World of Warcraft Classic visar att onlinerollspelet kanske faktiskt var bättre förr

För ett par veckor sedan släpptes nämligen World of Warcraft Classic, som tar oss tillbaka till detta nådens år 2005. Och det var ganska motvilligt som jag tog mig an uppdraget att skriva om pånyttfödelsen här på FZ. Jag har i princip älskat World of Warcraft sedan starten, men jag är inte någon större nostalgiker, och jag har sedan utannonseringen undrat varför man egentligen vill backa utvecklingen flera år och börja om från början. Nu när jag har spelat vet jag varför. Anledningen når bortom simpel nostalgi, men det är ändå där vi börjar.

Jag påbörjar den här resan på samma sätt som jag gjorde för så många år sedan, med en trollmagiker som föds in i Durotars snusstorra, karga landskap. Och jag möts av den stämningsfulla musiken. De primitiva karaktärsmodellerna. Myllret av andra spelare med korkade namn, som ränner runt och dödar vildsvin och skorpioner i ett ursinnigt tempo. De ostiga skämten i chattkanalen.

Det känns som att komma hem.

"Dagens World of Warcraft skedmatar dig med ett överflöd av ganska lättuggat spelmaterial"

Här började hela mitt intresse för mmorpg-genren. Jag hade spelat en hel del Ultima Online innan, men det var här, i WoW, som det på något sätt blev på allvar. Vanilj-utförandet av spelet var startskottet för min karriär som raidare, guildofficer och till och med spelskribent (jag började den här banan på professionell nivå med att skriva i några tidningar om just WoW och mmorpg). Nej, jag är inte särskilt nostalgisk av mig. Men jo, jag blir ändå löjligt förtjust när jag återupplever min allra första, magiska tid i Azeroth. Gud så kul jag hade! Och oj vad annorlunda det är mot dagens moderna WoW.

Om dagens World of Warcraft skedmatar dig med ett överflöd av ganska lättuggat spelmaterial så är Classic mer av seg köttbit som du själv måste lista ut hur du ska tillaga för att kunna njuta av. Moderna WoW är strömlinjeformat, till stora delar tidseffektivt och förlåtande. Classic är tidskrävande, omständligt och bitvis väldigt utmanande redan från tidiga levels. När nostalgin flagnar från Classic är det valet mellan dessa två typer av upplevelser som till stor del avgör om du kommer vilja stanna kvar.

Ett typiskt exempel från min upplevelse med Classic är mitt ganska korta och livsfarliga äventyr i Skull Rock, ett litet grottsystem strax utanför hordes huvudstad Orgrimmar. I grottan finns arga orcer som bara väntar på att en lite för stöddig äventyrare ska sticka in huvudet. Några av orcerna är warlocks och har demoniska undersåtar med sig – något som är näst intill omöjligt att hantera för en ensam, ömtålig liten magiker. Så jag frågar i chattkanalen om någon är sugen på att hjälpas åt. Jag hittar direkt en trolljägare att slå följe med och det går fantastiskt bra för oss.

Nej jag ljög, vi dog hela tiden. Av snabba respawns som klumpade ihop sig på oss. Av att vi fick slut på mana. Av att trolljägaren blev övermodig och sköt en pil i huvudet på en alldeles för stark miniboss. Men vi höll modet uppe, peppade varandra och skrattade åt eländet. Till slut klarade vi våra två uppdrag vi hade i grottan, men det tog lång tid. Och när uppdragen var slutförda var vi tvungna att springa först söderut, sedan norrut till Orgrimmar, för att lämna in våra quests. En joggingrunda till fots som tog kanske totalt 10 minuter.

I den här korta berättelsen kan du lära dig några viktiga saker om Classic. Som att allting blir bättre och roligare om du interagerar med andra spelare, och att det känns som att du faktiskt har klarat av en ganska ordentlig utmaning när du utfört ett helt vanligt uppdrag. Du är inte den där hyllade hjälten som räddat världen flera gånger om – du är en liten fjant som blir slaktad av en krabba om du inte passar dig. Allting tar också väldigt mycket längre tid än i moderna WoW, både när det gäller att färdas genom världen och att utföra uppdrag. Spelet saknar till exempel flying mounts och det nutida WoW:s överflöd av behändiga portaler.

"Du är en liten fjant som blir slaktad av en krabba"

Classic saknar också alla de andra bekvämligheter (se faktaruta för exempel) som Blizzard skapat genom åren. Många spelare vill ha dessa bekvämligheter, andra tycker att de förstör spelet. Återigen handlar det om vilken typ av upplevelse man är ute efter.

Verktygen raid och dungeon finder saknas till exempel i Classic. Det innebär att man måste parkera sin dungeon-sugna rumpa i valfri huvudstad och leta i chatten efter likasinnade. Att forma en duglig grupp på det här sättet kan ta en halv evighet, särskilt om man lägger till restiden för att faktiskt ta sig till grottan också. Om healern lackar ur och sticker mitt under äventyret är det bara att ta hearthstone tillbaka till stan och börja leta igen.

Den stora fördelen med det här sättet är att det skapas sociala band mellan spelarna. Den där trevliga och duktiga taurenkrigaren hamnar på vänlistan inför framtida dungeon-rundor. Det uppkäftiga rövhålet blir utslängt och kan till och med få så dåligt rykte att han eller hon får svårt att hitta grupper i framtiden. Folk är helt enkelt mer sociala, och varje server får en större känsla av community, vilket ju är direkt lämpligt i ett mmorpg. Kritiker menar att detta helt saknas i dagens WoW, som mest utvecklats till att bli ett singleplayer-spel med valbara multiplayer-delar.

Classic överträffar verkligen mina förväntningar. Att det är så mycket spelare så här i början är fantastiskt – världen fullkomligt sprudlar av liv. Jag gör upp storslagna end game-planer för min trollmagiker samtidigt som jag dödar vilda djur, plockar blommor och insuper den härliga atmosfären. Men verkligheten kommer ifatt mig någonstans i det vidsträckta Barrens, där jag grindat zebror, raptorer och plainstriders så väldigt många gånger förut. Det är otroligt mysigt, men hur ska jag egentligen ha tid med det här i längden?

"jag är ändå väldigt glad att Classic finns"

Jag tror att jag har svårt att motivera mig själv att fortsätta att spela Classic med helhjärtad entusiasm eftersom jag vet vad som väntar: en lång väg upp till maxlevel 60. Och väl där kommer jag nog ändå inte ha lust att investera min numera ganska blygsamma fritid på att slita i raids som jag redan upplevt.

Men jag är ändå väldigt glad att Classic finns. Jag gissar att jag kommer spela det i lagom små doser framöver, och nyfiket se vad som händer med den nygamla världen i takt med att de klassiska uppdateringarna rullar ut på servrarna. Jag är övertygad om att det finns ett tillräckligt stort underlag med hängivna old school-raidare för att åtminstone några av Classic-servrarna ska kunna upprätthålla välmående communities en lång tid framöver. Tycker du om att saker tar längre tid, och att upplevelsen blir mycket bättre om du samarbetar med andra spelare, kan du säkert hitta ett hem där.

• Läs Mattias Frosts avsked till Wildstar - Den sista WoW-dödaren

Vill du veta vad vi satte för betyg på World of Warcraft när det släpptes - läs recensionen här!