Sista helgen i januari blev år 2013 sprängfull med testmöjligheter. Vad sägs om öppen beta av #Path of Exile, #Smite och #Firefall medan något mer stängt testande pågår i bland annat #SimCity? Alla spelen har sina egna mål, där de tre förstnämnda är tänkta att överleva i free-to-play-form, medan SimCity handlar om ett fullprisspel. Testmetoderna skiljer sig även friskt åt. De två första låter dig prova på det mesta spelet är tänkta att erbjuda, medan de tredje har ett begränsat syfte och SimCity vill att du ska prova på spelets första timme – om och om igen.
SimCity väckte diskussion i veckan när det i användaravtalet fanns snack om bannande av folk som inte rapporterade buggar, något som rättades till av #EA/#maxis|Maxis i efterhand men själva tanken på att straffa dem som "testar" för upplevelsens skull är värd att väcka. Själv minns jag att betatestande för ett antal år sedan var något få förunnat medan de flesta stora titlar, åtminstone de med multiplayerkomponenter, i nuläget kan provas på av egentligen alla som vill. Och om inte annat kan folk ofta betala sig in i testandet. Det finns fler faktorer som spelar in idag, storskalig nätverkskod och stresstestande av servrarna som ska upprätthålla det här, förändrade finansieringsmodeller och annan avancerad kod som leder till fler "buggmöjligheter".
Frågor relevanta att ställa är hur stor del av alla "testarna" där ute egentligen rapporterar när de noterar rena felaktigheter, hur utvecklarna tolkar statistik insamlat från folks spelsessioner och huruvida alpha/beta-testande är rätt benämningar. I vissa fall har det till och med uttryckts att de såkallade betorna mer framstår som demoversioner, eller gratis QA för utvecklarna.
Hur ser du på allt vad alpha- och betatestande heter?
(bildkälla: CG Alliance)
