Moderna spelmekaniker som ni ogillar
Hade en diskussion med en kompis för ett tag sen om olika typer av funktioner som på pappret gör saker bättre, men som vi tycker gör saker sämre egentligen.
Två exempel kom vi fram till.
1. Match making
När jag var ett vårtsvinsbarn så jobbade man inte med match making när man bara ville lira lite oorganiserat ("public"). Man hoppade in i en lista av servrar och valde en med en pågående match. Detta ledde ofta till att man hängde på samma servrar igen och igen, och över tid började lära känna andra personen som också valt just den servern. Det tycker jag är betydligt roligare än dagens match making där man trycker på en knapp och hamnar med ett gäng man inte känner, o möter folk man inte känner.
Jag har alltid varit en sån som tycker de e roligare o spela MOT folk jag känner, än MED folk jag känner. Man vill ju veta vem man precis knivade.
2. Minimap
Tycker synd om alla skickliga grafiker som lägger sin själ i att göra en vacker spelvärld, för jag sitter tamefan bara o tittar på minimappen i rätt många singleplayerspel. Spelade nyligen om Mass Effect och där har man en radar istället som pekar en åt rätt håll, men att man faktiskt tittar på spelvärlden mer än vad man tittade på radarn.
Jag skulle nog inte hitta min egen röv i Cyberpunk 2077 utan minimappen, för jag satt bara o stirrade på den hela tiden. (Minimappen, inte min röv).
Såklart väldigt personliga klagomål, men vore kul o höra vad för moderniteter som ni andra kan tänkas klaga på
(Fokusera på funktioner, vill inte att tråden ska bli en av många "allt är så woke nu"-gnälltrådar. Här ska vi gnälla om andra saker)
Nu är det väl rätt gammalt kanske, men hälsa som "laddas upp". Jag vet att det var Halo som startade denna trend att skador läker om du bara sätter dig i skydd ett tag. Men i det spelet så var det skölden som laddades upp, hälsan var något helt annat. Att detta sedan spreds till Call of Duty och andra spel blev bara ologiskt när de gjorde så att hälsan laddas upp. Tyvärr har denna funktion blivit mer eller mindre standard i FPS-spel nuförtiden.
"Writer and Fighter"
Soulslike.
Ser jag det ordet i en recension så slutar jag läsa.
Samma här! Klickar vidare direkt.
Här kommer mina nomineringar ...
1. Det har varit på tapeten förr här på forumet, men ändå. Spel som inte kan låta bli att ge dig ledtrådar. I exempelvis Horizon: Forbidden West öppnar Aloy ofta käften redan innan jag begriper att jag står inför ett pussel. Supertråkigt! Ledtrådar i all ära, men göm dem bakom några knapptryckningar.
2. Online-utmaningar i singleplayer-spel. Använder återigen HFW som exempel. Där finns en arena där man kan strida mot olika monster. Potentiellt kul, om det inte var för att där också finns leaderboard och information om andra spelares rekord. Tar fullständigt död på spelglädjen och inlevelsen.
3. Achievements. Bara stör och bryter inlevelsen. Stänger alltid av om det är möjligt.
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Soulslike.
Ser jag det ordet i en recension så slutar jag läsa.
Jag är tvärtom och blir direkt intresserad, speciellt om sekiro används som liknelse haha
Målsökande attacker är något jag verkligen ogillar. Speciellt i spel där ditt huvudförsvar är att vara mobil så spelar det ändå ingen roll om du dök undan i tid eller inte. Elden Ring, Jedi Survivor mfl är exempel.
Konstgjorda begränsningar som inte känns rimliga för ens karaktär. Är en trend numera. Till exempel man kan inte kliva över en bil i Division 2 men man kan klättra upp för en stege. Eller det är för brant att gå upp för en gräs-kulle i flertalet spel.
Stör mig på dåliga söka ledtrådar uppdrag som bara handlar om att följa väl utstakad stig i vyn eller minimap som visar vart man ska gå.
Har man sådana spelmekaniker då bör det göras i en miljö där det är möjligt att göra det i miljön, inte med "artificiell hjälp".
Så många spel som lägger in sånt som rena fillers, bidrar inget till spelet mer än att poka på ens uppmärksamhet.
Soulslike.
Ser jag det ordet i en recension så slutar jag läsa.
Räknas väll endå inte som en spelmekanik i det här avseendet?
Att man uppgraderar vapen är rätt så störande. Om vi tar Resident Evil som exempel så blev man jätteglad när man äntligen fick hagelgeväret. Nu blir det party, tänkte man. I nyare Resident Evil så kan man tune up vapnen så att de blir ännu kraftfullare. Vad kul... eller inte. Tyvärr är många nyare spel såhär. Allt ska vara tillkrånglat. Mer av allt är bättre.
