Ibland ska man vara försiktig med vad man önskar sig.
När jag recenserade Hogwarts Legacy undrade jag varför inte sporten quidditch fanns med. Där och då hade jag en känsla av att det hade varit något jag skulle kunna lägga massa tid på i spelet. När Warner Bros sen klargjorde att de gör ett fristående quidditch-spel tänkte jag att det nog är en bättre idé och föreställde mig ett matigt sportspel med ligor, spelare och världsmästerskap.
Det vi fick heter Harry Potter: Quidditch Champions och är en besvikelse.
Jag skulle ljuga om jag säger att det är helt värdelöst, men i jämförelse med Hogwarts Legacy är detta nästan en pinsam skapelse. Grafiken ser ut som något från Playstation 2:s senare levnadsår, och även om spelet har sina stunder så finns det inte mycket att hämta i längden.
Det har inte slösats pengar på överdådig grafik.
De goda vinner!
Det inleds med att jag måste skapa ett Warner Bros-konto, och redan här strular det då QR-koden inte funkar. Men jag lyckas manuellt skriva in den långa adressen och kan sedan knyta mitt Xbox-konto till WB-kontot. Nu kan jag äntligen ta en kvast från hörnet och skapa en karaktär.
"Har nerfats rätt rejält från boken "
Det finns en del att välja på så jag kan faktiskt göra en rätt skaplig karaktär. Efter detta hamnar jag i ett träningsläge där jag får lära mig allt om quidditch: från att passa bollen, skjuta och målvakta till reglerna runt gyllene kvicken. Som för övrigt har nerfats rätt rejält från boken där ett infångande av den i princip innebär seger. Mer om detta senare. Efter träningsläget får jag välja hus och sen börjar spelet på riktigt med en form av liga eller kampanj.
Qudditch kan beskrivas som rugby på kvastar. Två lag med sex spelare i varje tävlar om att skjuta en boll genom tre ringar på vardera sidan av planen. Man kan tacklas eller skjuta en magiboll på andra lagets spelare för att hindra dem. Det som gör att spelet sticker ut är sökarna och gyllene kvicken. Varje lag har varsin spelare som kallas sökare. Dessa är egentligen inte med i själva spelet, deras jobb är att fånga en väldigt liten, snabb guldfärgad fjärilsboll som skjuter runt på planen. I böckerna betyder ett infångande hela 150 poäng (och oftast vinst), men i spelet får man 30 poäng, vilket känns mer rimligt rent balansmässigt.
"Spelet saknar vettig fysik"
Spelets matcher kan faktiskt bli rätt spännande då det finns ett visst djup och taktiska drag att utföra. Dock upplever jag att det är alldeles för lätt att skjuta på mål mot datorstyrda spelare. Sikta, tryck och skjut. Det finns visserligen en målvakt, men när den ska vakta alla tre ringar blir det relativt lätt att välja den som är längst bort. Det beror antagligen på att spelet saknar vettig fysik. Samma sak när man flyger med kvastarna: det känns aldrig som att man färdas genom luften och bollen verkar heller aldrig riktigt påverkas av någon form av gravitation.
Spelarna levlar och låser upp förmågor som ska gynna deras positioner i laget. Dock känns det inte som att det här påverkar jättemycket i spelet. Det blir lite som handboll där spelet svänger från attack till försvar när det blivit mål. Man måste bryta motståndarlagets attack för att skaffa sig en fördel, och där upplever jag att de upplåsta förmågorna spelar liten eller ingen roll alls.
Så här engagerat känns spelet.
Det säljs massa kosmetiska saker, men inte för riktiga pengar. Låt det förbli så.
Spelet anammar även season pass-tänket och har tre valutor att köpa kosmetiska saker för i affären. Valutorna guld och kristaller får jag rätt bra av när jag vinner matcher och evlar, men den tredje är fortfarande på noll efter någon timmes spelande. Jag har dock aldrig uppmanats att köpa valuta för riktiga pengar och inte heller sett någon "Köp valuta"-knapp. Men här är jag misstänksam, kanske kommer det senare? Oavsett så verkar allt som säljs vara rent kosmetiska föremål eller paket med karaktärer från filmerna – inga fördelar med andra ord.
Harry Potter: Quidditch Champions är ett hafsverk i fråga om både kvalité och utförande. Grafiken känns daterad och spelmekaniken är som bäst fungerande. Dessutom är datorspelarna riktigt dåliga och den enda riktiga nöjet med spelet är att köra med andra. Men jag hade inte brytt mig nämnvärt om vår kära Harry hade fått för sig att trolla bort spelet från jordens yta.
Fotnot: Spelet släpptes den 3 september till pc, PS5, Xbox Series, PS4 och Xbox One, och kommer senare till Switch. Det ingår i PS Plus till den 1/10. Testat på Xbox Series X.
