Berikar lånord svenska språket?

Vi har dock fått betydligt fler låneord från tyskan och franskan än från engelskan.

Vad jag förstått så är svenskan en del av engelskan.

Du har förstått fel. Vi, om jag minns rätt, tillhör den indoeuropeiska språkroten, och härstammar från det som idag kallas tyska (germansk tror jag den refereras som). Många språk i västeuropa härstammar från en germansk rot, tex engelska, danska, svenska, norska, belgiska, holländska, etc, etc. Dock medelhavsspråk som italienska, franska och spanska härstammar från en latinsk språkrot.

Kul kuriosa: Om ni lyssnar på fornengelska när den uttalas så låter den som tyska.

Låneord är väl ok, men bastarder som "raida", "whina" och dylikt får mig att vilja göra något elakt mot personen som säger det.

Jag vet om att orden "smörgårdsbord och ombudsman" är ord som ánvänds i engelskan. Förövrigt så kan jag säga att det engelska ordet "window" härstammar ifrån de nordiska språken där det var ett hål I taket för att släppa ut rök ifrån eldstaden. Ett sk "vindöga"

Låneord berikar språk något enormt, och är mycket viktiga för språklig utveckling. Vi har mängder med låneord i Svenskan, och lånar även ut ord till andra språk. Ett exempel på ett ord som lånats till Engelska är Window. Det härstammar i ordet vindauga (vindr (vind) + auga (öga) = vindauga) från Urnordiskan. På samma vis har vi lånat mängder med ord.

Många tror att ord bara lånas för att det finns ett behov eller för att det saknas ett uttryck i det andra språket. Det händer också, men är inte lika vanligt som att ord adopteras av en slump eller över lång tid som i fallet med window. Att ord tillkommer innebär inte bara ett större ordförråd för mer korrekt kommunikation av specifika fakta, utan också en kulturberikning.

Låneord är med andra ord kritiskt, och kommer att fortsätta att ske så länge det finns mer än ett språk.

Svenskan härstammar från Urnordiska, så kallad Proto-Norse, inte . Språket tillhör däremot helt riktigt den Indo-Europeiska grenen. Skillnaden mellan det proto-germanska och det proto-nordiska är däremot inte speciellt stora, därav är det många källor som drar de över samma kant. Skillnaden finns dock där för den intresserade.

Sådana bastarder är ofta de som leder till låneord med tiden, däremot oftast i lite mer förfinad form.

Källa på kunskaper: Studerar till språkvetare och kommunikatör. Fråga vidare om ni undrar mer!

Tack för infon! Aldrig hört proto-norse förr!

Proto-norse är det som oftast kallas Urnordiska. Svensk artikel.

Som språkstudent ogillar jag dock uttrycket urnordiska, därför hamnar man oftast på Proto-språken istället.

Har du fler frågor står jag gärna till tjänst!

Vad heter rådjur på engelska?

Deer, kort sagt. Det är väldigt enkelt googlat dock.

Mja rådjur är väl ändå "roe deer"? Deer betyder väl snarare "hjort" och är ett bredare begrepp som i talspråk kan syfta på lite olika arter i olika länder. I USA är väl en vanlig "deer" en vitsvanshjort (white-tailed deer) medan det i Europa kan vara både rådjur (roe deer), dovhjort (fallow deer) och kronhjort (red deer)?

Därför jag skrev kort sagt. Ordet Deer har många subnivåer, och varier mycket med sin geografiska applikation.

Men du har helt rätt i att den heter Roe Deer egentligen. Kanske ännu bättre känd som Western Roe Deer för att skilja den från den gren som endast finns i asien, medan denna finns i både Europa och Asien, vilket gör den euroasiatisk.

Vad är det engelska ordet venison då? är det enbart en maträtt eller en del av djuret så att saga.

Båda, tekniskt sett.

Läs här för en bättre beskrivning.

Venison syftar till kött inskaffat genom jakt. Tyvärr översätter många online-dictionaries Hjort, exempelvis, till Venison. Det är inte fel, men det är heller inte rätt att kalla djuret för Venison.

Ordet konfirmera jämfört med bekräfta är däremot ett ganska dåligt exempel. Konfirmera syfter inte till samma typ av bekräftelse typiskt sätt, utan en mer formel och mental sådan. Sen är det såklart skillnad beroende på kontext, men också dialekt och accent.

Svenskan är däremot inte hotad av låneord, utan kan endast berikas av det. Ord som kan anses ha en tveksam bas i språket försvinner jämförelsevis fort, och fastnar då inte i SAOL osv. Om de gör det finns de alltså ett behov för dessa ord, och de har således berikat Svenskan.

Det måste väl vimla av låneord i svenskan kan jag tycka. Tänk bara på alla djur som inte finns i Sverige. Tex ett lejon. Första gången någon från Sverige hörde talas om det stora kattdjuret så hittade ju inte svensken på ett eget namn på djuret utan jag antar att orginal ordet lånades men kanske svenskades till lite. Och så är det nog med många av exotiska djur och dess namn.

Precis. Låneord uppstår i de flesta fallen då man stöter på en företeelse som inte finns lokalt. Man berättar då för sina vänner hemma om hur de andra beskrev ett "lajon". Resten går via djungeltrumman, och vi har ett lejon idag.