Dear Hunter.
Jag har just fått en diagnos på en mycket läskig sjukdom.
ADHD? AIDS? Teletabies?
Nej värre.
Den kallas FPS syndromet och gör det svårt för den stackarns hjärnan att uppfata skillnaden mellan spel och verklighet.(har inte gjort någon skolmassaker än men vem vet)
För en tid sen hittade jag och min bror (Snoppe) vårt gammla luftgevär.
"Hey lets döda någonting" sa vi och ut i skogen.
Och tänka sig där stod en ståtlig älg framför oss (eller en liten talgoxe whateva) och min hjärna sa "skit i siktet för helvete! Dra en no-scoop vettja"
De visade sig vara lite svårare irl.
Tur för fågeln, otur för mig (eftersom Snoppe var blodtörstig och fanns det ingen fågel fick jag duga)
Nåja sa mina landsmän från Finland, Man kan ha mycket annat roligt med vapen.
8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Och du som ville bli något.
En gång när jag vart på bio och gänget gick lite snabbare för att jag stannade upp och meckade med telefonen tänkte jag "Är ju ändå bara att hoppa på min mount så är jag ifatt".
Sedan insåg jag att jag spelat för mycket WAR.
Heh eller som jag när man spelat för mycket Fallout.
Man går på stan tänker fan nu fasttravlar jag hem sen inser man att man inte har någon PIP-boy
8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan. Och du som ville bli något.