Är du förälder?

Nej och vill verkligen inte ha några.
Lugnast så.

Du kan i praktiken ha blivit farfar/morfar redan vid 30ish med andra ord Men finns det fördelar att vara nära i åldern till sina barn? Jag tror mina föräldrar har lite "svårt" att förstå den yngre generationen som jag tillhör pga de är födda på 50-talet men vad vet jag. Annars är de i framkant när det gäller musik jämfört med deras jämnåriga vänner.

----
Jag har inga barn, min bror blev pappa "sent" här om året och nu har jag världens bästa syskonbarn och det tycker jag räcker fint. Tror inte jag mentalt skulle klara av ett barn på heltid, annars om jag hade ett så skulle det ju varit bra ändå. Men nu vill jag lära min brorson allt jag kan istället.

Jag har två trotsiga ungar hemma om någon vill låna ett tag....

Skämt o sido, dom är helt underbara och spelar faktiskt ganska mycket med dem. Mest Minecraft och FIFA men ändå😝 Det blir inte alls lika mkt egen gejming längre men det är det värt! Man får bara se till att sålla mellan spelen så man bara spelar bra skit. Just nu spelar jag bara klart spel om det verkligen är bra.

Har en kompis som jobbar på ålderdomshem, han sa att de som har de sämst där är det som inte har barn, eftersom de efter ett tag blir helt ensamma, tappar lite livsglädjen. Nu är det inte alltid så såklart, men han har jobbat med det i 20 år och generellt så har han märkt detta och att många som väljer frivilligt om de kan, att inte bilda familj eller skaffa barn, inte tänker på detta då de gärna lever livet vid 30-40-års åldern.

Jag hoppas jag har en kontakt med min brorson när jag kommer upp i den åldern i så fall men jag kan förstå de äldre, för det är lätt att folk sitter och jämför med varandra hur fantastiskt det är med barnbarn för det kunde jag se på mamma min också, hennes systrar och vänner hade barnbarn flera år innan henne och såg att hon var lite ledsen över det. På något vis i alla fall.

Är 28 och singel och jag har inga barn, men när jag blev 25 var det som det slog till i skallen, typ en önskan att vilja ha barn uppstod. Är svårt att förklara men var som att man vakande en dag och helt plötsligt var det ett ganska viktigt delmål i livet. Hade inte alls tänkt på det förut men sen fanns bara fanns den önskan där. Sen dess har det varit ett väldigt viktigt kriterium när det gäller framtida flickvänner, att de också ska vilja ha barn och bilda familj en dag.

Inga, vill inte ha. Tål dem inte. Har asperger och i mitt fall kommer det med överljudskänslighet, något som får mig att bli mordisk är barnskrik och gnäll. Barn som är tysta och inte gnäller och skriker går okej, men man får ju inte välja och det finns ingen volymkontroll på dem.

Känns för övrigt inte som en bra ide att föda fram ungar som kanske dör av svält p.g. av en kollapsad planet eller kärnvapenkrig för att något alkoholiserat kukhuvud med mindervärdighetskomplex i öst vill bygga imperie.

Oavsett så är intresset från tjejer noll för mig, de enda som verkar intresserade är just tjejer som vill skaffa barn, den enda tjejerna jag är intresserad av är tjejer som inte vill ha barn och som bara vill ha en relation och ha trevligt tillsammans.

Två barn, en son som nyss börjat gymnasiet och en dotter som snart fyller 20. Båda två är tvättäkta gamers och min dotter och jag har lirat FFXIV tillsammans i alldeles för många år Ångrar inte en sekund att vi skaffade barn men visst vilken värld har de framför sig? Alldeles för många generationer "vuxna" har våldfört sig på stackars moder jord... Men att ge upp och sluta skaffa barn för att det ser ut som det gör, är det lösningen?

Ville inte ha barn, när jag var 26 och jobbade i annan ort tindrade jag på arbetstid.
Ett par månader senare var en tant gravid, jag flyttade till stockholm och gifte mig.
Efter andra ungen sa jag att nu får det vara nog och bokade tid för vasektomi.

Dom är idag 7 & 3 och livet leker.

Har också funderat på vasektomi, vad kostar det? Har hört att det görs lite annorlunda beroende på vilken län man gör det i eller är det lokalbedövning och titthål som gäller överallt?

Snart 36 och det har inte varit ens nära.
Aldrig haft ett förhållande eller så, inte konstigt då kanske.
Bor på fel plats förmodligen, vi är lite för mycket män i jämförelse med kvinnor och jag är nog inte den första de iakttar.
Den korta, enkla versionen åtminstone.

Har en dotter, som fyllde 2 år i somras. Så nu har man någon som tar hand om en på ålderns höst.

Kostade gratis i stockholm. Lokalbedövning och två små snitt i påsen.

Det värsta var att det var en ganska söt sköterska som spritade av paketet innan och plåstrade ihop efteråt.

Med tanke på att jag är tvungen att ta hand om mig själv, som i bästa fall kan beskrivas som ett vuxet barn, var det rätt av mig att svara "Ja"?

🤓😇✌️

Yes. Har två stycken som är 12 och 8 år och jag tror det får räcka för min del, fast vem vet vad framtiden har att bjuda på. Ibland saknar man bebistiden lite.

