Valkyria Chronicles Tillbakablick

För ett par år sedan fick jag för mig att testa Valkyria Chronicles. Jag hade läst lite om det och det verkade som ett spel för mig, det verkade blanda den tur-baserade spelstilen från x-com med förmågan att styra alla gubbar i tur och ordning från ett tredje persons perspektiv. Dessutom var du tvungen att underhålla och finjustera alla dina soldater och deras relationer som jag tyckte verkade intressant. Efter bara några minuter var jag fast.

Spelet utspelar sig i en fiktiv kontinent med ett rätt bekant namn, Europa, där två stora nationer påbörjar ett andra världskrig, The Atlantic Federation och The East Europan Imperial Alliance. Du spelar som Welkin Gunther, en löjtnant i det neutrala Principality of Gallia. Det finns gott om paralleller att dra mellan Valkyra Chronicles och det egentliga andra världskriget i hur världen är uppbyggd. Vi har ju givetvis USA och Tyskland/Sovjet som de två stora nationerna medan Gallia ska motsvara Belgien eller Nederländerna. Mycket av estetiken i spelet känns europeiskt och städerna och landsbygden är väldigt mysiga. Sedan har vi också faktiska stridszoner som känns mer som ogästvänliga ingenmansland.

En annan liknelse till vårt världskrig är att i Valkyria Chronicles finns också ett folkslag som dras med förföljelse och diskriminering, Darcsen, som din adoptivsyster också tillhör. Anledningen till detta är att man i folkmun tror att det här folkslaget är skyldiga till en stor katastrof för många år sedan som förstörde stora delar av landet. Darcsen blev besegrade av ett annat folkslag som har gett namn åt spelet, nämligen Valkyrians. Detta folkslag sägs ha haft magiska förmågor och kunde manipulera det fiktiva elementet Ragnite till att göra fantastiska vapen. Valkyrians sägs ha försvunnit för länge sedan och endast Darcsen finns nu kvar som en minoritet.

Ragnite används som bränsle och källa till elektricitet och är en extremt eftersökt resurs. Det finns inte överallt och det är det som är grunden till konflikten mellan de två stora nationerna, lite som olja är idag.

Valkyria Chronicles börjar med att Gallia blir anfallet av Imperiet och vi får sedan följa Welkin och hans soldater genom kriget för att befria deras hemland. Uppdragen varvas med cutscenes och små filmsnuttar där bakgrundshistoria och information om allas relationer berättas. Spelmenyn är formad som en bok och uppdragen och filmerna är som serieceller. Jag gillar serietidningsvibbarna med boken och i spelet så dyker ljudnamn upp när vapen skjuter eller när saker exploderar á la 60-tals Batman. Det är ifrån den här boken man dessutom kommer åt sina soldater och fordon. Dessa kan man utrusta efter tycke och smak men också läsa om deras bakgrund och speciella egenskaper.

Alla soldater har styrkor och svagheter som du måsta hålla koll på. Till exempel har en av dina anti-tank soldater en kärlek för grönsaker så om han får hålla sig nära åkerjord så blir han hel lyrisk och utbrister ”Yasai Banzai!!!” vilket betyder ungefär ”Hurra, Grönsaker!!”. Han får då en boost i någon färdighet, till exempel mer attackskada, mer liv, svårare att träffa etc.

Dina soldater har också preferenser för vilka de vill slåss med. Slåss de med någon de gillar så kan de assistera när deras kompis skjuter och du får därför två som skjuter på samma mål. Om de däremot inte gillar sina medsoldater kan det få negativa konsekvenser till exempel att de blir långsammare eller siktar sämre. Preferensen kan vara mot enskilda individer eller mot män och kvinnor men den kan också vara rasistisk, vissa av dina soldater vill helst inte slåss tillsammans med Darcsens.

Jag gillade det här systemet för att det gjorde det väldigt kul att komponera ihop min egen styrka baserat på soldaternas ideal och egenskaper. Det blev också ett pussel att få ihop dina favoritsoldater, det är inte alltid möjligt att göra alla till lags.

