Den eviga jakten på nästa spel

Jag känner igen mig i det du skriver! Det är en ständig jakt på nästa spel trots att jag har hundratals spel i biblioteket på Steam och Gamepass.

Bra skrivet.

Det är snart höstrea på Steam! Håll ut!

Kan verkligen relatera.
Typ varenda gång det är en ny dag och jag startar mitt ps5 så blir det alltid en rundvandring i ps-store för att se om det kommit något nytt man är sugen på, något på rea eller något man kan lägga i sin wishlist.
Och då har man ändå redan en tydlig plan att man egentligen bara ska starta upp och spela ett specifikt spel men de planerna kan lätt ändras
Har det däremot inte lika inbyggt i DNA't när jag startar steam, series x eller switch däremot så det är nån grej som är just specifik till ps5 vilket är lite skumt.

Igenkänning här också. Det är svårt med internet när köp knappen kan användas när man befinner sig i badrummet. Förr behövde man som du säger ta sig till en butik å andra sidan väldigt smidigt. Gillar att du väver in upplevelser istället för att enbart kalla det spel.

Tur man mest spelar xbox360 och ps3. En livstid av bra spel till en billig peng. Då har man råd med att lyxa till det med ständiga inköp av spel.

Känner 100% igen mig i detta. Finns ett flertal spel jag har lust att köpa, installera och testa men jag vet också att jag inte har tid att spela dem. Har som tur var lyckats hålla mig rätt bra den senaste tiden.

Jag försöker ta mig dit du är just nu. De två senaste åren har jag stressat igenom spel bara för att hinna klart innan nästa spel släpps. För ett kort tag sedan installerade jag om ett gäng spel bara för att testa dem på min nya monitor och upptäckte då att jag blev sugen på att spela om flera av dessa spel då jag mindes hur roliga de var. Gäller bara att inte läsa för mycket om nya spel Eller helt enkelt hålla distans till det så frestelsen inte återkommer.

Samma som med brädspel och warhammergubbar

Fortsätter också att köpa spel trots att backloggen är alldeles för stor. Köper dock oändligt sällan ett spel för fullpris. Då ska det vara något alldeles extra man väntat på.

Letar hellre dom där små guldklimparna man kanske har missat eller om något spel på önskelistan får en rejäl rea.

Och brukar jämföra med bio där en biljett ligger på 150-200kr.

Köper jag ett spel för hundralappen och får ut minst 2 timmar nöje/underhållning så har jag gjort ett bra köp

Tidigare köpte jag en massa spel på reor men har slutat då jag inser att jag stressar mig igenom spelen för att kunna påbörja nästa. Överlag tror jag det mesta handlar om att jag är exalterad över alla spel jag vill spela, men i slutändan blir upplevelsen inte så bra.

Idag har jag en budget varje månad på spel och jag roterar mellan 2-3 nya spel tills de är klara. Sedan går jag in på steam eller Instant Gaming (kan varmt rekommendera) för att hitta något nytt.

Det är väl lite av ett missbrukarbeteende (som jag själv är skyldig till). Man jagar kicken av att bli frälst i ett nytt spel och uppleva samma rus man hade som tonåring när man hittade ett nytt favoritspel.

Dels det, dels är det väl känslan av att ha gjort ett klipp när man hittar nåt till nedsatt pris. Branschen är väldigt skicklig på att fånga vår FOMO.

Jag köper bara spel... jag spelar aldrig spel

This! Detta är ett aber jag själv konstant brottas med. Vad ska man se? Vad ska man spela? Hjärnan blir helt rökt av för stora valmöjligheter. Just därför ska jag avsluta min enda streamingtjänst. Kassarna med ps3 och Xbox 360 spel har jag ju redan så där handrar det mer om att disciplinera sig länge nog till ett spel för att fastna och fortsätta spela det. Men nu har jag dessutom blivit så gammal att jag börjat se om bra filmer och spela om bra spel som jag inte spelat eller sett på typ +10 år. Det gör saker lite lättare, då man oftast tycker de är bra nu med.

Oh ja. Supernedsatt pris på ett spel man tänkt att "det där måste jag spela!". Så köper man det och installerar det inte ens och sneglar bara förbi det sen. Det blir lite av ett hinder också om man vet att det är ett mustigt spel, för det känns som att det är en så stor investering i tid och fokus som ska till.

Nu är jag så pass gammal att jag glömmer bort handlingen i äldre spel så det är ju ett ypperligt tillfälle att spela om goa gamla spel. Startade upp dragon quest 11 häromdagen 👍

Jag har tagit ett steg tillbaka och tittar bakåt. Har just spelat igenom Doom för första gången i livet och har askul med Heretic, ska köra de här 90-talsFPS:en i kronologisk ordning då det aldrig blev av som liten pajk.

Nuförtiden så köper jag bara spel om jag tänker spela dem direkt annars blir det oköpt. Då man har över 1000 spel i steam och 70% är spel som man har starta 1 gång eller 2 och då man ska bestämma va ska spel så får man AP.

Jag lyckas inte ens hitta bra spel som tilltalar mig, än mindre ha någon ”sprängfylld backlog”. Visst, någon gång ibland dyker något vettigt upp men det finns gott om tid att spela klart detta innan något nytt kommer. Tillräckligt med tid för att jag ska sitta här och vänta på något nytt. Och då är jag arbetande småbarnsförälder som knappt har tid att spela.

Bra skrivet! Kan inte annat än att hålla med. Inte minst i spelandet önskar man att Hermiones tidsmakapär var ett verkligt tingest.

Jag var så extremt nära på att plocka hem Xcom 2 på Steam när det var 90% rea men missade och ångrade mig lite, tills jag sen såg på Epic att jag redan klickat hem det gratis för år sedan, men aldrig rört.

Det är ett beroende, vi är ständigt på jakt efter nästa fix/rus...

Jag känner igen mig starkt i det du skriver om att man letar efter nästa upplevelse för att få uppleva den där "magiska känslan", som man även fick mycket som barn.

Jag gillar däremot inte hela grejen med "backlog" då det känns som ett andra jobb med en checklista man tvingar sig igenom, som därefter resulterar i att man inte njuter av spelandet.

Se köpandet av nya spel mer som att du lägger till en ny bok i boksamlingen som du kan ta fram och njuta av när du känner för det. Det är så jag personlig försöker tänka i alla fall.

Tycker samling låter bättre. Backlogg låter som en uppgift att lösa.