Stalkern har ordet:
Jag är en groteskt ful man i ett tyskt rollspel från 2003 och jag spankulerar in i stadens Khorinnis taverna vid femtiden på morgonen. Jag hinner just se en kvinna – som har ordet ”Maid” svävande ovanför huvudet – smyga undan en flaska och sedan börja sopa frenetiskt på ett och samma ställe. Valet är givet.
Rapport:
05.00 – 06.00: Sopar på samma ställe i en timme.
06.00: Går därifrån.
06.02: Gör ett förgäves försök att ta en genväg rakt igenom en annan npc. Fastnar i några minuter. Genvägar blir ofta senvägar, tänk på det nästa gång, tänker jag klokt.
06.05 – 06.18: Promenerar mot stadens marknadsplats.
06.19 – 08.00: Inleder ett samtal med en annan npc – som kallar sig ”Citizen” – genom att gå fram till henne och säga ”Det är just typiskt, eller hur?” varpå den andre svarar ”Jag kommer inte berätta något för henne från och med nu.” Sedan tappar samtalet i kvalitet. Nedan följer ett utdrag:
Maid: Och han jobbar hela dagen också.
Citizen: Och han jobbar hela dagen också.
Maid: Det vet alla.
Citizen: Säger du det?
Maid: Om jag inte hade sett det med egna ögon…
Citizen: Och han jobbar hela dagen också.
Maid: Det är inte vad jag har hört.
Citizen: Någon måste göra jobbet.
Maid: Säger du det?
Citizen: Jag har hört en annan version av historien.
Maid: Det är vad jag alltid brukar säga!
Och så vidare.
08.00 – 09.00: De skiljs åt. Kvinnan som kallar sig ”Maid” ställer sig framför ett marknadsstånd som säljer mat, tar provokativt fram en jättestor ost ur klänningen och börjar äta den medan hon stirrar den stackars försäljaren i ögonen.
09.00 – 11.00: Ställer sig återigen och pratar med den där ”Citizen”. Samma olidliga kallprat den här gången, fast en (1) gång under de två timmarna blir det plötsligt genialisk vardagspoesi av det hela:
Maid: Jag kan inte ta hand om allt och alla.
Citizen: Men det är ju fruktansvärt!
Maid: Det är inte vad min man tycker.
Citizen: Men det är ju fruktansvärt!
Maid: Och han jobbar hela dagen också…
Citizen: Men det är ju fruktansvärt!
Maid: Gå härifrån, säg inte sådana saker.
Citizen: Men det är ju fruktansvärt!
Maid: Men det är ju fruktansvärt!
Citizen: Det är vad jag alltid brukar säga!
11.00 - 12.00: Ställer sig framför matförsäljaren igen. Den här gången äter hon en köttbit, i en timme. Det är ganska konstig stämning.
12.00 – 14.00: Konverserar med ”Citizen” igen. Jag besparar er vidare utdrag.
14.00 – 15.00: Äter ett äpple framför ögonen på matförsäljaren.
15.00 – 17.00: Samtal. Börjar misstänka att jag kommer att förlora förståndet om jag lyssnar mycket mer på det här.
17.00 – 18.00: Äter en köttbit. Den här gången med blicken stint riktad mot mig istället för den nu livrädde matförsäljaren. Creepy.
18.00 – 18.16: Vandrar till tavernan efter en hård dag på marknadsplatsen.
18.16 – 01.00: Steker en köttbit i knappa sju timmar. Antar att de tar beställningen ”Stek, well done” på allvar här.
01.00 – 05.00: Ställer sig vid baren och super oavbrutet i fyra timmar. Sedan börjar en ny arbetsdag.
Livskvalitet: 2/5
Vi fördömer ”Maid”s livstil – hon jobbar för mycket (20 timmar), super för mycket (fyra timmar), äter för mycket (fyra timmar), sover alldeles för lite (noll timmar) och beter sig överlag ganska underligt. Men samtidigt ägnar hon mycket tid åt sina vänner, och stressar inte upp sig onödan.
