Typ: Recension

Att med spel som verktyg försöka förmedla olika känslor till spelaren är en trend som växer sig allt starkare. Ett bra exempel är onlinerollspelen där många verkligen känner för karaktären de gestaltar. I actionspel har detta varit svårare, men i takt med att grafiken utvecklas börjar det bli allt lättare. Ett bra men samtidigt något misslyckat exempel är Alien vs Predator, vilket många tyckte var så läskigt att de knappt kunde spela det. Clive Barker försöker sig på något liknande med Undying, dock med målet att spelaren i alla fall ska våga sig igenom spelet.

Spelutvecklaren Bungie har uppmärksammats något extremt under de senaste månaderna på grund av deras kommande spel Halo. Men i skuggan av Halo har ett annat spel sakta men säkert växt fram utan att göra så mycket väsen av sig. Först på sista tiden har Bungie börjat göra ordentligt med reklam för att omvärlden ska uppmärksamma Oni, ett avancerat mangainspirerat fightingspel med en ordentlig story.

Området där vi befinner oss ligger öde. Inte ett ljus så långt ögat når och det enda som kan höras är det knastrande ljud som uppstår när vi försiktigt smyger omkring bland metallskräpet. Det sällsamma månljuset skapar en speciell stämning, och vi kan nätt och jämt se vad vi har framför oss.

Det är numera ovanligt med spel där upphovsmannens namn, helt eller delvis, finns med i titeln. Kan faktiskt inte minnas ett enda sedan det klassiska Sid Meyers Civilization. Den här gången handlar det om Alice, ni vet den där lilla tjejen med fantasi så det räckte till och blev över? Till följd av några djupt tragiska upplevelser, tiden efter hennes sagolika tripp till Underlandet, har drömvärlden nu genomgått en destruktiv förändring. Agge har greppat kniven och konfronterat en störd flickas värsta mardrömmar...

Det fanns ett ställe där problem var något som man löste med ett leende på läpparna. Där kontinenterna beboddes av hyperoptimistiska Smarties, vars kultur var både enkel, lättförstådd och rolig. Världen, som man kunde hitta halvvägs till planeten Majorca, var semesterparadiset nummer 1 för alla välbärgade Meccaryns.

Spelutvecklarna försöker sig på de mest märkliga kombinationer av genres för att locka spelare. Att slå ihop FPS (first person shooter) spel med strategi är en av trenderna som vi först såg i Battlezone. Deus Ex försökte blanda ett actionspel med ett taktiskt smygspel likt Thief, och dessutom med en smula rollspel. Vad sägs då om blandningen mellan ett klassiskt realtidsstrategi-spel och ett Diablo-liknande rollspel? Phantagram försöker sig på just detta med deras senaste spel Kingdom under Fire. Quas har dragit på sig den universiella hjälteuniformen som fungerar i alla situationer.

Stor eller liten bil, grova däck eller mjuk fjädring, det väljer du själv i Codemasters offroad-spel Insane. Shock grävde fram racinghjälmen och satte sig bakom ratten för lite lerig action i förarsätet på ett riktigt kraftpaket.

De verklighetstrogna FPS (first person shooter) spelen haglar tätt och ribban för ett bra spel höjs varje gång ett nytt släpps. Nu är det Project IGI, en blandning mellan Bond och Delta Force, som försöker ta sig över ribban och säkra sig en plats bland toppen. Quas har dragit på sig kamouflagejackan, laddat revolvern och gett sig in i Ryssland för att tampas med Spetznats.

Krig har alltid fascinerat folk och ofta varit föremål för vilda diskussioner. Nu har du chansen att gå längre än att diskutera krig och istället uppleva dem. Denna gång får du denna ypperliga chans i Rowan Softwares Battle of Britain där du går tillbaka 60 år i tiden och ska besegra antingen sega engelsmän eller segersäkra tyskar i andra världskriget. Valet är nämligen ditt om du vill strida mot Tyskland eller med Tyskland mot England. Cal har tagit sig an rollen som en ny Winston Churchill som ska rädda Storbritannien.

Strategispel har varit något som svenska speltillverkare skytt som pesten förutom Levande Böcker som närmast haft patent på genren inom Sverige. Nu är det dags för tredje spelet i serien Svea Rike och frågan är om Levande Böcker lyckats kombinera nöjet att spela samtidigt som man lär sig om Sveriges historia återigen?

Det går att göra ganska snabba stålar på Star Trek-spel. För oavsett kvalitet, kan man vara ganska säker på att det står ett par tusen köpare beredda att öppna plånboken.
Deep Space Nine: The Fallen tar emellertid inga genvägar – det här är ett fullfjädrat actionäventyr, som i många avseenden är bättre än TV-serien någonsin varit...
Phat drar på sig rymdtrikåerna och ställer in phasern på grillning.

Efter lyckade lanseringar är uppföljare snarare regel än undantag på dagens spelmarknad, för vem vill överge ett vinnande koncept? Att en uppföljare skall överträffa orginalet är dock inte lika självklart. Frågan vi har ställt oss denna gång, är om Digital Illusions nya racinglir har kraft att lysa upp i vintermörkret? Agge har bränt gummi i STCC2!

