Snabbkollen – Vilket Doom är bäst?
1. Doom 2016
2. Doom 3
3. Doom 64
4. Doom
Doom 2 Hell on Earth tycker jag faktiskt inte är så bra och till stor del beror det på kartorna. Doom Eternal är också lite av en besvikelse, tycker tempot var svajigt. Men Doom Eternal har helt klart bäst musik tillsammans med Doom 2016 och Doom 3DO.
Original Doom och sen Doom 64 följt av Doom 2016
Doom 3 är en bra idé med mer skräck-moment, men när spelet är "halv-seriöst" och sen kör med monster-garderober som öppnar sig då blir det lite fel. Är helt okej med att monster teleporteras in bakom en (ibland). Men när man går över en linje och sen öppnas två väggar där det står zombier gömda. Då undrar man lite hur basen på Mars är byggd och vem fan som byggde in zombierna i väggarna?
"Writer and Fighter"
När gameplay loopen i Eternal "klickade" blev det roligt så in i helvete. Spelade inte D1/D2 när dom var aktuella men har full förståelse i att många tycker att Eternal inte kändes som ett "riktigt Doom".
Håller med. Var mitt GOTY det året. Riktigt jäkla tillfredsställande 👌
Har spelat både Doom 1 och Doom 2 relativt nyligen, svårt att säga vilket som är bäst. Men det man kan säga är att båda spelen fortfarande är bra och går alldeles utmärkt att både spela och få sig en utmaning!
Man kan ju förstå att Doom, när det kom, verkligen måste varit en riktig pangupplevelse och gjorde ett stort steg i utveckling av spel.
Med det sagt, så verka folk tycka om Doom 64, kanske skulle prova det. Doom 3 osv har jag aldrig spelat, tror jag provade Doom 2016 eller Eternal, men fattade inte och fastnade inte för spelet, men hade man givit det en större chans hade det säkert varit bra.
Blir väl hängd nu här men älskade Doom 3! Uppskattade skräcken i det och det mörka krypande nästan som FEAR. Var ett väldigt bra spel
Doom 3 var ett otroligt bra spel, men ett otroligt dåligt Doom. Jag gillade spelet i sig, till och med mer än jag gillar klassiska Doom-stilen, men om man gör ett spel i en existerande serie så bör det kännas igen som en del i den serien.
Some people call me a bad person. Others say I'm an irresponsible asshole. Personally I don't see why I can't be both.
Röstade Doom 1 för vad det gjort för genren.
Jag lirade mycket C64 och Amiga med en kompis som barn. Han testade Doom när det var nytt och försökte förklara fps-genren för mig: "Det ser ut som Eagle's Nest fast man ser sina händer" sa han, och jag fattade ingenting innan jag själv kunde testa det. Och det är en sån där grej man minns, lite som att man kommer ihåg Palmemordet och Patrik Sjöbergs 2,42.
Kan man ha på gravstenen sen. "Det var som Eagle's Nest fast man såg sina händer" Kul!
Röstade på 2:an för det jag kört mest genom Brutal Doom.
Doom 3 var ett otroligt bra spel, men ett otroligt dåligt Doom. Jag gillade spelet i sig, till och med mer än jag gillar klassiska Doom-stilen, men om man gör ett spel i en existerande serie så bör det kännas igen som en del i den serien.
Ja kanske är så!? Jag ser ju Doom som ”korridor/labyrint” fps på Mars och Phobos lixom Men vet att Doom betyder mycket för folk även om jag också växte upp med spelen tidigt 90tal på farsans PC
🎮 Xbox Series X | Nintendo Switch | Playstation 5 | Samsung Q90 65”
”Döm ingen efter utseendet – för så otroligt bra är jag faktiskt inte!”
För egen del, som aldrig varit speciellt intresserad av Doom, tyckte jag Doom 2016 var riktigt bra! Tyckte storyn var riktigt underhållande och intressant. Vet inte om Doom Eternal bygger vidare på den storyn eller om det bara är sitt eget?
Det bygger vidare och expanderar storyn mycket mer än i 2016. Gillade storydelen av det faktiskt.
Tvåan har coolare vapen men sämre kartor.
