När du tänker på det är endgame ett konstigt begrepp. Namnet säger det bäst: spelet är slut, eftertexterna har rullat, nu väntar konstgjord andning för att hålla spelarna kvar lite till. Å andra sidan ska man nog inte tolka det bokstavligt. För många är endgame en ny början.

I Anthems "games as a service"-fall siktar man på att nagla fast sina spelare i väntan på ännu mer material. Samtidigt ska ju endgame vara så mycket mer än "i väntan på"-content. Förra veckan upplevde jag de första timmarna av Anthem. Nu kastas jag hänsynslöst in i de (just nu) sista, med legendariska kontrakt, strongholds och fiender med ofantligt, orimligt mycket HP.

"För många är endgame en ny början"

Det är en scenförvanlig som heter duga och jag är inte bekväm med att plötsligt kliva i de här jättestora skorna. En brasklapp är på sin plats: jag är inte här som Destiny- och Division-veteran, utan för att jag gillar Dragon Age och Mass Effect och således nyfiken på Biowares nästa steg. Därför kan det ta tid innan jag vuxit i de här skorna och hajar finliret. Tanken när du kommer hit är ju dessutom att du har timme ut och timme in av Anthem-rutin.

Målet efter att du slagit i level 30-taket är att jaga allt bättre loot för att kunna ta dig an allt större utmaningar. I endgame faller Anthem mer än någonsin tillbaka på mmo-tugg. För att få tag på loot av "epic"-, "masterwork"- och "legendary"-snitt kan jag och co-op-kamraterna åta oss "legendary contracts", eller "strongholds", som är Anthems term för "dungeons".

De två endgame-kontrakt jag såg var onekligen rakt på sak: fullt fokus på strider och det dröjde bara sekunder innan skärmen exploderade i eld och siffror. Jo, många siffror blir det i Anthem.

Det som förbryllade mig, oavsett vilken endgame-kaka jag lade upp på fatet, var att fienderna i samtliga fall kändes igen från inledningen. Skillnaden? Starkare sköldar och mer HP. Förmodligen finns fler nyanser än så men det var ändå svårt att känna nyhetens behag då ännu ett köttberg med ännu en sköld dök upp. Precis som i ett av de första uppdragen skadade vi honom genom att skjuta på hans gasbehållare, som nu tålde mer stryk. Men ändå: rinse, repeat.

Till min hjälp har jag, till skillnad från i inledningen med fattigmansvapen, nu fått masterwork- och epic-utrustning; vapen som buffar mina närstridsattacker, missiler som laddas om direkt om en fiende sänks, en sköld som omsluter mig och mina vänner och ökar på vapenskada, infernogranat, komponenter som buffar komboattacker, granater, och så vidare.

Kontrakten går okej men när vi ger oss på ett stronghold på svårighetsgraden "grandmaster 1" blir det snabbt värre. Om vi tog oss förbi grandmaster 1? Snälla... Grandmaster 2 och 3 känns i skrivande stund som något jag inte ens orkar tänka på. Men spelar jag Anthem är Biowares förhoppning att allt svårare utmaningar blir en morot, för sådana ger bättre loot. Faktum är att Bioware hoppas att vi ska vilja spela om det mesta på tuffare svårighetsgrader.

Anthem ska också göra sin take på "raids", men vad detta blir talar man ännu inte om.

I nuläget håller strongholds mig nog sysselsatt. I Tyrant Mine flyger vi igenom trånga grottor och när vi kommer ut på andra sidan är vårt första mål att öppna en portal genom att hitta åtta svävande partiklar i rummet, så kallade "echoes". Detta är ett återkommande pussel.

"Bioware hoppas att vi ska vilja spela om det mesta"

I vår väg finns, japp, scars. Och turrets. Och fler scars. Scars som flyger med starka sköldar, scars som rusar mot oss, kött och potatis-scars som gömmer sig bakom sköldar. Återkommande element tycks vara en stark del av Anthems identitet men den gör mig kluven. Jag funderar på om det finns tillräckligt med nyanser och trick i co-op-spelandet som kommer få miljontals spelare att sukta efter att köra om allt i grandmaster 1, 2 och 3. Möjligen kan endgame-lusten väckas när min rutin växer, men jag är ännu långt ifrån övertygad.

I Anthems endgame hittar jag (ännu) inte något av den berättelse och de filmiska ansatser som väckte min nyfikenhet. Det kan komma, för själva grejen med Anthems värld är att den är föränderlig där revor i verkligheten plötsligt kan rivas upp och världen stöpas om. Anthem of Creation har på pappret potentialen till omvälvande och dramatiska förändringar. Jag har ännu inte sett detta i endgame och ska Anthem hålla i längden för mig finns en del kvar att bevisa.

Fotnot: Förhandstitten bygger på pc-versionen. Den första delen läser du här.