Typ: Recension

Kampen mot helvetets horder går vidare - och den här gången är stordjävulen själv surare än nånsin förr! Adze drar på sig asbestkalsongerna och ger sig ner i underjorden...

För snart tio år sedan släppte Infogrames ett spel som kanske inte skapade, men i alla fall satte måttstockarna, för vad man kan kalla skräckäventyrsgenren. 1992 kom nämligen Alone in the Dark. Spelaren fick ur ett nytt perspektiv, med fasta kameravinkla, lösa diverse gåtor och problem i en stor hemsökt herrgård. Två år senare släpptes uppföljaren, och bara ett år efter den kom nummer tre i serien. Men sedan dröjde det flera år innan Infogrames, till mångas förtjusning, sa att de höll på att utveckla ännu ett spel i serien med hjälp av DarkWorks. Men har de lyckats skapa ett spel som verkligen kan leva upp till sina föregångare, som numera har fått kultstatus?

Storyn börjar med att en amerikansk forskare i slutet av andra världskriget upptäcker en uråldrig maskin djupt inne i Sibiriens ödemarker. På något sätt lyckas de smuggla ut apparaten ur Ryssland och för den till Area 51 i USA. Där upptäcker man snart att manicken faktiskt är en tidsmaskin. Men eftersom man glömt att analysera bränslet, så tar det roliga snart slut, och maskinen får stå obrukbar i flera årtionden.

Men nu, i vår tid, så upptäcker man djupt under marken i Sibirien, ett nytt och helt okänt ämne. Det visar sig vara det kraftfullaste ämne man någonsin skådat, och det räcker med små mängder för att säkra jordens energiförsörjning under lång tid. Dessutom fungerar det utomordentligt som bränsle till tidsmaskinen. Men istället för att försöka jobba tillsammans med Ryssland som förnuftiga politiker, så väljer amerikanarna att istället skicka några soldater två miljoner år tillbaka i tiden för att gräva upp materialet och transportera det till Alaska (oj så finurligt).

När SirTech berättade för pressen att de tog över utvecklingen av spelet Jagged Alliance så jublade fansen högljutt framför sina datorer. När spelet Jagged Alliance 2 senare väl släpptes så blev det ännu mer jubel och spelet prisades i medier runt hela världen. Nu har SirTech släppt en uppföljare till det populära JA2 som fått namnet Jagged Alliance 2: UB. Shock har dragit på sig kamouflagekläderna och smort vapnen för ännu fler strider i Arulco.

För några år sedan kom SpecOps, då ett av mina egna favoritspel och framförallt den första riktiga soldatsimulatorn. Nu har SpecOps fallit i glömska, men trenden sitter i och vi ser fler krigssimulatorer nu än någonsin tidigare. Bland annat de kända titlarna Rainbow6, Delta Force och inte minst Counter-Strike som visar att realismen även infiltrerat de traditionella online-shoot’em’up-spelen. Codemasters, med hjälp av Bohemia Interactive, bestämde sig dock för att ta realismen ett steg längre och skapa den ultima krigssimulatorn som hanterar alla aspekter av ett krig. Nu är resultatet av deras arbete klart, nämligen Operation Flashpoint. Quas har slängt sig huvudstupa in i det kalla kriget för att se om spelet verkligen är så banbrytande som det sägs.

Det är stillsamt i den öde staden. Mörkret har fallit och det enda ljud som kan höras förutom ugglorna är det dova sorlet från lönnkrogen på hörnet. Utanför står två stora kraftiga män och röker. På deras kläder kan man se att de är vakter och den lilla utbuktning de båda har under vänstra armen för vapenhölstret talar sitt tydliga språk. Men trots det pågående gängkriget så är de båda gorillorna lugna. Ingen skulle vara så dum att han slår till mot den här klubben, inte med tanke på vem som äger den.

Att skapa en uppföljare till Dune2 som är det spelet som introducerade RTS (real time strategy) genren är knappast en enkel uppgift. Detta märkte Westwood när de släppte Dune 2000 utan att ha lagt ner speciellt mycket arbete på spelet. Inte helt oväntat så blev det en stor flopp vilken utvecklarna nog helst vill glömma. Istället får Emperor: Battle for Dune räknas som den riktiga uppföljaren eftersom Westwood nu lagt ner mycket mer arbete på att skapa en värdig uppföljare till alla RTS-spelens moder.

För några år sedan satte Valve oss i rollen som Gordon Freeman i ett av de största och mest framgångsriska FPS-spelen vi sett. Något senare fick vi i Opposing Force istället ta på oss en militäruniform och bli en del av den styrkan som ständigt försökte ta död på originalets huvudperson. Vad skulle då bli nästa steg, skulle man få spela en motbjudande utomjording, eller en soldat i de välutrustade elitstyrkorna? Nej, man blir en munkätande blåklädd säkerhetsvakt kallad Barney, skrattretande eller hur? Men Barney är inte den vanliga sömniga och slöa säkerhetsvakten som oftast blir uppäten av utomjordingar. Istället blir det hans, eller snarare ditt mål att rädda vetenskapsmännen och dig själv från både utomjordingar och soldater.

