Akira Toriyama gick tragisk bort tidigare i år och det känns nästan lite olustigt att sitta med speladaptionen av Sand Land. Den är nämligen baserad på Toriyamas manga och hans bortgång känns lite väl nära inpå, men samtidigt är det också lite som en sista hälsning från Toriyama.
Allt andas Toriyama: karaktärsdesignen, grafiken och det narrativa. Speldesignen tar mig också tillbaka till hur japanska rollspel var utformade på 80- och 90-talen. Det kan tyckas lite daterat men även bekant på ett behagligt sätt. Ungefär som en filt i stugan. Den har ett fult mönster och luktar lite så där inbott men känns samtidigt väldigt mycket hemma.
Karaktärsdesignen och stämningen andas Akira Toriyama rakt igenom.
Striderna i stridsvagnen är klart roligare än till fots.
En värld full av öken som paradoxalt nog känns levande.
Världen i Sand Land har gått under och blivit en stor öken, lite som en mangaversion av Mad Max. Vatten är en värdefull resurs. Trots att apokalypsen beror på människorna och deras (våra) krig fortsätter konflikten mellan olika grupperingar. Skillnaden nu är att demonerna också har hittat upp till ytan och jag iklär mig rollen som Satans son, Beelzebub. Äventyret börjar när en gammal soldat dyker upp och berättar att han tror det ska finnas en mystisk källa med vatten i närheten av vårt demonläger. Tydligen känner även demoner törst så vi skapar en ohelig allians. Det stora äventyret väntar!
Karaktärerna och sättet de är skrivna känns väl igen från spel som Dragon Quest. Det finns en charm och humor, men spelet vågar även anspela på mer seriösa toner.
Rätt tidigt får jag tillgång till en pansarvagn som jag far runt i ökenlandskapet med. Denna lilla tingest är också en viktig del av spelet då man kan hitta delar som gör att både vapnen och andra funktioner kan uppgraderas. Jag kan dessutom få andra fordon som hjälper mig på olika sätt under spelets gång. När jag senare kommer till staden Spino får jag också chansen att bygga upp mitt eget lilla läger som även kan bestå av ett eget hus. Basen utvecklas i takt med att jag gör sidouppdrag och fylls på med folk och affärer. För egen del tillbringade jag dock mesta tiden i garaget för att pilla med mina fordon.
"Alla strider sker i realtid, men till fots finns det tyvärr inte så så stor variation"
Alla strider sker i realtid, men till fots finns det tyvärr inte så så stor variation. Det går visserligen att uppgradera Beelzebub och hans kompanjoner med nya förmågor, men vapen och utrustning saknas. Detta gör att fajtingen tyvärr blir rätt tråkiga i längden. Kameran är dessutom lite bråkig och hamnar alltför ofta så jag inte kan se mitt mål. Striderna i fordonen är roligare då samtliga kan utrustas med upphittad vapen och utrustning som berikar variationen. Fordonen har dessutom specifika förmågor som används i lättare pussellösningar eller för att nå nya områden. Spelets främsta svaghet är dock genomgående striderna och jag får hela tiden känslan av att det saknas något.
Den öppna världen i övrigt inbjuder till en del utforskande som påminner mycket om tidiga Dragon Quest- och Final Fantasy-spel. Så gör även grottorna som känns stora och labyrintartade utan att förvirra. Att gå utanför stigen innebär att jag oftast hittar någon fin kista med något spännande vilket gör att jag vill utforska varje vrå.
Som brukar säga: det finns inga (dåliga) kläder.
Vi har en plan!
Tomten tar ingen skit.
Nu snackar vi jrpg-mys.
Sand Land är i grunden en manga så allt är passande nog uppritat med cell-shading. Detta passar Toriyamas stil som hand i handske och skapar en genomgående mysfaktor. Världen kan emellanåt kännas lite tom på växtlighet, ja, även i grönare områden, men det är väl den enda kritiken jag har runt det visuella. Röstskådisarna är även de bra och känns relevanta för karaktärerna utan att bli störiga på något vis.
Jag själv är inte den som har mest koll på just anime och manga, men Sand Land gör mig faktiskt ändå lite emotionell. Spelet är slutet på en era och det känns i hjärtat, men det är samtidigt ett värdigt avslut. Det är långt ifrån perfekt och själsligt hade jag önskat att jag kunde ge ett högre betyg. Men Sand Land sammanfattar i alla fall väldigt väl vad Akira Toriyama har givit oss spelare under åren och blir därför också ett fint avsked till en legendar.
Fotnot: Avser PS5-versionen. Spelet släpps även till PS4, pc och Xbox Series den 26 april.
