Mitt Intro: Spelandet gav jobb
Innan vi börja konstaterar vi:
Jaa-aaaaa jag är tjej... på riktigt....
och jag spelar FPS spel... och jag jobbar med IT...
och nej jag finns inte bara i en perfekt värld där
alla är jämlika oavsett kön/preferenser/cool-het/nördighet mm. och
alla har lärt sig hur Internet fungerar... (andas)
Och ja jag har kille... han spelar inte mot mig för att jag spöar honom alltid... hehe
Vi finns på riktigt och det är dags att vi börjar ta lite mer plats!
Hyllning till alla tjejer på PCG!
So make room, here we come!
Bloggande faller inte mig helt naturligt så jag kommer bara skriva om hur jag upplever
att gaming världen ser ut från mitt (kvinnliga) perspektiv, så det jag skriver behöver definitivt inte vara världssanningar eller svaret på att bota cancer... men ett perspektiv rikare kanske man blir.
Och för att ni ska börja lära känna mig lite så har jag sammanställt hur jag blev kär i Spelandet och vad det har gett mig.
Jag som liten fick min första konsol när jag var 6 år gammal.
Ett Nintendo 8-bit som jag inte kunde slita mig ifrån eller ens
spela ordentligt, så det är sant "we where all born n00bs" haha.
Så var början snabbspola till slutet... 64-bit... PS... XBox...
Och så 2008 var jag inbiten konsol spelare och ingen kunde fått
mig att tro att PC spel kunde vara kul och socialt (ikr... loser).
Vintern 2008, upprest till Stockholm, sattes jag framför datorn,
något som såg ut som ett spel dök upp framför skärmen och jag fick vaga
instruktioner om hur man gjorde för att röra på gubben sikta skjuta och annat
innan jag fick spela ett FPS spel på PC för första gången. #Call of Duty: Modern Warfare
Jag måste bara säga att jag blir förbannad... om jag inte lär mig ett spel inom 10 min.
(är det långsamt?) Fatta då'rå din apjä***
Så jag satt där och vips var klockan 3 på morgonen och jag mådde som en kung!
Jag hade hittat kärleken online, större än jag kunnat ana och farligare än vad det verkar.. mer om det sen.....
Allt var ju inte bara frid och fröjd i och med den nya kärleken.
92 timmar i veckan var snittet, gick med i en klan som var Taktisk Realism
inspirerad och scrimma, gjorde administrativt arbete (banna alla n00bs ^^)
och det tog på förhållandet så killar, i know the feeling när tjejen gnäller om att du bara spelar hela tiden och jaaaa det är skit jobbigt att dom inte förstår vår passion... eller?
Det gick bättre dock, eftersom jag älskade att spela så mycket öppnade det upp ett intresse jag inte trodde fanns: IT, hårdvara, problemlösning och att man kan ha det som jobb! Tänka sig...
Utbildade mig i sex månader till Nätverkstekniker (nätverk IP, server, ad, lite av allt) och gick en och en halv månad utan jobb... sen fick jag mitt dröm jobb. Jag får vara social, hälpa andra, aktivera min hjärna och tänka till. Mina kollegor är underbara och jag längtar till jobbet fortfarande ett år senare.
Så gick det och här är jag... redo att ta plats!
Fan va kul det va att blogga! Nästa gång blir det helt annat på kartan!
Men vi hörs då va? // L3nN4