"Jag tittar inte på filmer äldre än 2012" – en dystopisk recension av Samtiden
"Jag tittar inte på filmer äldre än 2012", sade hon.
Jag blev helt paff. Hade jag suttit på en stol och inte i vardagsrumssoffan så hade jag förmodligen trillat av den. Vi skulle se nån film och efter att jag smattrat iväg några salvor med filmförslag så kom det:
"Jag tittar inte på filmer äldre än 2012".
Jag säger ingenting. Tittar forskande i hennes mörka, bruna ögon och tänker att om jag tittar länge nog kanske jag ser en hint av skämt, ironi eller VAD SOM HELST.
Men nej.
"Varför?"
"Det mesta är dåligt".
"OK".
...
...
...
Ovanstående var en konversation jag hade med en bekant för flera år sedan, en konversation som uppenbarligen aktiverade något i hjärngröten och därmed cementerade sig i minnet. Jag brukar ju annars glömma det mesta, men det där stannade kvar.
Det fick mig att inse att det finns två typer av konsumenter, grovt räknat, när det kommer till underhållningsmedia. Det finns de som hittar sina egna sätt att sålla i det här gigantiska överflödet, de blir hyperkritiska eller ställer upp diverse (galna) arbiträra kriterier för vad som är värt deras tid eller inte.
Sen har vi folk som mig.
Folk som kan hoppa mellan spelgenres likt en skadeskjuten katt. Folk som lika gärna kollar på en obskyr klassiker från 70-talet som den senaste mainstream-filmen från Hollywood – och har lika stor behållning av båda.
Kära läsare, vad ska man ta sig till?
Det finns för många spännande tv-serier, för mycket bra musik och roliga spel för att jag någonsin skulle hinna ta mig igenom en bråkdel av allt jag skulle vilja. Lägg därtill för mycket av allt jag gärna också skulle vilja återuppleva. Men jag har gjort någon slags fred med det hela, ändå?
Det fanns en tid när det var enormt frustrerande för mig att försöka "hänga med" i allt det senaste. När jag var aktiv spelskribent 2002 och decenniet som följde försökte jag verkligen hålla mig aktuell med allt nytt, vilket ofta gjorde att man spelade det man borde istället för det man ville. ＼（´Ｏ｀）／
Sen nånstans på vägen blev man fyrbarnsförälder, klippte sig och växte upp och allt det där. Minsta anspråk till att hinna med i Samtidens Populärkulturella Zeitgeist försvann som över en natt. Jag har för många år sedan vid det här laget gjort min fred med att jag inte kommer hinna spela, se eller läsa allt jag någonsin skulle vilja. Och det känns helt OK?
Eller?
Trots detta hamnar jag fortfarande ibland i svåra avvägningar. När det finns 50 spel jag skulle vilja spela just nu, hur väljer man då ut 3-4 av dem? Särskilt som Steam-reor och liknande pressar in gigantiska spelupplevelser i min kundvagn till det sammanlagda priset av en kopp kaffe eller två.
Kära läsare – återigen – hur gör man för att sålla i allt detta överflöd? I denna jämmerliga värld, du som inte drunknar av att vaska fram guldkornen ur oceanen av underhållning, vad är din Hemlighet?
Jag har funderat av och till på hur jag kan bli bättre på att kapa ner på allt som måste ses, allt som måste spelas. Kanske ska jag helt enkelt bara lyssna på musikalbum som kom ut på en torsdag, hädanefter? Eller bara läsa böcker med gröna omslag?
Kanske, och hör mig nu fastän det är en viskning, kanske ska jag bara titta på filmer som inte är äldre än 2012? Då hade hon blivit nöjd.
Majoriteten som hänger här—gissar jag—vi har ju en form av specialintresse som många av oss verkligen gräver ner sig i. Blotta vetskapen om alla verk vi kan och vill uppleva gör oss förmodligen duktigt stressade. Ur perspektivet du skriver om så är det därför kanske bättre, egentligen, att ta ett steg eller två tillbaka. Vi måste egentligen inte ha koll på alla de senaste titlarna, utan det kanske räcker att ge sig på det som passar för stunden?
Konsolgubbe
Har vissa spelserier jag älskar spela om men samtidigt vill jag testa nya spel, så nu kör varannan ny och varannan gammal. Orkar inte längre följa med i allt som är nytt, spel, musik, film, serier. Skriver upp i bland om det är något som verkar intressant och när andan faller på så försöker ta tag i något av det som missat.
