Den digitala heteronormativiteten
Det är mycket snack fram och tillbaka om hur dator- och tevespel förespråkar sexism och har en mer än allmänt nedvärderande syn på kvinnor och mäns sexualitet. Ironiskt nog är det framför allt den konservativa eller religiösa högern som står för den mesta kritiken, en politisk falang som kanske inte mest är känd för sin rättvisa syn på jämlikhet. Men hur mycket sanning finns det egentligen i dessa påståenden? Och vad betyder det egentligen för konsumenterna?
Det första man måste kika på är om spel ens kan ses som opinionsbildande. Det här är ju en fråga jag tagit upp här förut, frågan om barn blir skoningslösa monster av att spela våldsamma tevespel. Svaret är naturligtvis "Nej". Ingen forskning visar på detta. Tvärtom publicerades nyligen en rapport och en bok ("Grand Theft Childhood") som visade på motsatsen. Att spela tevespel är ofta ett tecken på social kompetens, något som man oftast kan se brist på hos våldbrottslingar. Så hur funkar det då när barnen blir matade med stereotypa könsroller genom spel? Jag skulle vilja påstå att spelen spelar mycket liten roll i hur människor formar sina relationer till och åsiker om andra människor och grupper av människor. Människor i västvärlden är med allra största sannolikhet mer influerade av massmedia och barn lär sig också sina värderingar av föräldrar och lärare. Detta betyder självklart inte att stereotypa könsroller i spel är helt harmlösa, bara att de troligtvis inte påverkar oss som spelare i den grad som annan media gör.
Det finns flera exempel på kritik som helt enkelt bara är korkad, och en del som det inte ens finns belägg för. Men det finns även kritik som kan vara värt att ta en närmre titt på. Ett exempel är t.ex. hur lite spelaren kan påverka sin egen sexualitet i spel. Jag tänkte på detta då jag läste Rafaels inlägg här nedanför där han pratade om hur man kan "lägga ner lite tid på relationer med det motsatta könet" i nya GTA4. Många vill påpeka detta som en brist i många spel. Värt att tänka på är dock att GTA inte är ett rollspel. Du spelar inte en karaktär du själv skapat utan antar rollen som någon annan. I detta fallet en heterosexuell man. Att så är fallet är självklart ett val av utvecklaren och något vi som konsumenter måste respektera. De flesta sexuella relationer är i dagens samhälle just heterosexuella - så att det också är fallet i fiction borde inte höja några ögonbryn. Det finns dessutom en del rollspel som gör mindre skillnad på kön. Exempel på dessa är Fable. Ett spel där du också ingår en mer eller mindre fördefinierad roll - i detta fallet en ung pojke. Mer intressant är dock hur sexualitet i detta inte har några könsgränser. Män som kvinnor faller för dig stup i kvarten och du kan gifta dig (och ha sex) med hur många som helst av valfritt kön. Fallout 2 var också ett spel där gränserna kunde tänjas, även om det inte var lika fritt som Fable, något som kanske mer begränsades av spelets tekniska utformning än utvecklarnas fantasi. Andra spel som t.ex. Baldurs Gate handskas i princip inte alls med sexualitet. Det enda rollspelet jag kan komma på som gör någon större skillnad på karaktär är det gamla steampunkliret "Arcanum" som Sierra släppte 2001. Där har män mer muskelmassa och kvinnor bättre immunförsvar, något som kanske kan uppfattas som ett mindre smidigt drag av utvecklarna. Självklart existerar det en heteronorm i dagens dator- och tevespel, men inte mer än i annan fiction och definitivt inte mer än i samhället. Snarare bjuder mediet in till mindre "kommersiellt gångbara" karaktärer och historier, något som snarare kan hjälpa till att bryta ned fördomar om kön.
Många spel har också utvecklats med kvinnliga hjältar, även om dessa fortfarande är i "numerärt underläge" mot den klassiska manliga hjälten. Exempel på sådana titlar är Tomb Raider, Beyond Good & Evil, Metroid-franchisen, The Longest Journey, Portal, King's Quest och så vidare. Hundratals titlar existerar med kvinnliga protagonister och än fler med kvinnliga antagonister. De är som sagt inte lika många som de manliga hjältarna och bovarna, men att kvinnor skulle avbildas som offer är och förblir troligtvis en fördom. En kvarleva från en annan tid då män var män och kvinnor kvinnor, som man så fint säger.