Beyond Good & Evil 20th Anniversary Edition (A-Z)

När en simpel remaster gör det omöjliga.

Man får ta det goda med det onda när man spelar Beyond Good & Evil. På flera vis märks det att det är ett drygt tjugo år gammalt spel vi har att göra med. Kontrollerna är lite klumpiga, striderna i det tunnaste laget och trots ett visst grafiskt lyft känns det som om tiden sprungit ifrån spelet. Det är bra på mycket men inte bäst på något. Men en sak gör jubiluemsutgåvan. Något jag trodde var omöjligt.

Den får mig att längta efter Beyond Good & Evil 2.

Nej, jag ljuger inte. Jag svär. Till 97 procent är upplevelsen densamma som 2003. Hillys är en smäcker värld där jag, i rollen som fotojournalisten Jade, avtäcker en stor konspiration. Det är pärlsamlande, en grismorbror och äventyr som tar oss till månen och tillbaka. Genrer mixas friskt: stealth och racing. Man kan lita på att det oväntade ska ske. Föredömligt kort är det också. 10 timmar tog det mig, och det kändes här och nu alldeles tillräckligt – och lämpligt för A-Z-resan.

Men. Djupt inne i spelet upptäcker jag en en ny väg, en som leder mig tillbaka till flera av spelets områden. Skivor med korta och enkla men naggande goda mellansekvenser spelas upp. Om Jades förflutna. Om dem som en gång var hela hennes liv. Som skulle spela nyckelroller i prequel-spelet som är tvåan – det som aldrig kommer släppas. Väl?

Nu inser jag att det vore ett kardinalfel att inte släppa det. Det finns så mycket här. Jag vill ju leva i fablernas värld med de här rymdpiraterna ombord stjärnkryssaren Gada. Jag har så många obesvarade frågor. Det bästa sparar man till sist och jag kan inte låta bli att göra något som förmodligen bara kommer leda till hjärtesorg: jag drömmer om Beyond Good and Evil 2.

Fotnot: Recensionen avser PS5-versionen. Är släppt till "allt".