Star Wars Jedi: Fallen Order

Ett Star Wars singleplayerspel alltså...när såg vi det senast? Känns som något man får leta fram i ett dammigt datorspelsmuseum. Det finns många varningsflagg här; Disney-eran är ju kanske inte någon Golden Age för Star Wars och EA har väl inte direkt vårdat Star Wars-licensen på ett önskvärt sätt heller. Men så finns det en studio där någonstans fastnaglad under EA's stövel som stretar emot lite och gör lite som de vill: Respawn. Har de kanske fått till det?

Jag ska börja med att säga att Jedi: Fallen Order inte var riktigt vad jag förväntade mig. Min vana trogen så höll jag mig någorlunda borta från att se allt för mycket gameplay eller läsa allt för mycket om spelet innan jag spelade det själv. Någonstans hade jag byggt upp en bild av spelet som mycket mer linjärt och storyfokuserat, men så var det ju inte riktigt. Till spelets förtjänst skall sägas.

Grundpremissen känner de flesta till; man spelar som Cal, en ung padawan som undkommit Order 66 och gömmer sig undan Imperiets klor så gott det går på en skrotplanet, Bracca. Saker träffar fläkten så klart och äventyret tar sin början, ut i galaxen! Inga direkt nydanande grejer men det fungerar bra som katalysator för berättelsen. En berättelse som gör sitt jobb men inte mycket mer.
Cal är inte heller han särskilt spännande, även om det är habilt skådespeleri, och jag hade kanske önskat en något mer spännande protagonist. Det är ju trots allt rymdfantasy och här kunde Respawn tagit ut svängarna betydligt mer. Det där är något som går igen i hela storydelen av spelet, man har safeat lite väl mycket. (Kan vi inte snälla, snälla få spela som en elak jäkel snart? Eller i alla fall något med mer gråskalor inblandat)
Under resans gång utökas persongalleriet en del och den lille droiden BD-1 är en utmärkt liten robot-companion! Resten av ens följeslagare är ok, men tyvärr når det inte upp till, ens i närheten av, det Mass Effect som man verkar ha sneglat på lite. Potentialen finns ju där med ett rymdskepp, besättning och så vidare.

BD-1 är en användbar liten krabat.

Jag ska inte spoila storyn men det är inget världsomvälvande nytt men fungerar bra som en röd tråd för det som är spelets kött i min mening: utforskande! Japp, det är det metroidvaniainspirerade utforskandet som är spelets stora behållning. Ganska tidigt i spelet så var det något som klickade hos mig. Det var inte storyn eller companions som var det som drog in mig sådär som spel kan göra, det var utforskandet. När jag väl hade börjat leta efter hemligheter, skatter och lore så kunde jag inte sluta. Varje plats skulle undersökas! Det går ju inte göra direkt då väldigt många saker är låsta bakom hinder som inte går att ta sig förbi innan man skaffat förmågan eller utrustningen som krävs. Vilket kräver mycket resande fram och tillbaka, studerande av holo-maps och plattformande.
Det blir ett fint flow av utforskande, driva storyn framåt, låsa upp nya skills, mer utforskande, backtracking, driva på storyn lite till och så vidare.

Varning eller shrine?

Det finns massor av saker att hitta, dels längs den utstakade vägen men framförallt när man tar den där omvägen som man inte behöver eller när man tar sig tillbaka till tidigare otillgängliga delar av kartan. Belöningarna varierar, tyvärr är det väldigt mycket kosmetiskt bjäfs i de kistor man hittar och det är väl kanske inte särskilt upphetsande. Där får man helt enkelt finna belöning nog i den XP som man får och i själva letandet. Som sagt, det krävs att man tycker det är roligt att utforska, samla och bocka av platser på kartor om man ska få ut maximalt av det här. Gör man det så är det här spelet guld, särskilt med den fantastiska Star Wars-inramningen som skänker det där lilla extra till platser, varelser och dylikt. Första gången man beger sig in i en mörk tunnel och inser att det går att hålla upp ljussabeln som en fackla så är det inte bara riktigt vackert utan också väldigt mycket Star Wars-feeling.

Kosmetiskt bjäfs

Men, frukta icke ty allt äro icke kosmetiskt bjäfs som glimmar! Det finns också uppgraderingar till hälsa, force och stimpacks att hitta, och en hel del små lorebitar i form av Force Echoes som tillsammans formar de olika platsernas bakgrundsberättelser. Just uppgraderingarna till hälsa etc. är mycket välkommet om man spelar på de högre svårighetsgraderna, vilket jag nog får rekommendera att man gör.

Många upplåsta skills ger varierat gameplay.

