Salongen ekar olycksbådande tom, speciellt då filmen nyss haft premiär och aspirerar på att vara en underhållande blockbuster-rulle för alla åldrar. Jag är på plats för att recensera (och förhoppningsvis njuta av) Eli Roths Borderlands som tar avstamp i spelserien med samma namn.
"Salongen ekar olycksbådande tom"
Att basera en produktion på ett redan etablerat varumärke är smart då det redan finns en publik, men å andra sidan är ju detta ingenting som borgar för någon form av kvalité. När det kommer till filmadaptioner av spel är det först på senare år som man kan skönja någon form av trendbrott i och med succér som Super Mario Bros. The Movie och tv-serieversionerna av Fallout och The Last of Us.
Med detta i åtanke väcks givetvis förhoppningen om att vad jag kommer att möta i biomörkret inte nödvändigtvis behöver vara ett fullständigt haveri. Kanske har de fattat nu, att man behöver respektera både grundprodukten och vad fansen gillar för att det ska lyckas? (Även om jag är väl medveten om de låga betygen är hoppet det sista som lämnar människan.)
Trots förhandshypen lyckades vår kritiker faktiskt trixa till sig en plats i den överfulla salongen.
Med ett surr av automatik går dörren till salongen igen och ridån börjar sin stilla resa bort från bioduken. Innan belysningen dämpas helt vrider jag en sista gång och ser att ingen annan har dykt upp. “Ensambio i dess renaste form” konstaterar jag samtidigt som jag trycker i mig en lysmelk och filmen drar igång.
Vad som sedan följer är ett herrans hopkok som skär sig värre än den sämsta bearnaisesås.
Prisjägaren Lillith (Cate Blanchett) är på jakt efter den kidnappade Tina (Ariana Greenblatt), som i filmen är dotter till pampen bakom megaföretaget Atlas. Spåren leder till den härjade planeten Pandora där hon strax stöter på Tina, soldaten Roland (Kevin Hart), pyskot Krieg (Florian Munteanu), den enerverande Claptrap (Jack Black) och den virriga forskaren Tannis (Jamie Lee Curtis). Sedan är äventyret igång och så småningom är de faktiskt på jakt efter ett visst valv också.
Trots att en av seriens starkaste kännetecken är den heltokiga arsenalen och skruvade humorn lyser dessa med sin frånvaro. I sin strävan efter en riktigt låg åldersgräns har våld, blod och annat skalats ner så pass att nästan ingenting är kvar. Regissören Eli Roth har flera våld- och splatterfyllda alster på sin meritlista, något som man här missar att ta tillvara på. Kiss- och bajshumorn har visserligen överlevt men det är knappast något att hurra över i min bok. Jag kan erkänna ett genuint frust av skratt men desto fler blir det av uppgivenhet över mängden logiska luckor och märkliga kreativa beslut.
"En av filmhistoriens mest tålamodskrävande karaktärer"
Den namnstarka rollistan skulle kunna innebära flera minnesvärda karaktärer men tyvärr är det väldigt svårt att gilla någon av dem. Jack Blacks Claptrap kan nog dessutom göra anspråk på att vara en av filmhistoriens mest tålamodskrävande karaktärer. Att de lyckats göra Claptrap ännu mer irriterande måste ändå ses som en bedrift.
Det är tydligt att Lionsgate velat replikera vad Marvel gjorde med när de förvandlade Guardians of the Galaxy till en veritabel kassako. Något som inte är en dum idé med tanke på att de finns många tematiska likheter. En grupp rätt vrickade individer som tvingas slåss mot mäktiga fiender i ett lika färgglad som flippad galax. Men det krävs också finess, något som “Borderlands” saknar. Om man kisar med ögonen och har alla komponenter uppradade framför sig kan man nästan skönja vad detta hade kunnat vara för film om bara delarna satts ihop annorlunda. För rent estetiskt tycker jag att de hittat något sånär rätt och med lite fantasi går det att föreställa sig hur en bättre version av filmen hade kunnat se ut.
Kända skådisar hjälper inte när allt annat är skräp.
"Ett spektakel utan vare sig vett, sans eller riktning"
Det är tråkigt att bli besviken och jag är personligen någon som hellre ser glaset som halvfullt, men för mig känns det nästan obegripligt hur denna titel tillåts gå upp på bio och inte släppts i skymundan på någon streamingtjänst. Jag antar att man vill tjäna igen så många förlorade slantar som möjligt. Det ryktas om att Roth haft ett utkast av filmen färdig redan 2022 men som studiocheferna ogillat på grund av alla våldsamheter. En ny regissör kallades och sedan följde så många förändringar och re-shoots att man tvingades komponera ny musik då det gamla inte längre passade. Förhoppningen var en blockbuster men resultatet blev det motsatta. “Borderlands” är, tyvärr, ett spektakel utan vare sig vett, sans eller riktning som man gott kan hoppa över.