Fear of missing out är högst verklig. Missade exempel att Avenged Sevenfold fanns tills något år efter att Jimmy Rev Sullivan dog, det är något som alltid kommer att göra ont djupt in i själen, även att inte fick uppleva Chester Bennington eller Chris Cornell sjunga live.
Samtidigt gällande film/serier är Netflix, HBO och liknande jobbigt, då det är kvantitet av sådant som har sett eller inte vill se, att hitta guldkornen är svårt.
Har ingen aning om att hur att hitta guldkornen när det kommer till musik eller film men det blir som det blir, i bland springer på något fantastiskt och det känns helt magiskt och får glädjas de gånger.
"You better take your time, you better take it slow, because when you seen the world, there is nothing left to show"
Skulle säga att det snarare är tvärtom. Den mesta underhållningen är väl betydligt sämre efter typ 2000 och det mesta var "bättre förr" (daymn vad gammal jag känner mig nu ) så att hitta bra filmer och serier från nu känns träligare än från förut. Mycket kan ju bero på också att det mesta jag upplever nu är att gallra igenom för att försöka hitta guldet medan det jag söker upp från förr har blivit gallrat av hundratals andra redan. Så det kan ju bara vara upplevelsen också. För mig då. Men nu är det ju mer TV-serier som är bra och ibland bara kommer det någon/några filmer som förvånar en också. Allt är ju inte skit nu heller, men 90% Marvel-trams och 5% F&F och 5% annat
Jag försöker att inte handla spel för att de är billiga och populära i tron att jag ska spela dem senare. Istället så köper jag de spel jag vill spela för tillfället oavsett pris. Det blir garanterat alltid billigare i längden och det är lugnare för själen. Sen brukar jag bara ge spelen 1 timma eller så för att fånga mitt intresse. Misslyckas det så åker det ut. Livet är för kort för att spela spel som bara är halvbra eller blir ”roliga med tiden”.
Edit: Jag läste helt fel i TS. Vände "inga filmer äldre än 2012" till "inga filmer efter 2012". Så hela mitt resonemang tar avstamp i det omvända.
****
Jag vet inte om det har med åldern att göra, men på senare år tycker att jag att mycket som produceras i mainstream-fållan är direkt dåligt*. Det gäller såväl filmer, serier och spel. Därför kan jag förstå iden om "inga filmer efter 2012". Då slipper man kanske den värsta rötan. På samma gång är det helt idiotiskt; man kan inte stoppa tiden - och den som försöker lär knappast bli lyckligare för det.
Med det sagt vet jag inte hur man ska sålla för att hitta rätt. Film och serier har jag nästan helt slutat konsumera. Upplever dem ofta som politiska. Inte på något smart sätt, vilket kan vara roligt, utan som om de vill skriva mig på näsan. Sådant avskyr jag, oavsett budskapet. Spel köper jag fortfarande, men det blir främst obskyra indiespel. Tycker jag om dem? Njae, kanske. Ibland. Men de skiljer sig i varje fall lite från copy-paste formulan som präglar de stora AAA-studiorna.
Så istället för att landa i "inga filmer efter 2012" har jag landat i "ingenting alls, om jag inte blir riktigt desperat". Förvisso innebär det sparade pengar, men ibland känns det som om jag missar ganska mycket.
*Rings of Power är obscent dålig, både Stranger Things och The Boys började fantastiskt, men har blivit sämre för varje säsong. Nu är de rena sömnpillren. För att inte tala om Marvel-franshisen. Den känns som en parodi på sig själv. (Och det är ungefär allt jag har sett på tv de gångna 2-3 åren. Idel besvikelser.)
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Tror det är dags för Fz att göra en bot som automatiskt postar "Nej allting va INTE bättre förr! Din hjärna lurar dig att allt va bättre då du hade mindre erfarenhet som yngre" varje gång nån posta en "nostalgitråd" vilket vi nu ser flera trådar görs varje månad och ju äldre Fzs läsare blir ju fler utav dessa trådar blir det.
Jag ser ganska lite film sedan jag fick barn. Förr gick jag på bio då och då och köpte mycket på DVD. De tre senaste biobesöken har varit barnfilmer, och jag köper inte alls film på DVD och Blu-ray lika ofta längre. Även om jag gillar att äga bra filmer fysiskt, och köpte Film Vault Limited Edition av Shawshank Redemption. Hela superhjältetrenden gjorde att jag nästan tappade lust att kolla på nya filmer, kände mest bara avsmak av hela branschens utveckling. Då kollar jag hellre om klassiker som Gudfadern, Heat, Forrest Gump och Rädda menige Ryan.
Det finns ju både nya och gamla pärlor. Fallout-serien var ju grymt bra och gamla filmer som Die Hard och Back to the Future saknar ju motsvarighet i nutid.