Bossar med långsamma telegraferade attacker men med mycket snävt fönster för att undvika. Försöker man undvika attacken direkt så blir man träffad när man slutar rulla. Det är ett sätt att höja svårighetsgraden men det känns forcerat. Min inre logik säger mig alltid att ju mer tid jag har för att undvika eller förbereda mig för något desto enklare ska det vara.
Räknas väll endå inte som en spelmekanik i det här avseendet?
Nu förstår jag inte hur du resonerar. Hela genren bygger ju på en väldigt specifik spelmekanik.
Jag tröttnade på min gamla signatur, men kom inte på något vitsigt att skriva som inte kändes fånigt, så det blev den här harangen i stället.
Att varenda jäkla shooter ska ha ett "progression system" där man ska låsa upp en massa fördelar.
Att man uppgraderar vapen är rätt så störande. Om vi tar Resident Evil som exempel så blev man jätteglad när man äntligen fick hagelgeväret. Nu blir det party, tänkte man. I nyare Resident Evil så kan man tune up vapnen så att de blir ännu kraftfullare. Vad kul... eller inte. Tyvärr är många nyare spel såhär. Allt ska vara tillkrånglat. Mer av allt är bättre.
Att vartenda spel ska ha något sorts crafting-system... Låt mig få spela ett spel utan att behöva hitta t.ex 15 sköldpaddeskal för att kunna ha en rimlig storlek på ammuntionspåsen!
Jag har svaret på era problem. "Robocop: Rouge City". Sjukt bra spel, och det är mest enkelheten som gör det. Ganska simpel gameplayloop, men fan i mig kul från första till sista minuten. Bör dock ha någon form av relation till filmerna tycker jag för att uppskatta spelet.
Stort plus för att det är Peter Weller som röstskådis till Robocop också.
Ontopic: Karaktärer som pratar hela tiden. Speciellt när man springer runt själv. Som en schizofren person som måste kommentera varenda sak man ser och händer.
Finns nog mer också, men för trött för att komma på något mer just nu.
Inte riktigt vad som efterfrågas, det fattar jag. Men något jag är så jäkla less på är att många spel hela tiden slänger in mer och mer av allt. Mer val, mer möjligheter.. Det kan ju vara bra i vissa fall. Givetvis. Men själv tyckte jag tex genren city builders var roligare att spela när de var simplare. Jag drar hellre igång Sim City 2000 än Skylines 2. Det kan ju vara för att jag är gammal och dum givetvis. Men tycker något gått förlorat och inte bara i just den genren då utan rent allmänt.
Nu förstår jag inte hur du resonerar. Hela genren bygger ju på en väldigt specifik spelmekanik.
Vad är der för mekanik?
Att man förlorar sin "progress" när man dör och måste "hämta tillbaka" den eller riskerar förlora den?
Eller spel utan "trash mobs" som kan döda en direkt man möter första fienden?, svåra bossar?
Inte riktigt vad som efterfrågas, det fattar jag. Men något jag är så jäkla less på är att många spel hela tiden slänger in mer och mer av allt. Mer val, mer möjligheter.. Det kan ju vara bra i vissa fall. Givetvis. Men själv tyckte jag tex genren city builders var roligare att spela när de var simplare. Jag drar hellre igång Sim City 2000 än Skylines 2. Det kan ju vara för att jag är gammal och dum givetvis. Men tycker något gått förlorat och inte bara i just den genren då utan rent allmänt.
Ja, tänk om utvecklare skippade Extra Allt och bara satsade på att göra ett bra spel, som är kul att spela, med gött flyt. Att man som förr fick sina vapen, och de funkade utan att man behövde uppgradera eldkraften m.m. Som det var i Quake, Tomb Raider, Resident Evil m.fl. Det var mycket det som gjorde dom roliga att spela. Man kunde koncentrera sig på, och njuta av äventyret, utan att behöva gå in i menyer hela tiden och fippla med vapnen. Gör gärna spelen enklare, tack. Då kanske man kan släppa spel som är färdiga vid release, utan en massa updates senare.
Jag är jättejättejättetrött på att crafting ska skohornas in i vareviga spel. Kratos borde väl skita i vad hans yxskaft är gjort av så länge det går att krossa skallar.
Och så finns det inte ett enda obligatoriskt smyg-uppdrag som jag har gillat. Inte i Assassin’s Creed, inte i Zelda, inte i Spider-Man.
Kalla mig gammalmodig, men att man måste sikta med alla vapen i fps-spel. Om man inte gör det så kan man knappt träffa en ladugårdsvägg.