Håller med. Nu var det längesedan jag spelade första spelet. Men kommer ihåg att vi alltid tyckte kartorna var bättre. Men sedan när man gjorde egna maps så föredrog man 2:an pga vapen m.m. Vi gjorde t.ex Doom kartor till 2:an för att få det bästa från båda världarna.
Doom 3 utan tvekan! Atmosfären, realtidsljusen/skuggorna, gui-interaktionerna, ljuden och detaljnivån i allmänhet är så förbannat imponerande för tiden det släpptes jämfört med allt annat på marknaden då. Jäkla stabilt och välpolerat också vid lansering jämfört med tex HL2.
Ett av få spel jag återkommer till nästan varje år för en genomspelning av men med Trents vapenljud då såklart. Metodiskt gameplay som är himla smooth och välbalanserat, man kan ta in miljöerna och det är inte ännu ett 242km/h spel med spastiskt snabbspolade animationer vilket är så vanligt idag. Sura doom 1,2-fans gnäller än idag men jag är förbaskat glad att projektet kom till. Mörk sci-fic är få förunnat, inte minst med den här mer grounded/whatif approachen över fantasy-powertrip.
Utöver det så håller jag rebooten 2016 himla högt och ser fram emot Dark Ages efter avstickaren Eternal och dess imponerande men ytterst unika game-loop. Hade älskat en mer grounded och "realistisk" approach igen från ett ID spel, om inte Doom så gärna Quake 2/4 som skulle kunna bli himla mörkt och mysigt med känsla, men tror aldrig vi får se något sånt igen, åtminstone inte av dagens ID.
Doom och Ultimate Doom
Originalet som satte standarden.
Briljant vapendesign och väldigt bra men dock lite begränsad fiendedesign.
Irriterande välutvecklad design på svårighetsgraderna, varför varför varför kan inte fler spel ta efter detta!?!??
Leveldesignen i första episoden är mycket bra men går neråt därefter i ep två och speciellt tre, för att bli mycket bättre igen i episod fyra.
Man saknar Super Shotgun, speciellt i ep 4.
Doom 2
Som Doom fast mer av allt.
Super Shotgun
Fiendevariationen på topp.
Bästa multiplayer, både pvp och co-op.
Leveldesign är både upp och ner, första tredjedelen är mycket bra, andra sämre eller rent av illa, tredje delen okej.
Flesta mods och tillägg tror jag har varit i tvåan.
Så överlag är Doom 2 fortfarande det bästa Doom och bland det bästa fps som gjorts.
Doom 3
Coolt skräck fps men fel namn.
Doom 2016
Okej, eller rent av mycket bra för att vara ett modernt fps men saknar klassiska Doom känslan.
Om Doom 1 & 2 kändes som en galen space marine simulator, kändes Doom 2016 mer som en gameifierad arkad shooter. 2016 hade alldeles för mycket pålagt bling bling, tingeltangel och qte shimmer trams, med begränsade avstängda miljöer och scriptade bossar med hälsomätare. Inget kändes lika dynamiskt eller levande som orginalspelen längre.
I Doom 1 & 2 var infighting en större grej, Cyber Demoner och Spider Masterminds kunde ibland finnas och gå omkring fritt på kartan och allt kändes mer organiskt i originalspelen.
I 2016 var leveldesignen, vapendesignen och fiendedesignen okej kanske men inget stack ut och det mesta kändes ganska meh rakt igenom.
Eternal
Mer av samma fast ännu mer begränsat och gameifierat. Nu kunde man inte längre taktiskt spara ammo till en större fight eller speciell fiende, det ska spelas på ett väldigt begränsat sätt eller inte alls, bleh.
Ok fine, men om man nu ska hoppa runt och byta vapen låt mig då få göra det ordentligt då utan att tvinga mig använda olika power ups och qte trams. Släpp mig fri! Låt mig få rocket och bunny jumpa och byta vapen omedelbart likt Quake 1. Men icke, i Eternal ska man ju istället förlita sig mer på konsolifierade dumheter, med vapenhjul där tiden saktar ner och påtvingade glorykills där man är tillfälligt odödlig. Illa nog i 2016 som redan hade vissa utav dessa inlevelse dödande moment, dock kändes de aldrig lika nödvändigt och jag skippa ofta att göra dem. Men i Eternal kändes det som att det blev det enda sättet att spela på, vilket för mig satte spiken i kistan tillsammans med det yxiga platformandet.