Bedöm spel för vad det är, inte för vad föregångarna var

Nej

Man får väl ändå säga att Final Fantasy har varit ett, i minsta fall, spel med fokus på strategiska strider. Även i ett spel som Final Fantasy VII Remake så kan man när som helst pausa striden med super slowmotion, och du byter mellan karaktärer baserat på behov samt utrustar dig med diverse materia och levlar upp dina förmågor för att anpassa din spelstil.

Det närmaste innan det är väl typ Final Fantasy XII? Jag har knappt lirat spelet men undvek det som pesten för att det påminde mig om MMO:s (läs World of Warcraft) och jag tyckte inte om det. Men det var ändå strategiskt.

Men främst för mig är väl känslan av att göra en resa med kompanjoner och gå på ett episkt äventyr. Jag har ingen aning om hur Final Fantasy XVI lyckas med det här. Är det en resa man gör med andra karaktärer på ett sätt som känns Final Fantasy?

För mig åtminstone handlar det mer om att man när man använder samma namn signalerar att det finns en koppling, som finns i GoWs fall men inte FF eller Preys. Man får ändra så mycket man vill i existerande serier så länge resultatet fungerar vad mig beträffar, men det blir missvisande när man kallar ett spel för en fortsättning av en serie det inte har någon egentlig innehållsmässig koppling till.

Som Lövet skrev tidigare så tycker jag fortfarande dom har lika mycket koppling till tidigare FF spel (förutom gameplay här då) så som Moogles, Chocobos, kristaller, spells och så klart summons, men även ett stort episkt äventyr som dom flesta FF spel brukar vara.

Men det är ju så klart subjektivt vad man tycker att ett FF spel ska vara, men för min del tycker jag helt klart det känns som ett FF med mer "modern" gameplay.

Jag älskade FFXII (bevisligen), framför allt djupet i striderna och regelverket, men där var det tillsammans med äventyrandet i spelvärlden den stora behållningen. Handlingen var, med undantag för riktigt vassa karaktärer som Fran och Balthier, bra men inte fantastisk. FFXVI har en mycket väl berättad handling och spelmekanik som går hand i hand med den, men jag skulle inte spela de båda spelen av samma anledning. Om jag vill ut och äventyra i en fantastisk spelvärld kör jag igång FFXII, vill jag ha en mörkare berättelse med väl realiserade karaktärsrelationer tar jag mig an FFXVI.

Man styr bara Clive i FFXVI, men du har med dig andra karaktärer som slåss med dig och interagerar med dig under uppdragen och storylines. De andra karaktärerna agerar självständigt under strid, men du kan tilldela hundkompanjonen Torgal kommandon (attackera, hela mig, etc). Under vissa delar av handlingen är Clive själv, men det har vi ju upplevt i andra FF-spel också (FFVII, FFIX, etc). Att man inte hade med sig ett gäng på äventyret var inte något jag upplevde att FFXVI led av.

Allt är ju subjektivt själv gillar jag inte den stela världen och striderna t.ex men det är min personliga smak.

Oavsett hur denna recension hade utformats så hade det fått hat av olika personers subjektiva ställning. Hade Lövets get spelet 1/5, 2/5 så hade personer kommit fram med "Det här spelet är inte alls så dålig som recensenten säger" alla har olika smak om vad man tycker om och man måste ju förvänta sig att som recensent att man får hat riktat mot sig då det speglar ens egna subjektivitet.

Jag tycker ganska bra om spelet än så länge.
Tycker av de actionfokuserade spelen, 15, 7R och 16. Så är 16 överlägset roligast stridsmässigt, då jag hela tiden är i kontroll och måste dodga attacker, men ändå planera mitt anfall. Vi är ju inte på souls eller exempelvis bayonetta nivåer av bra stridsystem, men klart bättre än 7R som väl var okej men inte mer. 15 var så katastrof att vi inte pratar om det, på alla plan, dåligt stridsystem och än sämre berättelse, eller mer avsaknad av berättelse.

I övrigt så gillar jag världen, karaktärerna, designen och storyn av 16 ganska mycket än så länge. Det mest intressanta sedan 9 för min del, eller iallafall sen del 12.

Men jag måste i övrigt ifrågasätta definitionen av rollspel i spelvärlden, har länge tyckt att den är knepig. Varför är stats och system rollspel?, tittar vi på traditionella rollspel i papper och penna form så har det för mig aldrig handlat om regelsystem och stats, utan uppbyggnaden av en värld, en historia som rullas ut framför en, din karaktär agerande och val. Det är rollspel för mig.
Jag har spelat rollspel helt utan regelverk, som varit fantastiska ändå, tack vare en spel ledare som haft en bra äventyr.