Sen stör jag mig på det interaktiva i moderna spel, måste sitta och spamma X för att flytta en gren som ramlat över en väg. Tar bort flowet i spelet och helt onödigt, känns som en filler för att få spelet bli lite längre.
IDKFA
Nu förstår jag inte hur du resonerar. Hela genren bygger ju på en väldigt specifik spelmekanik.
Nej soulslike bygger inte på en specifik spelmekanik.
Level scaling är nåt jag avskyr och börjar bli allt vanligare i rollspel. Jag vill samtidigt förstå att det ger en utmaning men jag ser upplägget värdelöst i ett spel där syftet är att stärka din karaktärs färdigheter mot fienderna. Jag hade en frustrerande upplevelse med AC Odysseys upplägg av level scaling, asså det spelet gör mig så förbannad och var inte ens kul när man levlade upp för allt och alla levlade upp med en.
1. Att utvecklare ska sitta och balansera och nerfa vapen och skills eller ta bort roliga exploits och liknande i singleplayer spel. Sluta peta i mitt singleplayer spel!! Okej om man fixar så att ett skill träd eller ett ut av vapen som visade sig vara helt kasst balanseras upp lite grann, om man nu måste peta i allt, men rör inte allt annat. Ingen lider av att hagelbrakaren råkar underprestera eller om man kan göra en over powered build med pistoler som inte riktigt var tänkt av utvecklarna. Är så otroligt störande att de anser sig ha rätten att peta i exakt allt utan att ge dig som spelare rätten att välja, att de anser sig veta bättre än du, du dumma konsument. Går lite hand i hand med att spelen också släpps ofärdiga. Men är otroligt störande att det ska ändras på exakt allt, som om det är en meta de ändrar på i ett multiplayer spel.
2. En UI som konstant påminner att ”du kan göra den här aktiviteten,” ”det här questet är tillgängligt,” ”kolla här, den här saken finns att göra.” Tar bort inlevelsen helt och hållet.
3. Att allt måste sägas rakt ut nuförtiden. Spelen antar att spelarna är totalt hjärndöda och allt måste sägas rakt ut, ingen kan insinueras, visas via miljön, eller lämnas lite vagt i fall man inte plockade upp något som sades tidigare. Allt ska förklaras och dissikeras, ungefär som den där strömmingen man fick dissikera i lågstadiet. Många utvecklare har helt glömt hur man berättar en historia.
3. Att allt måste sägas rakt ut nuförtiden. Spelen antar att spelarna är totalt hjärndöda och allt måste sägas rakt ut, ingen kan insinueras, visas via miljön, eller lämnas lite vagt i fall man inte plockade upp något som sades tidigare. Allt ska förklaras och dissikeras, ungefär som den där strömmingen man fick dissikera i lågstadiet. Många utvecklare har helt glömt hur man berättar en historia.
Silent Hill 2-remaken kommer visa mer av det man inte fick se i originalet tack vare ny teknik och det är utvecklarna stolta över.
Jag älskar många äldre spel just för att de hade begränsningar och man inte fick se allt. Det var mystiskt, fascinerande och spännande när man fick använda fantasin.
Det var tider det.
Samma här! Klickar vidare direkt.
Här kommer mina nomineringar ...
1. Det har varit på tapeten förr här på forumet, men ändå. Spel som inte kan låta bli att ge dig ledtrådar. I exempelvis Horizon: Forbidden West öppnar Aloy ofta käften redan innan jag begriper att jag står inför ett pussel. Supertråkigt! Ledtrådar i all ära, men göm dem bakom några knapptryckningar.
2. Online-utmaningar i singleplayer-spel. Använder återigen HFW som exempel. Där finns en arena där man kan strida mot olika monster. Potentiellt kul, om det inte var för att där också finns leaderboard och information om andra spelares rekord. Tar fullständigt död på spelglädjen och inlevelsen.
3. Achievements. Bara stör och bryter inlevelsen. Stänger alltid av om det är möjligt.
Håller med allt plus.
4. RNG crafting då man måste trycka på å gång för att får det man vill ha. Kan de inte ha det istället så att jag väljer vad jag vill ha och så rullar spelet fram hur mycket det kommer att kosta i resursers så jag inte behöver stå och trycka på knappen 1000 gånger istället för en gång.
5. Karaktärer som har en annan ting som pratar hela tiden med dig och kommenterar allt. I viss mån så är det störande om huvudkaraktären pratar och loopar konstant samma ord och uttryck om det finns för få av dem.
Idiotin att man måste hålla inne Use-knappen i två sekunder numera. Så jävla störigt.
Ja eller hamra på knappen när man typ ska öppna en dörr eller kista. Jag förstår vad som är tanken, att momentet ska bli interaktivt, men det tillför lika mycket som QTE i min mening.
"Writer and Fighter"