Man får hitta sitt eget sätt att sålla. En del vill försöka uppleva enbart det bästa och andra fokuserar på en gemensam upplevelse.
Din bekant har hittat ett sätt att sortera i den mängd av filmer som finns och vi vet alla att någon slags sortering måste man göra; det finns för mycket för att hinna med allt.
Du skriver att det var för några år sen den här diskussionen kom upp så låt oss säga att det var 2022 ni pratade. Då tittade hon då alltså bara på filmer som var högst tio år gamla. Om du ställer frågan till henne igen om låt oss säga fem år, har hon flyttat sitt filmfönster då eller håller hon fortfarande fast vid "inga filmer äldre är 2012". Flyttar hon inte sitt tidsfönster så kommer hon att råka ut för det som vi råkar ut för: Det finns för mycket och till slut kommer hon kanske att säga "det var bättre för" Då är hon mer lik oss än vad vi kunde ana, fast hennes urvalskriterium är annorlunda.
Inget blir någonsin bättre eller går över - du bara vänjer dig.
Tror det är dags för Fz att göra en bot som automatiskt postar "Nej allting va INTE bättre förr! Din hjärna lurar dig att allt va bättre då du hade mindre erfarenhet som yngre" varje gång nån posta en "nostalgitråd" vilket vi nu ser flera trådar görs varje månad och ju äldre Fzs läsare blir ju fler utav dessa trådar blir det.
Haha. Det behövs en nostalgibot. Min poäng är att det finns ohemult massa bra gamla grejer, men OCKSÅ att det kommer så mycket bra nytt. Vilken tid att vara vid liv!
Jag förstår inte de som tycker att det mesta nya inte håller måttet, med tanke på vilken bredd i underhållning det finns idag så låter det mer som att de kanske söker sig till fel saker.
Din bekant har hittat ett sätt att sortera i den mängd av filmer som finns och vi vet alla att någon slags sortering måste man göra; det finns för mycket för att hinna med allt.
Du skriver att det var för några år sen den här diskussionen kom upp så låt oss säga att det var 2022 ni pratade. Då tittade hon då alltså bara på filmer som var högst tio år gamla. Om du ställer frågan till henne igen om låt oss säga fem år, har hon flyttat sitt filmfönster då eller håller hon fortfarande fast vid "inga filmer äldre är 2012". Flyttar hon inte sitt tidsfönster så kommer hon att råka ut för det som vi råkar ut för: Det finns för mycket och till slut kommer hon kanske att säga "det var bättre för" Då är hon mer lik oss än vad vi kunde ana, fast hennes urvalskriterium är annorlunda.
Intressant perspektiv, tack!
Tror det är dags för Fz att göra en bot som automatiskt postar "Nej allting va INTE bättre förr! Din hjärna lurar dig att allt va bättre då du hade mindre erfarenhet som yngre" varje gång nån posta en "nostalgitråd".
+ Att det var mycket i världen som var betydligt spännande i fördigital tid.
Tror det är dags för Fz att göra en bot som automatiskt postar "Nej allting va INTE bättre förr! Din hjärna lurar dig att allt va bättre då du hade mindre erfarenhet som yngre" varje gång nån posta en "nostalgitråd" vilket vi nu ser flera trådar görs varje månad och ju äldre Fzs läsare blir ju fler utav dessa trådar blir det.
Fast det värsta är ändå de som måååste gå in i varje tråd och klaga på andras så kallade nostalgi. Varenda gång man tycker det var bättre ska någon komma och säga något. Pestalgi kommer jag börja kalla det. Många som har nostalgi var inte ens födda vid den tiden. Vet massvis av människor som vill ha tillbaka 80-talet med dess musik, vibe och liv som även lyssnar på musiken idag. Blir lite svårt att bortförklara med att man var född då när man inte var född.
Fast det värsta är ändå de som måååste gå in i varje tråd och klaga på andras så kallade nostalgi. Varenda gång man tycker det var bättre ska någon komma och säga något. Pestalgi kommer jag börja kalla det. Många som har nostalgi var inte ens födda vid den tiden. Vet massvis av människor som vill ha tillbaka 80-talet med dess musik, vibe och liv som även lyssnar på musiken idag. Blir lite svårt att bortförklara med att man var född då när man inte var född.
Nostalgiker och pestalgiker, alltså -- två sidor av samma mynt?!
Jag har funderat av och till på hur jag kan bli bättre på att kapa ner på allt som måste ses, allt som måste spelas. Kanske ska jag helt enkelt bara lyssna på musikalbum som kom ut på en torsdag, hädanefter? Eller bara läsa böcker med gröna omslag?
