Tyvärr är jag ganska cynisk när det gäller två kategorier av spel: spel som baserar sig på filmer eller på idrottshändelser. Min förutfattade uppfattning är att det är skräpspel där utvecklaren enbart vill utnyttja hypen för att tjäna pengar. Oftast har jag dessutom rätt. Men sedan dyker det upp spel som #Summer Stars 2012 och trevligt nog ger cynismen några rappa örfilar.
Till att börja med är Summer Stars inte något officiellt OS-spel. Utvecklarna #49Games har därmed kunnat ta ut svängarna lite extra och lägga in sånt som man troligtvis inte skulle hitta i ett OS-spel och plocka bort obligatoriska tråkigheter. Resultatet är ett spel som faktiskt är väldigt tilltalande.
Fortare, fortare! Du leder med längden av ett näshår!
Spelet innehåller arton olika grenar, men i sedvanlig ordning finns det grenar som liknar varandra både sport- och spelmässigt. Löpgrenarna är ett sådant exempel där både 100, 200 och 400 meter är samma sak bortsett från sträckan. Men utöver eventuella upprepningar är det faktiskt ett brett utbud av utmaning som du som virtuell idrottsman måste behärska. I löpningen gäller det att så snabbt du kan vicka höger styrspak från höger till väster, i höjdhopp är det tajmning som gäller för att få maximal fart och ett lyckat upphopp. I fjärilssimmet ska du snurra de två styrspakarna åt olika håll vilket är klurigare än man kan tro, bågskyttet kräver känsla och is i magen, medan fäktning och trampolin främst kräver blixtsnabba reflexer. Kort sagt en sympatisk kombination av handkontrollsdödande hastighet och skicklighet.
Doping! (eller i alla fall "doping")
På sätt och vis finns det faktiskt doping i spelet. En av delarna i spelet är karriärsläget, där du tar kontrollen över ett par unga idrottare som ska köpa sig igenom initiala träningar, utmaningar och tävlingar på juniornivå. I takt med att du/de når framgång och går vidare mot internationella tävlingar tjänar du färdighetspoäng, vilka kan spenderas på egenskaper som högre maxhastighet i löpning, bättre koncentration i bågskytte och en mängd andra fördelar. Om inte det kan liknas vid doping, då vet jag inte vad som kan det.
Spelmässigt sett fungerar det däremot väldigt praktiskt, och kombinationen av förmågor och att du förhoppningsvis blir bättre gör att du hela tiden kan få lite bättre resultat. För hardcorespelare som anser att "det är bara mig det ska hänga på" är det en kass lösning, men personligen tycker jag att fördelarna överväger nackdelarna. Och dessutom finns det andra spellägen där karriärsförmågorna inte existerar och lägger hela framgångsbördan på dina axlar.
Jag var funktionär en gång i tiden, men sedan fick jag en pil i knät.
Att spela med handkontroll är jobbigare än man kan tro, och om du inte har krampkänningar i armen efter att ha avverkat ett 400-meterslopp har du inte satsat ordentligt. För dig som vill bli riktigt svettig, varför inte köra Summer Stars 2012 som ett Kinect-spel? Alla grenarna har sina respektive Kinect-styrningar på samma sätt som de flesta andra sportspel med Kinect-styrning vi har sett, och det fungerar ungefär lika framgångsrikt. Det blir med andra ord mer familjeunderhållning än sekund- och centimeterjakt om du väljer att Kinect-sporta, men underhållningen finns fortfarande där.
Kinect-läget bjuder faktiskt på en kul detalj som handkontrollsläget inte har (av uppenbara skäl): gå in i Fitness-läget och det använder dina resultat för att utvärdera hur god form du är i. Föga vetenskapligt men ändå en kul detalj.
För största möjliga nöje ska du givetvis bjuda hem upp till tre stycken tävlingssugna polare och kämpa om det mest värdefulla av priset: skryträttigheter. Om ni ska spela Kinect får du däremot nöja dig med att bara ha en polare. Men det är i multiplayerdelen som den största outnyttjade potentialen finns. Det enda som inkluderar Xbox Live är resultattavlor online. Jag hade velat kunna skicka utmaningar i form av turneringsresultat till polare över Live, tävla över Live, kort sagt göra något mer än att titta på en tabell. Nu får man helt enkelt nöja sig med att sitta på popcornkastaravstånd från varandra i samma rum.
Mountainbike är en av grenarna spelet hade klarat sig bra utan.
Det är kul när förutfattad cynism visar sig vara fel, och i mitt fall är det så med Summer Stars 2012. Jag trodde det skulle vara skräp och jag hade väldigt fel. Det finns en del detaljer som hade gjort det bättre, till exempel hade man kunnat byta ut ett par av grenarna, multiplayer är relativt outnyttjat och man kunde gärna fått fixa grafik som inte ser ut att komma från 2004. Helhetsupplevelsen är däremot mycket trevlig – och stundtals mycket jobbig.
Fotnot: Recensionen avser Xbox 360-versionen av spelet.
