Bakgrundsprat av karaktärer medan du spelar, bra/dåligt?
I dagens speldesign ställs vi ofta inför vad jag tycker är en paradox: hur skapar man en levande värld utan att förlora spelupplevelsen i onödig distraktion? En aspekt som jag stör mig på är bakgrundspratatt från karaktärer och NPC:er i de städer och byar. För mig som spelare blir det ett avbrott i upplevelsen när jag tvingas höra samma fraser om och om igen – ofta utan någon som helst koppling till vad som händer just där och då. Eller som det som jag själv håller på med i spelet.
Och samma sak när karaktärerna pratar när jag är ute på "banorna" – som i Space Marine 2, där dialogen nästan är konstant. Här blir det svårt att upprätthålla den känslan av närvaro när jag tvingas överösas av kommentarer som inte tillför något väsentligt till upplevelsen. Det är inte att jag inte uppskattar ett levande universum, men jag föredrar att dessa interaktioner sker på ett mer naturligt sätt – inte som ett evigt strömmande bakgrundsljud som ständigt påminner mig om att jag inte är ensam.
Vad jag egentligen söker är en upplevelse där jag själv kan vara i fokus, där världen omkring mig lever och andas utan att jag ständigt ska konfronteras med den – där varje överraskning, varje fiende och varje händelse känns som en personlig upptäckt snarare än något jag förväntades reagera på enligt en inbyggd scriptad reaktion hos karaktären. Och ibland är det just dessa små detaljer, eller brist på sådana, som kan vara avgörande för hur bra ett spel känns att uppleva.
Vad tycker ni?
Jag gillar det. Tycker oftast inte att det stör inlevelsen. Tvärtom, det ger intryck av liv och rörelse. Precis som i verkligheten måste man lära sig fokusera bort sorlet i bakgrunden när man inte vill lyssna.
Sen kan jag tycka att vissa spel gör det lite för repetitivt ibland. Vet inte hur många gånger jag ridit in i Novigrad och suckat åt tiggaren som citerar Life of Brian. Det var roligt första gången, men mindre roligt efter 30 gånger.
Jag är okej med det så länge de hinner prata klart. Det är ett konstant problem i t.ex. GTA-spelen där dialogen avbryts bara för att du var för snabb med att komma fram dit du ska och du aldrig får höra klart samtalet.
Svårt att svara så enkelt som bra eller dåligt på frågan då det beror väldigt mycket på hur det är gjort. Jag tycker generellt sett det är väldigt bra. Men om det är typ en mening som går på repeat varje gång man är/kommer till ett ställe så är det ju så klart ganska tröttsamt när man hört samma fras 100 gånger.
Jag tycker om det när det är välgjort. T.ex. när karaktärerna i Baldur's Gate 3 pratar med varandra medan vi spatserar omkring.
Men jag tycker inte om det om det är oavbrutet eller sker mitt under någon actionsekvens.
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Beror helt på hur man implementerar det. Har man lite generisk "kallprat" mellan NPC:er som repeteras gång på gång så är det ju inte så kul. Men det går ju helt klart att göra så att det känns "nytt" ändå och ändå bidrar till världen, men kostar ju mer pengar såklart.
Tänk i ett fantasy spel där en merchant står och säljer sina grejer på ett torg. Skriker han samma mening gång på gång på gång "Kom och köp, här finns allt du kan behöva för äventyret" blabla så blir det ju supertrist.
Men får man röstskådespelaren att spela in samma-ish mening fler gånger så kommer det inte upprepas lika ofta. Ändra något ord här och där, kanske kan röstskådespelaren fejka trötthet i slutet av dagen innan han stänger igen för dagen istället för att ha samma passion och energi som i början av dagen. Tror också att det är lite för mycket fokus på "perfektion" i röstskådespel. Karaktärer osv ska ju emulera levande varelser vilket likt oss är "mänskliga". Men det är väldigt sällan som man låter en icke-perfekt mening komma igenom. Behåller man några såna tagningar kommer karaktärerna kännas mer levande direkt.
Tror såna småsaker gör att saker känns mer levande.
Småprat mellan följeslagare i spel som Baldur's Gate 3, Mass Effect osv tycker jag absolut bidrar då de kan berätta om det som händer utifrån sitt perspektiv, så länge man gör det med välskriven dialog som passar karaktären som säger det så bidrar det.
Vill nita "medhjälparen" i Indiana Jones
Främst för att det är så oerhört dåligt scriptat. Dyker ner i vattnet i 1 minut mitt i jungeln, när jag kommer upp till ytan ställer NPCn en jättetrivial fråga som hon inte fick ställa färdigt för några minuter sen. Indy svarar som att han inte alls haft problem med att vara 15 meter ner i en ruin nyss.