Efter varje uppdrag blir du betygsatt beroende på hur många rundor du tog på dig. Du får också betalt beroende på rank och hur många fiender du lyckas besegra. Med pengarna kan du uppgradera dina truppers arsenal och utrustning. Det finns olika soldattyper: Scouts, Shocktroopers, Lancers (anti-tank), Snipers och Engineers. Var och en av dessa typer har 3 uppgraderingsvägar man kan låsa upp beroende på hur man vill spela. Din stridsvagn kan också uppgraderas och varje del måste du sätta på plats för att den ska användas. Alla delar är dock olika stora så du måsta pussla lite för att få plats med det du vill ha på.

Spelet är som sagt turbaserat och man får ett antal poäng att använda. Poängen används för att aktivera soldater och tanks men även speciella order som kan ge en boost till alla dina soldater samtidigt. När du aktiverar en soldat har den en mätare som visar hur långt den kan röra sig. Om du vill göra en handling så som att skjuta, kasta granater eller använda medicin så försvinner den mätaren och din soldat är klar. Man kan använda samma soldat flera gånger men efter varje gång så börjar din soldat med successivt färre rörelsepoäng. Ammunition är oändlig för de flesta av dina soldater förutom granater, Sniper-skott och Lancer-skott. Dessa kan fyllas på utav din Engineer som även kan fylla på din Tanks ammunition. Din Engineer kan också reparera skydd, utkikstorn och stridsvagnar.

Din stridsvagn har självklart starkare vapen än dina soldater men den kostar mer poäng att aktivera och den kan inte ta sig lika långt som dina soldater. Den har dock vapen att ta hand om både fiende soldater och tanks. Den kan också agera som skydd för dina soldater så man kan avancera på fiender om det inte finns annat skydd. Om en av dina soldater får slut på liv så blir den soldaten medvetslös, skulle en fiende soldat komma tillräckligt nära så kommer din soldat att dö. När en soldat dör så är den borta för alltid så det är viktigt att alltid försöka återuppliva dina fallna soldater, det gör du genom att komma nära med en annan soldat. Den kallar då automatiskt på din fältdoktor som kommer springandes. Vissa soldater, både dina och fiendens, ger extra aktiveringspoäng för uppdraget. Skulle dessa dö så går dessa poäng förlorade och du kan inte aktivera lika många soldater för resten av uppdraget. Det är därför viktigt att skydda dessa soldater samt eliminera fiendens.

I många av uppdragen så är målet att överta fiendens bas och det gör du genom att komma nära med en av dina soldater, stridsvagnar kan inte göra detta. Varje bana har ett antal flaggor utplacerade och det är vid dessa du kan tillkalla förstärkning. Fienden kan göra detsamma så det gäller att inte bara ta över fiendens flaggor men att skydda din egna också.

Storyn är härligt japansk med mycket överdrivet drama och komedi, den varierar ibland vilt mellan gripande och löjlig men det känns som standard med många japanska spel. Musiken är skriven av Hitoshi Sakimoto som också skrivit musiken till Final Fantasy XII och är således väldigt bra. Den påminner bitvis om Band of Brothers och gamla Medal of Honor spelen.

Jag måste väl försöka komma på lite dåliga saker att säga om Valkyria Chronicles. Jag tycker att betygsättningen på varje uppdrag inte borde vara tids baserat utan en kombination av besegrade fiender och tid. Som det är nu blir jag mest stressad, jag vill ju metodiskt avancera genom banorna och eliminera så många fiender som möjligt. Vissa uppdrag är inte så bra på att berätta vad du faktiskt ska göra eller hur du ska göra vissa saker.

Överlag så har jag egentligen inte så mycket dålig att säga om Valkyria Chronicles, det fick mig att få upp ögonen mer för japanska spel, mer än vad Final Fantasy spelen hade gjort tidigare. Det gav mig också en helt ny spelserie att följa, jag har visserligen bara spelat Valkyria Chronicles 1 och 4 men jag gillar verkligen universumet spelen utspelar sig i. Jag rekommenderar starkt att alla åtminstone testar Valkyria Chronicles, speciellt om man gillar spel som X-com, Medal of Honor, Brothers in Arms fast med JRPG inslag.