Combat är inte så dum på högre nivåer, med ett skicklighetsbaserat svärdssvingande komplementerat av combos och Force-powers. Att lära sig parera, ha tålamod och utnyttja fiendens luckor är måsten. Liksom rörelse och att lära sig att inte ta det där sista onödiga hugget för att göra lite extra skada, det slutar sällan väl. Patience you must have som den lille gröne skulle ha sagt. Utforskandet leder också till mycket XP vilket gör att man kan låsa upp allt fler combos, skills och uppgraderingar. På slutet när allt är upplåst så blir striderna till en dansant fröjd om man utnyttjar allt som man har till buds.

Sugen på grodlår?

Fienderna varierar från plats till plats, och det finns faktiskt en ganska stor mängd olika varianter som kräver lite olika metoder att bekämpa. Stormtroopers är kanske inte så hårda, men de är ofta många och med olika vapen som ställer till det lite. Purge Troopers kan vara en riktig PITA. Imperiet är långt ifrån de enda fienderna man stöter på, det allra mesta vill ta livet av stackars Cal och det gäller att anpassa sig till motståndet. Bossfighterna är också de varierande och det finns en hel del valfria sådana att hitta ute i terrängen också. När man väl har kommit underfund med en specifik boss rörelsemönster och svagheter och till slut lyckas fälla den så är det riktigt tillfredsställande, som sig bör.

Fackla på Star Wars-manér.

Rent prestandamässigt så hade jag inga som helst problem under min spelgenomgång. Det är snyggt att se på och flyter fint, både i standardläget och i performance mode. Möjligen att det var högre, men lite lite ojämnare fps i performance mode, tyckte mig ana lite dips i vissa sekvenser där, dock inte inte i situationer där det spelade roll. Efter allt man hört om det innan så förväntade jag mig alla möjliga prestandaproblem men det har väl antingen patchats bort eller så är det väldigt plattformsberoende. På Xbox One X fungerar det finfint i alla fall!

Varierande miljöer.

Hur är Jedi: Fallen Order då som Star Wars-spel? Tja, Star Wars-känslan finns onekligen där med allt vad det innebär av estetik, ljud och musik. Storyn är också den en klassisk Star Wars-berättelse, om än en väldigt safe sådan. Alltihop är dessutom kanon i Star Wars-universumet så det är ju trevligt, med tanke på hur mycket som Disney har slängt i diket om inte annat. Vissa ögonblick i spelet är gåshudsframkallande för en Star Wars-nerd och även i det lilla så känns det mesta rätt. Jag kommer på mig själv med att le och nicka gillande nästan varje gång som jag hör och ser ljussabeln aktiveras. Det har de satt som en smäck.
Tyvärr är ju inte spelets fokus på storyn, utan det är mer som en bakgrund eller inramning, i alla fall för mig. Men det är definitivt Star Wars-feeling rakt igenom vilket gör allt lite roligare och mysigare. Musik och ljud gör sitt till för det också, men jag hade nog önskat lite mer musik faktiskt, tycker att de snålat lite med det på sina håll. Men den gör sitt jobb helt klart.

Det mesta vill ta livet av dig...

Jedi: Fallen Order kanske inte är det Star Wars-singleplayerspel som jag hade förväntat mig, men det överraskar med ett beroendeframkallande gameplay och metroidvania-upplägget känns helt rätt för mig. Ibland vet man inte vad man vill ha förrän man får det!
Springer man rakt igenom storyn så är det kanske inget speciellt, men är man lagd åt samlarhållet och gillar den biten så är det här spelet riktigt trevligt. Star Wars-inramningen gör allt så mycket bättre och många platser är fantastiskt trevliga att utforska tillsammans med sin lille knas-droid. Respawn har redan fått grönt ljus för en uppföljare och jag har stora förhoppningar inför nästa del!

Näver!

Tack, det var kul att höra!

Jag 100%-ade spelet och "åh en ny färg till min poncho!" slutade vara intressant efter andra kistan eller så. Så visst hänger det ihop med att jag utforskade så väldigt mycket. Det hade inte skadat med lite andra collectibles imho. Men det är ingen stor grej, framförallt inte om man kör en rak linje som väl de flesta gör.

Ja, det blir lite knivigare allt eftersom med striderna och att välja rätt taktik blir viktigare. Det hade varit önskvärt med snabbare övergångar indeed!

Snäppet upp till en 4:a hänger för mig på metroidvaniautforskandet! Jag tyckte att det var riktigt kul att leta efter alla hemligheter och göra klart alla kartor. Är man inte lika inne på det så är en 3:a nog mer rimligt i betyg.

Jasså? Intressant att det kan upplevas så olika! Jag fick ett riktigt driv i sökandet, storyn vart mest en bakgrund till slut hehe.

Hoppar man över backtrackandet och samlandet så försvinner en stor del av det som för mig gjorde det till en 4/5. Men det är fortfarande ett bra spel med fräna ljussabelstrider, miljöer och Star Wars-feeling som jag då skulle ge en 3:a! Som Star Wars-nerd så är det riktigt trevligt, bara man inte drar upp förväntningarna allt för mycket.

Tack för att du läste!