Oväntat spelsnack med främling på tuben
Att prata om spel är i princip alltid roligt. Enda gångerna som är trist är nog när det handlar om någon form av religionskrig där det helt enkelt går att få en givande diskussion. Det finns dock tillfällen när det är roligare än andra och ett sånt tillfälle inträffade på vägen hem från jobbet tidigare ikväll. Annledningen till att det var något extra den här gången var för att det var extremt oväntat, inte bara för att jag inte kände personen i fråga som började prata utan även för den han var.
Det var nämligen som så att jag fick sällskap vid T-centralen av en äldre herre i vad som nog var 55-årsåldern. Till en början sas det inte så mycket men jag såg att han sneglade på min iPad när jag lirade Mikey Shorts. Inget konstigt i det, då det är något man vant sig vid att folk gör. Efter ett par minuter ursäktade han sig dock genom att påstå att det där var "väldigt likt Super Mario till Nintendo 8-bitars". "Jovisst" svarade jag, "det har sina likheter" och med det var konversationen igång.
Till en början var jag en aning skeptisk när han pratade om Super Mario som han köpt till sina barn under 80-talet. Jag menar är det något spel som de flesta känner till så är det ju Super Mario. När vi närmade oss Slussen var jag dock lite smått imponerad. Nu hade han nämligen nämnt spel som Zelda (inte så unikt kanske), Mega Man och Shadowgate. Någonstans här började jag intressera mig rejält för konversationen, samtidigt som jag inte kunde sluta spela. Som gamer måste man ju kunna göra flera saker samtidigt.
Hursom så fortsatte vi att prata om allehanda klassiker. Uppenbarligen så hade han gjort sin son förbannad eftersom han hade fortsatt spela Mega Man efter att han tvingat sonen att lägga sig. Vi kom även in på andra konsoler och uppenbarligen så var det Nintendo hela vägen fram till Nintendo 64 för efter det så blev det visst mest datorer.
I höjd med Hammarbyhöjden släppte han emellertid den stora bomben. Då började han nämligen prata om Chrono Trigger(!). Nu vet kanske de flesta som läser det här inlägget att är en av spelhistoriens mest hyllade titlar, men trots det så är det ju ändå en relativt okänd titel bland gamers, speciellt bland svenska då det ju aldrig släpptes i Europa till Super Nintendo. Vad är då chansen att en random 55-åring inte bara känner till det utan har det i ett förråd hemma komplett med manual, box, etc och det tillsammans med Final Fantasy 3 och 4.
Vid det här laget satt jag mest bara och log. Det var ju bara så härligt att kunna diskutera något sånt här med en person som nog var en av de sista som jag trodde skulle ha någon koll på såna här grejjer. Jag menar okej att ha koll på Mario och Zelda, men Shadowgate och Chrono Trigger? Då vet man ju vad man talar. Han passade också på att tipsa om sajten MyPlayCity som visst hostar en massa gratisspel varav han namedroppade ett par stycken som han tyckte var bra. Har inte hunnit kika in den sjäv, men det häftiga är ju återigen att det ens kommer på tal.
Kanske är jag enkel men sånt här gör mig glad. Förgyllar vardagen och inspirerar mig till att gräva ner mig yttliggare i den hobby som varit min favorit sedan jag såg min storebror spela Kings Quest I och Space Invaders på farsans gamla PC med 5.25-disketter.
Härligt att läsa! Tycker det är kul när (farligt uttryck nu) den äldre generationen spelar och har koll. Än roligare blir det ju när det uppstår en konversation sådär också., Speciellt som jag oftast upplever svenskar som blyga och försiktiga.
Oväntade konversationer med främlingar är ju dock kul överlag.
Motivator's Lifestyle. Athletic Martyr. Build your own foundation.
Chrono Trigger ja, spelet som fick mig att spendera en hel sommar med JRGP:s.
Hade varit med om en skateolycka i början på sommaren och fick hoppa runt på kryckor i stort sett hela sommaren, så det fanns inte så mycket mer jag kunde göra förutom att sitta vid datorn I brist på bra spel så fick jag tipset av en kompis om att testa Chrono Trigger som alla på nätet hade hyllat till skyarna men ska jag vara helt ärligt så var jag föga intresserad av all "gulligull och puttinutt"-grafik som det hade. Men trots det så laddade jag hem ZSNES och sparkade igång ROM:en och resten är historia.
Jag blev helt tagen av JRPG:s den sommaren och körde igenom Chrono Trigger, Final Fantasy 1, 2 och 3, Tales of Phantasia, Secret of Mana, Secret of Evermore, Breath of Fire 1 och 2. Allt emulerat i ZSNES.
Dom spelet gjorde hela min sommar så pass mycket bättre och roligare att jag inte tänkte så mycket på mitt brutna ben och det dåliga vädret.
Jo, oväntat spelsnack är alltid kul!
Hände mig något liknande för ett par månader sedan när jag satt på spårvagnen på väg hem en eftermiddag. Hamnade bredvid en äldre indier/pakistanier som enbart talade engelska och jag minns inte riktigt hur det gick till... men plötsligt satt vi där och snackade gamla Quake III- och Unreal Tournament-minnen. Det visade sig att farbrorn spelat tävlingsinriktade FPS "innan han blev för gammal". Det är kul när man märker hur spel överskrider alla kulturella gränser, oavsett var man kommer ifrån så kan alla uppskatta ett fint headshot.