Ahh, det ljuva sextiotalet. Spåren finns kvar, i själ och hjärta hos många människor. Vem har inte sett filmhjältar som Austin Powers och James Bond, båda väl förklarande hur livet gick till på den goda tiden. I Monoliths senaste spel No One Lives Forever spelar du sextiotalsagent ute på hemliga uppdrag. Shock tog sig en noggrann titt på de trendiga kläderna och det hippa språket.

Phantasmagoria anses av många fortfarande vara ett av de läskigaste spelen som någonsin sålts. Tätt på plats nummer två följer Resident Evil-serien som också den satt skräck i många. Nu har Resident Evil 3: Nemesis släppts till PC och Shock gjorde ett tappert försök att överleva mitt bland en massa zombies. Hur det gick? Inte särskilt bra...

Under fyra år har vi sett Lara Croft leta efter skatter och tampats med monster om och om igen. I fjärde delen av hennes äventyr trodde många att det var slut i och med att hon försvann spårlöst, men det verkar som att Eidos vill utnyttja sin hjältinna ännu en gång i Tomb Raider – Chronicles. Är det här bara ett sätt att klämma ut lite mer pengar ur en uttjatad spelserie eller är det ett seriöst försök att skapa ett bra spel?

Tag tio delar slemmiga aliens.
Tillsätt genmanipulerad sörja och galna vetenskapsmän. Krydda med en samling rymd-cowboys, soldater i sydstatsuniformer och en paranoid ledare klädd som General Custer.
Häll ut smeten på en bädd bestående av Half-Life-grafik, låt stelna och däng in i CD-ROM-vaggan på datorn.
Var god röj!

Vissa spel kräver din reaktionsförmåga, andra kräver smarta beslut. IO Interactives spel Hitman: Codename 47 där du tar på dig jobbet som lönnmördare kräver både och. Shock rengjorde pistolerna och kemtvättade kavajen för ett par dagar i en lönnmördares värld.

Guybrush Threepwood är tillbaka på Apornas Ö igen – ditlurad av sin gamle nemesis, spökpiraten LeChuck. Phat har gjort en djupdykning i LucasArts senaste äventyrs-anrättning, Escape from Monkey Island.

Höjd som ett fyravåningshus, tyngd motsvarande hundra mellanklassbilar, eldkraft jämförbar med ett kryssningsfartyg. Alltsammans förpackat i en upprättgående järnkoloss med dig vid spakarna. Agge har pinkat revir i Mechwarrior 4.

Med trollkarlshatten på sned står du vid ditt altare och spanar ut över det enorma landskapet. Bakom dig hoppar dina manawhores snällt omkring och flaxar med öronen samtidigt som ett gäng av dina smått galna SAC doktorer utför en ritual vid ditt altare. Du försöker irriterat få dina korkade men lojala undersåtar att ställa sig i rätt formation innan du skall dra ut i fält. Plötsligt hör du några besvärjelser bakom dig och ett regn av grodor faller ner på dig och dina krigare som springer runt i panik när de bitska små gröna krypen biter sig fast. Det låter kanske något udda men Sacrifice är ett försök att skapa något nytt och Quas har dragit på sig trollkarlshatten och gett sig ut i den magifyllda världen i Sacrifice.

D-dagen var ingen solsemester. Aldrig har det stupat fler soldater på en och samma gång som vid landstigningen i Normandie i juni 1944. Och aldrig har det varit så kul som i Sudden Strike…
Phat har dragit på sig Monty-brallorna, och rapporterar direkt från Omaha Beach.

Det är snart ett drygt år sedan Quake 3 Arena släpptes och lagom till ett års jubileumet passar id Software på att släppa demot av expansionen Team Arena. Team Arena är som namnet säger en expansion till Quake 3 Arena som är inriktad på teamplay och då framför allt Capture The Flag. Frågan är om Team Arena kan väcka nytt liv i Quake 3 Arena eller ställer sig i raden som ytterligare en usel expansion?

Varför ska man ge sig in i närstrid med terrorister som i SWAT3 eller utsätta sig för farliga eldstrider som i Counter-Strike när man istället kan plocka motståndaren från betryggande avstånd utan att de har en aning vad som händer. Precis så tänker killarna i Delta Force också och agerar ute på de öppna fälten istället för i trånga hus och rum.

Det är en dimmig morgon. Du befinner dig på ett amerikanskt hangarskepp som sakta men säkert rör sig mot fiendeland. Du står på observationsdäck, ser några spaningsplan lyfta och njuter av lukten de avger. Det är en alldeles speciell lukt såhär på ett hangarfartyg, som en blandning mellan bränt gummi och bensin. Tids nog lär man sig njuta av den, eggas av den och uppmuntras av den.

En tung titel och en häftig spelkartong brukar vara en anledning till varför flera floppspel säljer otroligt bra. Third Law Interactive som ligger bakom KISS Psycho Circus: Nightmare Child är en grupp personer som lämnade John Romero och Daikatana i sticket för att istället göra detta spel. Frågan är om de har lyckats bättre än vad Romero gjorde och om spelet är köpvärt mer än för den tuffa kartongen?