Japp, har en liten dotter som är ett år medans jag själv är lastgammal Tyvärr hittade jag rätt kvinna sent i livet men det är som det är. Sen är beslutet om det var rätt eller fel att skaffa barn något som sviktar mycket men antar att det är tuffast i början och att det bara blir lättare. Just nu kostar det extrema mängder energi Trots detta vill jag innerst inne ha en till.

Japp, har två söner och en dotter som är 15, 11 och 9 år.

Jag har också ASD/Autsim/Asperger och kan delvis känna igen mig i det där. Jag kom på mig själv att jag kan bli väldigt trött på att ha koll på syskonbarnet ibland då man hela tiden måste ha 100% koll på ett litet barn. Så började jag leka själv istället med hans lego, självklart ville han bygga på mitt med och det var kul tycker jag men känner liksom att ett barn skulle göra mig så trött så jag kanske inte skulle klara av det. Eller så gör jag det ändå, vet ej. I mitt fall suger jag ju in all intryck hela tiden och skrikande barn är ju kaos om de är många tycker jag, även om det är släktingar.

Åt andra sidan så har nog alla generationer känt att världen börjar gå åt helvetet.

Det finns en tid för en vuxen Freakon också

Inte riktigt. Från SCB:

Det är som synes mycket vanligare med barnlösa män än kvinnor.

Finns väl en del som inte kan eller har svårigheter på grund av olika orsaker. Alla är inte lämpliga föräldrar heller.

Jag själv har inga barn men planerar att skaffa för att vi båda vill ha barn. Min sambo börjar ju bli nära 35 nu så hon har även sin biologiska klocka att tänka på.

Känner flera som ångrar att de skaffat. Finns nog alla möjliga varianter. Problemet är väl att en del verkar skaffa för att det är en social norm, andra för att slippa jobba och få bidrag... och då gärna 4-5 st.

Har 3 barn och jag förstår folk som väljer att inte skaffa barn…😁

Halvskämt åsido så är det ju (i mina ögon) en sjuk commitment man gör även fast belöningen är fantastisk.

Har en dotter på 3 år - livets bästa beslut. Livet börjar inte förens man skaffar familj. Skönt att leva livet och testa på allt som finns 20-30, men sen förgyller verkligen barn ens liv. Det är helt fantastiskt!

Som pedagog inom förskolan kan jag dock önska att det införs en utbildning i föräldraskap! Dagens vårdnadshavare är allt annat än bra (vill inte dra alla över samma kant, men det är färre som sköter sig än missköter sig), man inser inte riktigt vad föräldraskap är och vad ens ansvar är. Sen vill jag tro att kommande generationer bara blir latare och latare, man ska ha allt serverat, inget ska vara svårt osv osv. Att vara förälder är ett jobb, 24/7, men det är också världens bästa jobb om man verkligen vill ha barn. Jag ska inte dra ut mer på det, men jag tror att det är lite av anledningen till minskandet av barn. Sociala medier målar gärna och ofta upp hur otroligt jobbigt det är med barn….när det i grund och botten bottnar i bristande föräldraskap.

Två barn, 7 och 12 år gamla.
Har emellanåt varit slitigt och det är svårt att förstå om man inte har barn hur det är att alltid sätta sina egna behov sist.

Men oj, vilka fantastiska människor de är och vilken kärlek min fru och jag har till dom.
Nu när de blivit äldre så är livet också enklare och man kan göra mer aktiviteter som även vi vuxna får mycket ut av.

Har inga sociala medier själv. Men jag läste någonstans att det ska vara jobbigt att vara förälder för då gör man någonting rätt. 😊 Nu har jag legat 90 minuter i sängen och nattat dottern. Tror nog jag går och borstar nu och sedan lägger jag mig också. Lär bli en lång natt som vanligt..

Men jag tror mycket på att folk är betydligt latare och narcissistiska idag för att skaffa barn.

Kan tipsa om P3 dystopia som nyligen släppte ett nytt avsnitt kring det minskande barnafödandet.

Hur känner du för andras barn? Jag har en kompis som inte heller vill ha barn, men han har gärna involverat sig i våra. Leker med dem och har varit barnvakt. På så vis har han inte heller hamnat "utanför" som du beskriver. Däremot är han den cool "farbrorn" som kommer och besöker som barnen älskar.

Har ett barn, 9 år. Jag kan inte påstå att jag någonsin hade längtan efter barn, men kan idag inte tänka mig en existens utan. Väntade ganska länge då jag tror jag väntade på ett liv med bättre ekonomi, bostadsköp, resor osv. Mycket som man upplevde att "andra" gjorde innan de fick barn. Den ekonomin infann sig aldrig om jag skall vara ärlig Men ett barn blev det ändå tillslut. Hade jag "gjort om" det hela så hade jag skaffat fler barn och tidigare i livet.

Har 3st flickor 7, 5 och en 4 månaders.

Frun vill inte ha barn och jag bryr mig inte om barn. Vi har 3 katter.

Jag har 3. Min sambo har 4 (mig inkluderat).

Nix, har aldrig känt någon längtan att yngla av mig.