Mega Man 9 besegrat

Normalt brukar jag skriva "avklarat" eller något liknande i rubriken til de blogginlägg där jag skriver om ett spel jag precis nått slutet på men inte i detta fallet. Mega Man 9 är ju ett spel som inte bara ser ut som något taget från 80-talet det är bjuder också på samma typ av utmaning. Visst finns det ett sparläge och möjligheten att köpa extraliv men det kräver ändå något av dig som spelare för att slutföra det och besegra Dr Wily. Därför valde jag nu ordet besegrat, för det är precis det som jag gjorde för någon timme sedan.

Efter otaliga försök lyckades jag ju till slut besegra Dr Wily. Hans slott/borg bjöd på betydligt större svårigheter än robotbossarnas banor och jag var tvungen att ta flera pauser (samt en Jack & Coke eller två) för att inte helt tappa fattningen. Det är ju få saker som är så irriterande som när man dör på en passage som man aldrig har dött på förut enbart pga att man har alldeles för bråttom. Det fanns också några "minibossar" där som jag fastnade på och hade jag inte haft möjligheten att fylla på min energi hade jag definitivt inte kunnat skriva det här inlägget nu. Frågan är om jag någonsin kunnat göra det.

Hursom så måste jag ge en eloge till Capcom för det de gjorde med #Mega Man 9. Jag vet att det knappast behövs eftersom det fått höga betyg överallt men de har verkligen bevisat det som så många hävdat nämligen att bra gameplay inte blir sämre med åren. Grafiken är ju densamma som den var på den "gamla goda tiden" och spelmekaniken likaså men ändå kan jag inte förklara mina känslor för spelet med någon form av nostalgi. Alla som gillar spel bör uppskatta #Mega Man 9 förutsatt att man gillar genren och inte börja gråta och ge upp så fort man stöter på lite motstånd.

Så bra är det faktiskt och de ska också få en extra eloge för att de inte gör som så många andra företag och gör en remake av en klassiker. Inte för att det skulle ha varit sämre per automatik utan för att det helt enkelt är något nytt om så i gammal skrud.

#blogg