För tre år sedan slog Blizzards Starcraft ner som en bomb bland oss. Detta enkla spel kom att förändra livet för tusentals spelare som istället för att gå ut med kompisarna ägnade dagarna åt att spela Starcraft över Internet på Battle.net. Än idag är Starcraft enligt mig det bästa RTS spelet på marknaden och den titeln lär Starcraft äga ett bra tag framöver. Talonsoft har försökt, med sitt Outlive, att plocka ner Starcraft från tronen, frågan är om de har lyckats?

Det finns ingen brist på Star Trek-inspirerade titlar och de senaste åren har de haglat ganska tätt. Dock har de flesta varit simulator, strategi eller äventyrsspel. Det första och ett av de få riktigt bra FPS-spelen var Ravens Voyager: Elite Force, som satte spelaren i rollen som en av medlemmarna i en nystartad elitstyrka ombord på Voyager. Spelet blev en succé, inte bara för sin Star Trek-miljö eller på grund av att det var baserat på Q3-motorn, men också för att det var en riktig bra blandning av action, äventyr och en bra story. Nu har Raven släppt en expansion till Elite Force och Quas har ännu en gång fått dra på sig sin röda pyjamas och sätta phasern i bältet.

Det är en extremt het dag på ön Tropico. Solen har värmt upp kajen hela förmiddagen, och när båten nu lägger till så känns det nästan konstigt att träplankorna inte smälter. Plötsligt bryts tystnaden av fotsteg. Plankan som är utlagd mellan båten och kajen vibrerar lite lätt när en kraftig gestalt plötsligt uppenbarar sig. Gestaltens skor har mjuka gummisulor för att göra så lite ljud som möjligt, men just nu verkar inte soldaten bry sig om detta.

Star Treks universum är inte vad det varit. Idag hade Kapten Kirk stått sig slätt mot den uppsjö av perverterade aliens som hemsöker universum.
Och till skillnad från förr gäller det att skjuta först och fråga sen…

Phat har hårdtrimmat lasepickan och drar ut på jakt efter Klingons och andra falskspelare i Star Trek: Away Team.

Tänk dig att det trettio år framåt i tiden inte längre finns några krig, inget lidande, inga föroreningar och ingen hunger. Alla krigsmaskiner och massförstörelsevapen har förstörts och istället har teknologin använts för att gagna mänskligheten. De enda kvarlevorna från vårt forna barbariska samhälle visar sig som bombande militärinstallationer och förstörda krigsfordon stående där mänsklighetens sista krig utkämpades. Tänk dig då också att i en liten tropisk ögrupp så har en liten skara av diktatorer, militära ledare och skrupelfria finansmän från det gamla samhället samlats med målet att ta tillbaka makten och tillföra samhället samma kaos som rådde förr. Detta är nämligen storyn bakom Rages action-strategispel Hostile Waters.

En vacker dag för länge sedan avseglade det ståtliga skeppet Mayflower under pompa och ståt. På det fanns strax över hundra människor, alla med hopp om att finna nytt land att bruka på andra sidan Atlanten. Amerikanerna kallade dessa pilgrimer för ”The Settlers”, det vill säga bosättarna. I BlueBytes och VisionParks senaste spel tar du på dig rollen som ledare över en grupp bosättare. För att lyckas måste du göra allt som står i din makt för att hålla dina invånare glada, annars dröjer det inte länge förrän undergången är stundande.

Humanhead studios Rune var ett av de första riktigt lyckade TPF (third person fighting) spelen. De visade att det fanns en viss charm i att springa runt som en vikingfigur och slakta monster, något som även FragZones recension tog fasta på när vi gav spelet en fyra. Att femman uteblev berodde till stor del på att man tröttnade förvånansvärt snabbt på multiplayer-delen av Rune. Detta har utvecklarna nu försökt åtgärda genom att släppa Halls of Valhalla, en fristående expansion till Rune. Quas har än en gång gett sig in i vikingavärlden för att se om utvecklarna lyckats tillföra Rune de delarna det så länge saknat.