Men i digital form så är det som att siffror och system och leveling är det som gör det till ett rollspel, och berättandet och karaktärsval du gör. Nu brukar ju "jrpg" inte ha så mycket val och påverkan du kan göra på berättelsen ändå. Så jag ifrågasätter om det ens ska kallas rollspel.
Men i slutändan så är det för berättelsen och världen jag tar mig an ett sådant spel och inte för att min Str går från 1 till 255.

Men du accepterar sexan?, (det bästa i serien IMO), Men det tog ju ett rejält avstamp i stil och ton från de tidigare delarna och lade ju absolut grunden och banade vägen för sjuan.

Alright, gött. Tack för insikterna. ^^

Jag tycker problemet med FF16 snarare är hur uråldrigt det känns när det kommer till interaktion, uppdrag, berättande och strider. Det är ju så ohyggligt stelt och grunt, själlöst rentav. Finns inget vertikalt i miljöerna, inget intressant att utforska, strider och grafiskt typsnitt i samband med dessa känns som något från PS2-eran, berättandet görs genom oändligt långa och tradiga mellansekvenser osv osv.

Spel som Elden Ring, The Last Of Us, God Of War och RDR2 har höjt ribban något så enormt när det gäller berättade och interaktion - oavsett om det är open world eller ett linjärt spel. FF16 håller helt enkelt inte måttet.

Edit: Tänker ändå spela klart det 😅

Själv har jag aldrig varit så glad för "gå sakta medans din karaktär och någon annan pratar medans det enda du kan göra är att gå sakta åt ett håll". Ser inte hur det höjt ribban.

Du har absolut en poäng, men när det görs som bäst (under utforskande i The Last Of Us, båtturerna i God Of War etc) tycker jag att det är ett grymt sätt att berätta en historia utan att man som spelare blir passiv. De flesta spelhistorier är i ärlighetens namn väldigt banala, att då sitta och titta igenom renderade sekvenser får åtminstone mig att snabbt tappa intresset.

För mig tycker jag att de ofta utförts riktigt bra. Man får tillfälle att kolla runt och utforska samtidigt som man kan lyssna och lära sig om karaktärerna, ta del av roliga snilleblixtar osv. Det är ofta dessa delar som gör att jag får merkänsla. Typ som i Final Fantasy XV när du blir ombedd av Prompto att stanna bilen för att ta en gruppbild med ett landmärke bakom er, jag gör det gärna för att jag tycker det är kul och inlevelserikt för känslan av att resa med gruppen. På samma sätt tycker jag att sakta ner tempot för diskussioner kan vara fett värt, många spel kör jag för att de också har bra narrativ och inte för deras gameplay.

Bra gameplay är ett måste, men jag får ju inte ut samma sak av att spela Super Mario 64 som av att spela Final Fantasy XV. Jag föredrar Final Fantasy XV trots att det inte är lika spelmekaniskt smidigt eller väl utfört.

Jag tycker du har helt rätt i att endel spel kan luta sig åt sitt narrativ och vara oerhört intressant tack vare det, medans andra spel inte behöver ett narrativ alls för att spelnekanik är så pass bra och kul att man bara vill spela ändå.

Jag håller också med om att små moments kan hjälpa att bygga ett spel också, och God of War 2018 och ännu mer Ragnarök gör det helt ypperligt. Men då har de verkligen en riktigt bra skriven och rik huvudhistoria att stötta upp hela spelet, utöver att spelen är mekaniskt ganska bra också, framför allt i Ragnarök som lyfte gameplayet rejält. Men i sådana fall så ger små moments ganska mycket.

Men i fallet FFXV så faller det mesta oerhört platt för mig (jag ska påpela att jag spelade spelet vid release, när det inte hade patchats eller fått dlc), men det var då något av det mest bedrövliga jag spelat på väldigt länge och även sedan dess också. Att först kräva att man ska se en film innan och några animeavsnitt är några av de mest bedrövliga beslut squeenix gjort, även om kingsglaive som egen entitet väl är okej.

Men spelet i sig är sedan så oerhört snålt på berättande, bedrövlig värld, bedrövlig karaktärsutveckling. Besvikelsen jag kände när huvustoryn var klar var så enorm att jag inte ville se åt spelet igen. Det kändes som att berättelsen var så enormt dum och dåligt skriven och var över på en kafferast. Visst pojkbandet hade en viss charm i sig, men deras relationer blev så oerhört tunna när jag inte fick en huvustory att investera och bry mig om. Utan bara en enorm, men ändå begränsad, tom värld att åka bil i, med copy paste American diners här och där.

