Sonic i 2D är tillbaka – fast i 3D. Låter det som ett märkligt påstående? Det är det egentligen inte. Sonic Superstars är en modern tolkning av det klassiska 2d-plattformandet från Sonic-spelens glansdagar – fast med sprakande 3D-grafik. Det är ingen remake, ingen remaster, utan mer en hyllning byggd på grunden från välkända banor. Upplägget är dock bekant eftersom Doctor Eggman är i farten igen. Och det är upp till Sonic samt Tails, Knuckles och Amy att grusa hans ondskefulla planer.
En klassisk Sonic-plattformare.
Gänget kan använda sig av olika power-ups, Emeralds Powers, varav en som är en superattack där tjugo versioner av min valda karaktär dyker upp för omedelbar assistans. Konceptet funkar, absolut, samtidigt som jag kan känna att det är något med det som inte sitter helt där det ska.
"För mig kommer alltid Sonic-spelen vara synonyma med total kaos"
För mig kommer alltid Sonic-spelen vara synonyma med total kaos när allt sätter fart, samtidigt som kaoset på något märkligt sätt är kontrollerat. I många avseenden var Sonic den perfekta motvikten till Mario under Nintendo vs Sega-eran. Men den blåa pälsen har tappat mer lyster än rörmokarens mustasch. Här står Sonic dock stark. Det grafiska är snyggt, tempot är högt, 60 fps håller nästan jämt, varierade banor och stundtals fyndiga bossfighter.
Men Sonic Superstars snubblar i utbudet av online-multiplayer som är bedrövligt tråkigt. Banorna kan kännas överdrivet stora och att inte alla karaktärer är gjorda för just detta spel. Utvecklarna Arzest och Sonic Team skohornar in Tails, Knuckles och Amy utan att ta ansvar för att deras respektive spelstil fungerar helt tillfredsställande. Att forcera karaktärsbyte är inget problem i sig, det handlar mer om att det brister i guidningen till vem du ska välja och när.
På pappret låter lokal co-op för upp till fyra spelare som en kul grej. Men redan vid två spelare blottar sig problemet tydligt: spelet är för snabbt för att det ska vara tillräckligt spännande för flera samtidigt. En kul idé som mest slutar i en härva av att trycka på en knapp för att transporteras tillbaka till den andra spelaren.
Den stackars blå igelkotten har verkligen inte haft lätt. Ibland känns det som tiden har sprungit ifrån honom och ibland, som i detta fall, känns det som hans existens fortfarande är berättigad. Även om de två stora nyheterna i Sonic Superstars – Emerald Powers och co-op – knappast är så starka dragplåster som de hade behövt vara så finns här ett omsorgsfullt bygge som tar vara på det som en gång var bra, och slänger in lite nya finesser i mixen för att röra om lite. Med blandat resultat.
I en redan fullspäckad spelhöst riskerar Sonic Superstars att drunkna bland alla stortitlar. Men söker du efter en paus med ett retromysigt plattformande som erbjuder poppig musik och starka kulörer så är detta en krispig nostalgitripp i mer än bara ny kostym. Sonic Superstars är inte det perfekta Sonic-spelet i 2D, men det är en stark grund att bygga på inför framtiden.
Fotnot: Sonic Superstars släpps till pc, PS5, PS4, Xbox Series, Xbox One och Switch den 17/10. Testat på PS5.