Ovanstående illustrerar på ett ypperligt sätt varför det känns (ja jag säger det) dumt att sätta ett specifikt datum där allt som producerats tidigare automatiskt är skit.
Är en film från januari 2012 så oerhört annorlunda än en annan film i samma genre från december 2011?
Men det är ju å andra sidan fortfarande lagligt att ha en avvikande åsikt.
Jag tröttnade på min gamla signatur, men kom inte på något vitsigt att skriva som inte kändes fånigt, så det blev den här harangen i stället.
Tror det är dags för Fz att göra en bot som automatiskt postar "Nej allting va INTE bättre förr! Din hjärna lurar dig att allt va bättre då du hade mindre erfarenhet som yngre" varje gång nån posta en "nostalgitråd" vilket vi nu ser flera trådar görs varje månad och ju äldre Fzs läsare blir ju fler utav dessa trådar blir det.
Ok men om världen är helt jävla galen just nu och det inte var bättre förr, då har det jag aldrig varit bra.
PSN: OAKTHYR
Finns absolut en del unga som resonerar som så att allt som är gammalt är automatiskt dåligt (film, musik, spel).
Men sedan finns det även unga människor som faktiskt lyssnar på äldre musik och tar del av äldre filmer. Har t.ex en 20-åring på mitt jobb vars favoritfilm är The Warriors ifrån 1979 och som dagligen lyssnar på musik ifrån 60-talet och framåt. Än finns det hopp.
Då ligger det bättre till med min sambo, vi ser filmer från 1920 och frammåt frekvent
Oj, imponerande! Min "gräns" går nånstans vid början på 60-talet, tror jag. Jag kan absolut se riktiga klassiker som kom innan det med, men innan 60-talet börjar det ofta kännas väldigt föråldrat. Menar, jag skulle kunna tänka mig att se en stumfilm mest av nyfikenhet för hur mediet utvecklats, men skulle kanske inte få ut så mycket underhållning av den.
Gör som jag är jävla petnoga då jag väljer va jag ska köpa för spel. Kollar först på videos/strömning av då nån spelar. Gillar jag gameplay loopen och det är estetiskt tilltalande spelet och ibland så kollar jag tid/kostnad av att köpa spelet nu eller vänta. Om all dessa är uppfyllda så köper jag det.(Köpte t.ex Watch Dogs 2 nu på rean och Gunbrella för att jag såg det spelas på SGDQ) Så det blir väldigt sällan några nya AAA för först och främst så är deras gameplay loop tråkiga eller så uppfyller de inte tid/kostnad.
Filmer så kollar då jag vill se en film igen FOMO där heller.
Oj, imponerande! Min "gräns" går nånstans vid början på 60-talet, tror jag. Jag kan absolut se riktiga klassiker som kom innan det med, men innan 60-talet börjar det ofta kännas väldigt föråldrat. Menar, jag skulle kunna tänka mig att se en stumfilm mest av nyfikenhet för hur mediet utvecklats, men skulle kanske inte få ut så mycket underhållning av den.
Du underskattar nog filmerna faktiskt
<allt jag skriver är mina åsikter och ni behöver varken hålla med eller säga emot>
Du underskattar nog filmerna faktiskt
Möjligt. Har ett par riktigt gamla klassiker jag borde se förr eller senare, de kan säkert ändra min inställning.
Problemet med stumfilmer, åtminstone för mig, är att dom är jävligt tråkiga att titta på. Det är först i efterhand då man har ett bestående helhetsintryck som man kan uppskatta filmen. Det är lite mysko, om man uppskattar filmen efter man har sett den, så borde man väl kunna göra det medan man tittar på filmen, eller? Men nej.
Möjligt. Har ett par riktigt gamla klassiker jag borde se förr eller senare, de kan säkert ändra min inställning.
Visst, de har kanske inte superskådisar, superbra specialeffekter osv..men det är en hel av dom som saker åtminstone jag och min sambo kan uppskatta
Man måste gå in med rätt inställning och inte hänga upp sig på småsaker hela tiden utan ta dom för vad de är
<allt jag skriver är mina åsikter och ni behöver varken hålla med eller säga emot>
Alltså, lite off-topic, men ändå inte. Finns det nån bra svensk sajt att söka på filmer och serier där man kan se var de streamas på svenska streaming-tjänster? För om det finns har jag helt missat det. Det är asjobbigt när man vill se en viss film och manuellt får bläddra igenom 4-5 appar för att KANSKE hitta den.