FFXVI å andra sidan redan från demot/prologen hookat mig med både karaktärsrelationer, världsbyggandet och politiskt fulspel och jag är sjukt nyfiken på vart allt kommer ta vägen. Jag håller med side quests är oerhört tråkiga och tillför väldigt lite, att equipmentpillande och system är tämligen tunna och fattiga, men storyn och världen och karaktärer har hookat mig, och jag älskar att det faktiskt inte är konstant chatter och banter mellan karaktärer hela tiden, för och när det väl pratas någonting undertiden som jag rör mig framåt så är det faktiskt något av värde för situationen jag befinner mig i, jag är också förbaskat glad att jag äntligen får ordentliga filmsekvenser med mycket "blös" i rejäl mängd för att ta historien och händelser framåt.

Jag är också väldigt förtjust i att Clive är en äldre mognare karaktär som agerar rimligt, och inte är en gapig tonåring som tar irrationella beslut för att han är blåögt och naiv inför världen omkring, som som så många japanska huvudkaraktärer ofta är. Jag är också väldigt glad att spelet inte är "Nomura-fierat" som det mesta andra som bär final fantasy har varit sedan FF7.
För Tetsuya Nomura borde aldrig ha fått göra något mer än att designa karaktärer.
Sen är ju old Clive så jäkla het att jag nästan börjar ifrågasätta min egna straighta läggning :).

Men jag har generellt sett de senaste 15 åren eller så dragit mig till spel där gameplay är allt och story inte så viktigt, men ibland är det bara rätt skönt att få spela spel som God of War eller FFXVI eller Tales of Arise (som jag också tyckte rätt mycket om) där jag får lägga ned kontrollen i en kvart, luta mig tillbaka och bara njuta av spektakel.

Jag vet inte var som är mer fascinerande, att man har en personlig åsikt som skribent eller att man måste rida ut och skriva en försvarsartikel när andras subjektiva åsikter är "fel" eller "missuppfattningar". Det generella intrycket är att de flesta ändå tycker det är ett riktigt bra spel, att folk sedan gillar eller inte gillar en viss inriktning är väl lika kontroversiellt som att ett band släpper ett nytt album med annan musikalisk inriktning.

Haha, snacka om att vi hade helt olika upplevelser av det spelet. Jag köpte också spelet på release och det blev snabbt en av mina absoluta favoriter. Det ligger där uppe tillsammans med Final Fantasy VII och Final Fantasy X för mig. Håller på att köra igenom det en andra gång nu, och denna gången har jag sett animeavsnitten (de var tradiga) och Kingsglaive-filmen (överraskande bra) först så jag har lite mer koll på karaktärernas bakgrund. Instämmer i att beslutet att dela upp det över olika media inte var bra, men spelet ligger fortfarande där uppe för mig. :3

Ja, som så många andra spel så är FF15 en vattendelare också. Mycket beror ju på ens ålder, preferenser man har, men också hur ens liv ser ut just för stunden med.
FFVII kommer ju alltid ha en stor betydelse för mig för att det släpptes när det släpptes och det öppnade en hel värld av en typ av spel jag inte visste fanns innan, och ett helt nytt sätt att diskutera om spel med mina vänner.

Så även om jag sträckspelade VII remake när det kom, med skräckblandad förtjusning och tycker spelet är både bra och dåligt samtidigt, så älskar jag att jag direkt kunde sätta mig ned i på riktigt 20h och diskutera spelets ins and outs och lägga fram teorier på möjliga vägar framåt, med en barndomsvän, som jag diskuterade och spelade originalet parallellt med. Det lyfte också upp remake till något mer än bara ett spel för mig, trots sina brister.

Men är livrädd men också sjukt nyfiken vart det barkar i rebirth, det kan gå hur som helst. Efter att det kändes som att Nomura fick fria tyglar att gå bananas i de sista tredjedelen av remake.

FFX, var också ett spel som inte placerade sig så högt hos mig heller, inte dåligt dock, hästlängder bättre än XV, men men det gick då in på i närheten av botten av spelserien för mig. Men en kompis till mig som är några år yngre än mig och som spelade X som första FF spel, hon svär vid tians storhet.

Haha, jag är 32 år nu. Men jag vet inte ifall åldern är allt i preferenserna här. Final Fantasy VII var mitt första rollspel och det första jag spelade i serien, det liggermig nära hjärtat än idag. Jag älskade Remake, nyfiken på vad de gör framåt, känner mig inte alltför skraj då jag inte tror det kommer förstöra originalet för mig.