Tänker nog aldrig så mycket på det. Sorterar bort det om jag inte bryr mig och om jag bryr mig så kan det bidra till stämningen. Men likt många skriver slipper vi nog helst upprepande kommentarer. Det finns en anledning till varför "took an arrow to the knee" blev en meme som många minns än idag 13 år senare.
Men ja, irriterande när pratet avbryts av att man triggar en annan scen eller något annat vilket oftast resulterar i att jag står kvar på punkten och lyssnar tills de pratat klart.
Jag gillar bakgrundsprat. Tycker det ger världen liv på nåt sätt, men jag är också den som kommer ihåg typ allt som npcer säger. Så det blir väldigt långrandigt och förstör upplevelsen om man tvingas höra samma sak om igen. Förstår också din poäng när npcmonologer känns out of place. I slutändan hade jag i alla fall hellre hört npcer prata än ingenting alls.
och om jag bryr mig så kan det bidra till stämningen. Men likt många skriver slipper vi nog helst upprepande kommentarer.
Jag verkar vara i en tydlig minoritet
Jag lutar åt att jag gillar det, men då ska det vara npc:er som faktiskt känns levande och inte återupprepar in absurdum (som många redan varit inne på). Dock (och detta kanske är en annan historia) blir jag sur när vi förväntas läsa en grej på skärmen samtidigt som en npc pratar med oss. Det där med att höra/läsa två saker samtidigt funkar inte för mig.
En Bamseponny av folket
Jag lutar åt att jag gillar det, men då ska det vara npc:er som faktiskt känns levande och inte återupprepar in absurdum (som många redan varit inne på). Dock (och detta kanske är en annan historia) blir jag sur när vi förväntas läsa en grej på skärmen samtidigt som en npc pratar med oss. Det där med att höra/läsa två saker samtidigt funkar inte för mig.
Det är SÅ irriterande! Kan även vara drygt när spelet försöker förmedla viktig information i form utav NPCs som skriker på en under explosiva scener. Har inget direkt exempel nu i huvudet men vet att jag missat info vissa gånger. Jag springer runt som ett yrt höns och bara försöker överleva så allt annat blir sekundärt. Speciellt mina NPC kamraters prat och därför vet jag inte vart jag ska ta vägen. Som att de inte lyckats med level designen att visa mig vart jag ska eller vad jag ska göra, så för att göra det enkelt för sig så slänger de in lite voice lines och tänker att det ska rädda situationen. 😂
Just det har jag inte reflekterat så mycket över faktiskt. Det jag inte tål dock är när karaktären man spelar konstant ska tjattra om "tips" och annat. "titta där borta", "kanske om jag spränger den tunnan att jag kan komma in i byggnaden", "Borde gå att locka bort vakterna med ljudet från den där", "Undrar om den där stenen kan ha något med lösningen att göra". Och. Så. Vidare.
Sånt får mig att sluta spel spel, så oerhört irriterande. Tragiskt att det inte går att stänga av.
Det är det enda jag kan tänka mig att godta AI-skapt rösteskådespeleri till, dvs att man bygger en öppen värld befolkad med en massa NPC:er som gör vanliga (och ovanliga) saker och sen blir avbrytna av vad man själv gör, där då allt de gör och säger är skapat på stunden men kopplat till deras karaktärsprofiler, något då man inte kommer att kunna göra med ett antal personer som sitter i en studio och läser rader.
Det vore häftigt (och det kommer att komma förr eller senare.)
Det vore häftigt (och det kommer att komma förr eller senare.)
Det måste ju bara komma, vi kommer få se mycket "AI-moduler" implementerade i spel framöver.
Kanske redan används mer än vi vet?
Det värsta jag varit med om var i början av Fallout 3. Folk pratade i mun på varandra och allt var textat. Så texten tog upp det mesta av skärmen och blev en enda röra. Jag tappade tålamodet och slutade spela innan jag ens tagit mig utomhus.
Skulle vara kul med ett spel där alla bara mumlar. Inte sånt där babbel som i Animal Crossing eller Banjo Kazooie.
Mer ett lågmält mummel så man knappt hör nåt.
Mumlarna.
Mumlarna 2.
Mumlarna 3: Tala ur skägget.
Jag gillar det, tänker framförallt på Guardians of the Galaxy som jag tyckte hade väldigt roligt banter mellan karaktärerna.
Ja, det var riktigt underhållande. Gillade tjötet i High on Life också.