Onlinerollspelen, eller MMORPG (Massive Multiplayer Online Role Playing Game) som många kallar det, är på stark frammarsch för tillfället och fler och fler utvecklare väljer därför att försöka slå sig in på marknaden. En av pionjärerna inom genren var Ultima Online. Även om det fanns andra online-rollspel tidigare, t.ex. Meridian 59, så var UO det första MMORPG:et som verkligen slog igenom och fick en stor skara trogna spelare. Utvecklarna Origin la nyligen ner Ultima Online 2 med motiveringen att de istället skulle satsa på att bygga vidare på Ultima Online och det samhälle som växt fram kring spelet. Ultima Online: Third Dawn är ett steg i rätt riktning för att lyckas med detta, då de lovar bättre grafik, nya världar, fler monster och bättre gränssnitt. Quas har dragit på sig rustningen och gett sig ut i Britannia för att se om Third Dawn verkligen är en så stor förbättring som Origin utlovar.

Jag skulle vilja påstå att det, åtminstone i vår del av världen, mest ’hypade’ spelet genom tiderna bär namnet Black & White. Under ett par års tid, i synnerhet det senaste havlåret, har vi blivit fullkomligt överösta med information kring detta på förhand legendförklarade strategispel. Det har handlat om en outtalad men givetvis väl uttänkt strategi från utvecklarna, Lionhead Studios, sida. Undertecknad är definitivt inget undantag, tror knappast det finns några filmer eller betydande artiklar i ämnet som jag inte har fluktat igenom - och det var därför med närmast euforisk glädje som jag slet upp paketet med det efterlängtade innehållet...

Från att ha sett otaliga kopior som försökt leva upp till de stora föregångarna som StarCraft, Age of Empires och Command & Conquer så börjar realtidstrategimarknaden nu mättas av. Även om vi fått en del guldkorn som till exempel Ground Control så tycker många att det fortfarande är de tidigare nämnda spelen som fortfarande är de bästa. Det ganska okända tyska företaget CDV som tidigare ägnat sig åt att utveckla erotiska spel har mot all förmodan nu framgångsrikt tagit sig in på strategispelsmarknaden. De började med succén Sudden Strike och försöker nu ännu en gång med Cossacks – European Wars.

Det är tyst. Än är det många timmar till solnedgången och solen gassar fortfarande mot marken, värmer den torra jorden och ger liv åt växterna. Vinden blåser stilla och det är tyst. Nästan helt tyst, bortsett från det låga skrapande ljud som kommer från den mexikanske vakten som går fram och tillbaka med sitt gevär vid sin vaktpost. Han väntar på att hans skift ska ta slut. Att hans kollegor ska komma och hämta honom så att han äntligen kan gå hem. Han ler när han minns att han sparat en flaska tequila, bara för att han skulle kunna festa lite ikväll. En stilla fest i sin ensamhet.

Tribes var ett av de första spelen som i stort sett helt gick ifrån möjligheten att lira singelplayer och satsade istället helhjärtat på multiplayer. De få möjligheterna att spela ensam som fanns bestod i några enkla och tråkiga träningsuppdrag. Tribes2 följer i sin föregångares fotspår och satsar på att ännu en gång fånga stora delar av online-scenen.

Strategiska krigsspel ser vi rätt ofta, men inte lika ofta med samma kaliber som Fallout Tactics: Brotherhood of Steel. Fisk plockade på sig sina vapen och drog ut i krig.

Att ett spel är avancerat behöver inte betyda att det är bra. Det är något vi fått erfara när vi spelat Battle Isle: The Andosia War. Shock drar fram pekpinnen och undervisar i den svåra konsten att utveckla ett strategispel.

Trenden hos spelutvecklare idag är att lägga ner mycket arbete på en bra och genomtänkt story. Realismnivån i titlarna ökas för att spelaren lättare ska kunna leva sig in i rollen som sin karaktär. Utvecklarna lägger stor vikt vid att spelupplevelsen skall vara sammanhängande och innehålla mer än ändlöst skjutande. Åtminstone alla utvecklare utom en. Croteam verkar ha missat dagens speltrender, då deras Serious Sam anammar den gamla shoot’em’up-stilen. Quas har fått leta upp sin gamla Doomuniform och dra ut på monsterslakt än en gång.

Precis när du slutat skaka efter att ha sett filmen Hannibal så kommer nästa förskräckelse. Spelet Severance ligger på ditt skrivbord och en kraftig barbar med blödande sår, ett grymt grin och ett stort svärd visar tydligt vad detta spel handlar om. Ond och bråd död.

Efter en två månaders lång speltorka med bara några få spelbara titlar var jag glad när Akellas Age of Sails 2 ramlade ner i mitt knä. Utgivaren Talonsoft har en imponerande hylla med titlar som Jagged Alliance 2, Airport Tycoon, Codename Eagle, Hidden and Dangerous och ska släppa bland annat Mafia, så visst verkar Age of Sails 2 lovande. Spelet tar dig till Amerikas frihetskrig och till de stora sjöslagen som utkämpades då. På den tiden handlade det inte om att försöka sänka varandra med ubåtar, missiler eller andra smått fega tillvägagångssätt, då utkämpades slagen med gigantiska flermastade segelfartyg med över femtio kanoner på varje sida.