Final Fantasy X var mitt första äventyr i en stor 3D-värld som man verkligen fick vandra omkring i på ett annat sätt än i de tidigare titlarna. Perspektiv gör ju mycket för känslan av rymd och skala.

Nä förstöra original kan inte remakes göra för mig heller. Det första verket är ju kvar och är intakt vad det än är som händer därefter.
Jag förstår verkligen inte personer som tycker att uppföljare eller remakes kan förstöra något som kom innan. Som serie sett av något kan ju det gå utför av ett verk såklart. Men det som var bra innan och kom innan är ju fortfarande bra.

Så VII kommer alltid förbli en kanonspel för dess tid, även om det åldras. Oavsett hur bra eller dåliga uppföljare är.

Ja, håller med krönikans poäng. Det är viktigt tycker jag att nya spel tillhörande riktigt gamla anrika spelserier vågar förnya sig och bryta ny mark, annars kommer spelserien stagnera och spelen börja kännas mer och mer som trötta upprepningar. Funnit mycket sådan i mina ögon -märklig- kritik mot nya Zelda spelen Botw och Totk, där många är notoriskt negativa till spelen specifikt för att de inte är blåkopior av Ocarina of time alá 1998.

Håller med. Alla tycker ju olika och jag förstår varför man vill försvara sin egna subjektiva smak men den är också din egna och alla tycker inte samma sak. Det är som med ananas pizza, stor vattendelare där Antigen tycker man om det eller inte och sen att säga att de som är negativa har "fel" känns bara konstigt.

Det har inte släppts ett enda Final Fantasy-spel sen de slutade med tur och menybaserade strider.

Förstår inte krönikörens resonemang.
I mitt tycke är Final Fantasy XVI just det som du inte tycker, ett Action spel som utger sig för att vara ett Final Fantasy spel. Utvecklarna ska även ha sagt det under utvecklingen.
Om man ger ut ett nytt spel i en befintlig serie så har man en skyldighet att värna om serien som helhet.
Vill man göra ett Action RPG med Final Fantasy i titeln är det helt ok. Men gör det som ett sido spel. Finns ju t.ex. Final Fantasy Tactics, Final Fantasy Crystal Chronicles, Dissidia Final Fantasy o.s.v. Vissa av dem är väldigt uppskattade / bra.
Sedan att säga att ett spel är ett RPG bara för att det har crafting är något jag absolut inte förstår. Finns ju många olika genres som har det utan att för den delen vara ett rollspel.
Ur mitt perspektiv så har serien (Final Fantasy) använt sig av samma upplägg fram tills FF9. Dom la till nya ideer för stridssystemet i varje spel men dom var förfarande sanna originalet. Även 10, 12 och 13 hade stridssystem var en vidare utveckling av originalet. Sedan kom 15 och då skulle dom försöka attrahera en ny målgrupp, action spelarna.
Både Final Fantasy 15 och 16 är i sig inte dåliga spel men dom har tappat det som tidigare var Final Fantasy.
Men allt detta är bara mina åsikter och jag hoppas att andra kan respektera dom såsom jag respekterar andras.

Personligen är jag mer ett fan av strategiska strider samt djupa karaktärsprogressions system i RPG spel. Jag har inget emot att grinda i RPGs om det vilar på bra karaktärsprogression.

Jag är mitt i en kaos flytt just nu så jag har först nyligen kommit igång med FFXVI. Enligt min personliga smak så gillar jag den mörkare världen men jag är inget fan av button mashing stridssystemet. Att mata fram olika button combos har aldrig varit min grej och jag har aldrig gillat spel så som Devil May Cry samt God of War.

Eftersom jag undviker button mashing så långt det går så tvingas jag då använda ringarna i spelet för att minska ned på detta. Men då låser man ut en hel del av loot progressionen då man inte längre kan equipa accessories som tex ger stat eller skill boosts. Så spelet än så länge blir istället en transportsträcka att uppleva storyn och världen där striderna pretty much handlar om att mata på två knappar. För oss som inte gillar arkad action strider så hade man inget mer strategiskt lager/game mode utan det är det här avskalade och ingripande jag just beskrev.

Jag gillar storyn och världen som sagt så jag kommer köra igenom det men helheten som spel blir det då mer ett mellanmjölks betyg från min sida.

Men smaken är som baken.

Så vad finns det för alternativ?
Struntar man i att det måste vara AAA grafik så finns det en hel del RPGs där ute som är bra alternativ.

