Men mot slutet av 2012 kunde jag märka en trötthet. Så här står det i min bok:

Det är heller inte bara kärlek han möts av. Det är för honom som alla andra på nätet; hatarna pratar högre än älskarna. Det har nu börjat nå nivåer som gör honom brydd.

- Vad jag än skriver nu är det folk som inte håller med. Och det är ju ofta just de som svarar. Ibland är det okej, man kan ju ha en åsiktsskillnad och de som svarar kan ju ha en poäng med vad de säger. Men ofta är det bara elakt, eller jag får skit för saker jag inte har med att göra. Ofta är det unga människor som är elaka bara för att de tycker att det är roligt. Svarar man dem så får man ofta en ursäkt till svar. Men nu orkar jag ofta inte det, jag bara blockar dem direkt, på automatik. Det funkar för mig, då känns det som om jag i alla fall gjort något åt problemet. Jag har också upptäckt att de negativa och positiva kommentarerna ofta kommer i kluster. Så en annan taktik jag har är att leta upp de positiva och läsa dem. Då brukar det kännas bättre igen.

Vad Markus inte vill, men som han är rädd ska hända, är att han ska sluta läsa svaren på twittrandet.

− Att läsa replys kan sänka hela dagen för mig. Det orkar jag inte. Hittar jag inte en bra strategi så blir det kanske att jag slutar läsa. Då blir mitt twittrande mer av en monolog. Kanske blir det så, men jag hoppas inte det.

Inte bara elaka tweets kommer i kluster, så även annan skit. I somras blev det uppror när Mojang ändrade i sitt användaravtal för Minecraft. Det blev sådant rabalder att Markus Persson till slut twittrade sitt numera mycket kända:

Ungefär samtidigt skrev han på Reddit om hur frestad han var att sälja alltihop:

You have no idea how tempting it is right now. First thing I'd do would be to post something explaining why I'm doing what I'm doing to the people who care. Then I'd disable my twitter and email, and go sit on a beach somewhere with a laptop, firmly locked into my own little world, just poking at code. Just like in the good old days. Except on a beach.

Hur allvarliga bråken med och mot honom varit får vi kanske en liten hint om i en annan kommentar på Reddit. På frågan "if you were actually killed by the last person who threatened to kill you, what did you get murdered for?" svarade nämligen Notch: "Making a game."

Marcus Persson är fortfarande en hjälte hos många. (Foto: Thomas Arnroth)

Så kanske är det detta allt handlar om: Att varken Mojang eller Minecraft längre är för Markus Persson vad det en gång var eller vad han ville att det skulle bli. Att det har blivit en kreativ belastning snarare än frizon.

Scrolls har lanserats och drömmen om dess framgång antagligen redan grusats; spelet har gått med vinst, men det är rätt uppenbart att det inte kommer att bli någon större succé eller känt varumärke. En fattigare eller krassare studio än Mojang hade kanske lagt ner spelet redan. Och inte nog med det, det är inte ens Porser som leder utvecklingen av det längre.