"Jag tittar inte på filmer äldre än 2012" – en dystopisk recension av Samtiden

Det värsta är folk som klagar på att folk klagar!

För övrigt anser jag att Marx-filmer är förjäkla bra fortfarande.

Jag tittar helst inte på film efter 60-talet.

Eller snarare, jag har inga problem med att se nya filmer, men de få filmer jag ser nu för tiden är nästan uteslutande i svartvitt.
Under många år (2004-2016 ca) såg jag i snitt 3(strax under 3 iofs, men runt 900/år) filmer om dagen.
Nu ser jag kanske tre filmer om året.

Jo, jag dras mest till äldre filmer nu för tiden också. Tycker dom har bra mycket mer charm och är allmänt trevligare att titta på.

I våras så köpte jag Prinsessa på vift (Roman Holiday) från 1953 på DVD, och medan jag väntade på leveransen så var jag bra mer hypad över att få se den än vad jag varit över en nyare film på bra länge.

EDIT: Detta kan kännas väldigt petigt, men jag gillar verkligen inte belysningen och färgerna som många filmer och deckare har från dom senaste ~20 åren. Så många filmer är bara helt mörkblåa. Känns som man tittar på en svartvit film fast istället för en gråskala så är det en mörkblåskala. Så varför inte bara titta på en svartvit film? Eller en äldre film som faktiskt har färger och är färgglad. Tex när det gäller Harry Potter-filmerna så har bara dom två första filmerna färg, resten är mörkblåa.

Jag försöker undvika nyare filmer, eftersom många av dem drivs av mobiltelefonen. Figurerna kan inte prata till punkt eller göra färdigt något utan att avbrytas av en mobiltelefon.

På musik- och filmfronten stannade jag av kring millennieskiftet. Jag kan gärna upptäcka saker jag inte hört/sett men det är i stort sett alltid gammalt, sällan senare än 80-talet. Så där är det ingen stress. Ser väldigt sällan film överlag. Tv-serier tänker jag aldrig på, ser ibland om nåt Star Trek TNG-avsnitt eller så. Har inga tv-kanaler hemma.

Vad gäller spel så gillar jag både gammalt och nytt, helst nytt (eller ja, senaste 15 åren). Men det är ganska få spelserier som ligger i fokus. Fallout, Soulsborne, Elder Scrolls och ett par avstickare.

Det är en ny filmklyscha att störa sig på antar jag.
Mina "pet peeves" är när folk knappt rör maten och i actionfilm när de inte plockar upp bättre vapen när möjlighet finns.

Argumentera, enda rätta! 😂

Jag har märkt att jag sällan konsumerar filmer innan de jag snappade upp under min barndom, därför sitter jag lustigt nog och kollar på ”Dirty Harry”-filmerna vid sidan av det övriga mediabruset…nostalgi är härligt
Känner väl igen mig i ”borde” vs. ”vill”, då mina filmlistor på streaming-kanalerna mestadels utgörs av sådana. Och visst är det kul att vidga sina kulturella vyer med något som är utanför ens comfort-zone, men det leder ju ibland till att man råkar se filmer som The Lobster, som får en att knåda tinningarna efteråt, i ett vanmäktigt försök att få tillbaka tiden man just förlorat. Å andra sidan kan man snappa upp guldkorn som Whiplash ❤️

Mitt tips till den egentliga frågan är att hålla dig till de säkra korten under familjegodsen, och bena igenom de där wild-carden på egen hand…när du känner för det. Ibland känner man för något lättsamt, ibland något dystopiskt…gå på känslan och gör det du känner för så blir det sällan fel
Det är först när sakerna börjar kännas som ett tvång som man borde ta sig i kragen och släppa dem helt och hållet, oavsett ifall det gäller film, serier, böcker eller spel.

Asså förstår inte riktigt problemet, har själv extremt svårt för äldre filmer och gäller även sånt som jag gillade när jag va yngre.

För min del handlar det klart och gott om ögongodis, har säkert 3-4 gånger sätt alla stargate avsnitt/filmer men är inget jag skulle klara av att kolla på idag, samma sak gäller star wars, gillar dom nya disney filmerna avsevärt mycket mer än dom äldre (gäller även film ett till tre) just då jag finns dom otroligt dåliga effekterna distraherande, något som även är ett problem med nya star wars filmer/serier just iom den stil dom har.

Och så som du ser på film pre 60-talet är på samma sätt de du kritiserar ser på äldre film än 2012.

Svårt med svår film

Jag gjorde det till ett mission tidigt att min dotter som idag är 14 måste se alla klassiska filmer som man själv har växt upp med.

Hennes favorit film är idag Scream som hon säkert har sett 100 gånger.

Står på tv.nu också.

Nej, du utesluter ju "bara" ~65 år av film.

Kolla på The Cabinet of Dr Caligari vetja. Mer än hundra år gammal och riktigt jävla bra. Det finns en version där dom har gjort ett jävligt bra jobb med att fixa upp den till 4K. Riktigt snygg och imponerande med tanke på källmaterialet 😅

Bra och välargumenterat betyg.

Tyska stumfilmer är det bästa.

Min favoritperoid i filmhistorien är tyska mellankrigsfilmer (dvs filmer som egentligen gjordes i Weimarrepubliken). Murnau, Lubitsch, Lang och Pabst.

Faktiskt ingen aning!
Men en snabb sökning säger att så verkar vara fallet! Så var det inte för 20år sedan, då fick man lägga lite jobb på att hitta dem i duglig kvalitet. Lyxigt!

Speciellt Murnau håller jag högst av dessa herrar (finns ju fler än dessa fyra, men de räknas väl som de största), som ju sedan när Hitler tog makten flydde till Kalifornien och var med och satte fart på en viss filmindustri där...

Här är några absoluta favoriter: