge. Jag får ingen inre drivkraft alls till att åka nu när spelet misslyckades med att tända en upptäckarens gnista inom mig genom sin hittills väldigt klena story. Till min förvåning vill dessutom min chef inte längre veta av mig i och med att Randall anmäler sig till att stanna. Hon säger upp mig så att jag inte ska kunna hävda att jag har andra åtaganden, kanske är hon rädd för skadeståndsprocessen jag funderar på att driva emot dem efter arbetsplatsolyckan jag nyss vaknat från. Jag får inte ens ut min lön...

Hamnar i rymden och blir återigen besviken på bortkastad potential till inlevelse. Striden är som många påpekat rätt lam i det svarta vakuumet och omgivningen är (förutom den närliggande planeten) tom på det mesta förutom vita prickar mot en svart bakgrund. Det kanske finns färger och häftiga fenomen senare i spelet, men inte här i början där man borde sälja in spelet på alla sätt man kan.

Jag tvingas inse att piraterna har snappat upp att jag har något värdefullt med mig och beger mig för att göra upp med dem en gång för alla. Problemet är att jag kan landa (för jag flyger ju inte i rymden) och gå rakt in i deras bas utan någon som helst reaktion eller känsla av fara - vilket jag borde få när jag ska möte ett gäng råa rymdpirater och jag rookie gruvarbetare eller om det var biolog. Men basen är mestadels öde när jag går igenom huvudentrén och först en bra bit in möter de 3 första piraterna som verkar vara grönare än mig på eldstrider utan står mest och tittar när jag svävar runt (springer, men det känns inte som att jag går på golvet) och flankerar dem. Vapnen är utan tyngd och piraterna är svampar som suger upp kulorna utan att reagera på den kinetiska energin som träffar dem. Jag kan nog tycka att Mass Effekt (ettan) hade bättre närvaro i striderna där jag känner att skydd är bra att krypa in bakom ibland. Noll nerv, noll utmaning och noll inlevelse gör att de här första striderna inte bådar gott för hur alla de strider som väntar mig kommer att kännas.

Längre än så orkade inte min numera rätt luttrade gamersjäl längre. Jag sögs rakt in i Skyrim och Fallout 3 när de var nya, men den här soppan har trots alla dessa år inte lyckats utveckla Bethesdas då vinnande koncept under den korta stund jag spelade. Det känns snarare mer livlöst nu än då. Det beror på att jag kräver mer av ett spel nuförtiden och så många andra har visat att det går att göra de sakerna jag tagit upp ovan bättre. BG3 svarar betydligt bättre upp mot förväntningarna och det drar in mig som spelare i konceptet för äventyret på ett sätt som får mig att köpa världsbilden som målas upp redan under den första halvtimmen. Starfield försöker måla det med, men med så barnsliga penseldrag att jag inte köper konceptet för äventyrets början och då faller de var för sig bristfälliga delarna som med rätt story skulle bildat en ok helhet också platt.

Sättet du skriver på och anklagar andra för att inte ha spelat spelet, bara för att du har en åsikt och hen en annan? Varför bryr du dig ens för att slänga ut en sådan kommentar/anklagelse för, måste personen skriva en uppsats för att du ska tro på det? Jag har läst många som tycker att 7/10 är rättvist, pga problemen jag nämnde.

Trevlig recension, ska försöka komma över spelet under 2024 då.
Känns som att stora negativa aspekten är bristen på utforskning av rymden. Det blir vill jag mena per automatik lite tristare att utforska mindre separata öppna världar än en stor sammanhängande, och då är det viktigt att själva resan mellan världarna blir en upplevelse i sig och inte bara en glorifierad fast travel-karta. Nåväl, buggarna, 30fps, och stela animationer/fula NPC:s bryr jag mig däremot inte om alls. Har aldrig retat mig på det i Skyrim heller.

Efter en del problem med prestanda så avinstallerade jag spelet och började spela Mass Effect Legendary Edition istället.

Installerade sent igår kväll och spelade i en dryg timme.
Performance är ju under all kritik. Sitter på ett 3070 men trots 1440p (med render scale på 50%) och allt på low lyckas jag inte kräma fram mer än 70 fps. Då ser spelet ut som något som släpptes 2018.
Funderar starkt på en refund tills de fixat detta.

Har man köpt något som man själv tycker är en besvikelse måste man såklart slåss för att bevisa att pengarna var väl spenderade tycker tyvärr vissa istället för att godta den legitima men subjektiva kritik som lyfts.

20 timmar in och jag är faktist lite besviken. Otroligt jobbigt inventory system där du konstant hopppar mellan menyer. Karga och livlösa planeter. Rymd striderna lämnar mer att önska, de känns väldigt basic. Ingen minimap. AI lämnar även de mer att önska. Rymden käns som små begränsade rum. 90% fast travel. Avsaknad av gore.

Med det sagt så har jag fortfarande haft kul med Starfield, men det är verkligen inget 5/5 för mig. En helt ok space opera, men lite för barnslig tycker jag. Däremot jävligt fett att mecka ihop sitt egna skepp.