Mer traditionella JRPGs, så som Legend of Heroes serien som har turordningsbaserade strider. Trails into Reverie släpps 7 juli, ett avslutande kapitel på story arcsen som påbörjades i Trails to Zero och Trails of Cold steel. Finns på de flesta platformar inklusive steam. Men även Octopath Traveler II samt Bravely Default II kan man sortera in här.

Grid based movement Dungeon crawlers så som Labyrinth of Refrain, Labyrinth of Galleria, Labyrinth of Yomi, Etrian Odyssey samt Strangers of sword city.

AJRPGs som inte har button mashing arkad combat så som Star Ocean Serien och Tales of serien.

Tactics RPGs med turnbased grid movement så som Tactics Ogre Reborn och Triangle Strategy.

Plus mycket mer. Så oavsett så finns det spel för alla smaker så det räcker och blir över så länge man ger dem en chans

Antar att det var min snäva kommentar om FF16 som startade denna diskussion. Se spel för "vad det är" inte förgåendarna. ahhah, ja herregud. Såg ni videon där en japan släpper ena handen på kontrollen, och klarar att besegra 6 fiender med "auto-attack" . https://www.reddit.com/r/gaming/comments/122oomd/ffxvi_devs_s...

Nästa spel kanske det gör som man gjorde med sista bossen i FF12 där man kan automatisera striderna total och gå och äta kakor istället och titta på MTV . https://gamefaqs.gamespot.com/boards/191202-final-fantasy-xii...

Nej, FF 16 är bedrövligt med tanke på vad det kunde vara. Det är botten napp och så tråkigt att man ska försöka tysta ner besvikelsen.

FF 16 är en besvikelse i kontrast till föregångarna. Det är skrivet i en kristaliserad sten.
För fighterna har jag inget emot, men storyn var det sämsta någonsin. Men man hoppas att detta blir som en lärande medel. Nu kan dem sina häftiga effekter till "toppen av T". Kanske riktiga personer med lite historia, känsla och empati får skriva manus och dialog i nummer 17.

MEN... det var förväntat, men förhoppat inte skulle ske. Men nu har även FF hoppat på "bandwagon" att tilltala BARN, inte folk som växer. Det är skapat som en dålig tonårsserie. Pojkar som räddar pojkar.

Har alla bara glömt av Vivi (en individ som skapades att förstöra saker ,men hittar mening under spelet gång) , Solden Steiner som hittar kärlek men även känner sig sårad på djupet, Personer ska ha DJUUUUUUUUUUUUUUUP. för att vi ska kunna känan med dem. Men det är privilegiet då man ska tilltala barnen, men barn växer med, så dem behöver lära sig om livet. Men FF 16 låtsas som det finns inget "vanligt liv" allt ska vara Skurken som skapade Universium, ska besegras av en individ. Vilket är ungefär vad som händer i FF 9 med, men det berättas på ett BRA Sätt där.

... Farovågen med FF 16 är att det blir amerikaniserat till max. Ett spel, ett land där spel startade, och man gjorde spel med känsla, och tanke att fånga intresse hos människor. Amerika såg populäriteten och gjorde om spel från "sagor" till "tävling". Det tråkiga är nu är Japans största titel helt amerikaniserad. Och det är vad som riktas starkast kritik till.

Sådana här kommentar får mig att rysa:
https://www.youtube.com/watch?v=R9ifmhVqXEo
Nah this JP dub is a miss lol. I know of course it's not gonna be lip synced properly because they did it for English but the actual performance is nowhere near as good as the English too

Ser på spelet nu. 45min in, inte sucken till gameplay. Det är inget spel, det är en film, det är helt klart en CGI film som kunde varit en serie med flera avsnitt istället.

Dafuq?
Tolkade jag rätt nu, att din relation till spelet är att du kollat de första 45 min av spelet, och hade allt det där att säga?

Kommer alltid vara så att man bedömmer hur det var förr mot idag. Se bara inom film hur många som tyckte det var bättre story m.m förr.

Så för mig kommer ju Final Fantasy 7 vara bäst och när dom gick över till kungariket blev allt sämre.

det är kul med en sån här artikel när man läst recessioner som FZ gjort tidigare.
T.ex. Forza Horizon 4. (https://www.fz.se/recension/277878-forza-horizon-4)
De fick ett minus för "Känns väldigt mycket Forza Horizon 3"

Inte riktigt, jag såg en longplay , sett slutet, sett bitar fram och tillbaka. Men nej, action spelande i rpg, usch