Konsten att stjäla ett äpple

The Elder Scrolls IV Oblivion var ett väldigt stort spel på många vis. Det var för sin tid en grafik som fick många att lyfta förvånat på sina gemensamma ögonbryn. Hur är det ens rimligt att den förvisso oerhört starka och slanka Xbox 360 kunde prestera en sån grafik i kombination med stora öppna världar och sin fysikmotor? Inför releasen släppte Bethesda en behind the scenes-serie om att skapa spelet, vad man kunde se fram emot och det vanliga bilförsäljarsnacket om varför man skall vara redo att punga ut sina surt förvärvade guldmynt för just deras spel. En av sakerna dom snackade om som i lite Molyneuxskt vis och som verkade för bra för att vara sant, var hur deras NPC:er skulle agera i världen.

En något yngre Todd Howard satt och log charmigt in i kameran, pratade drömskt och viftade försiktigt bort sina bruna lockar ur sin panna. Han förklarade att alla personer i spelet har sina egna behov.
om lever sina egna liv oavsett vad spelaren gör. Dom behöver äta, sova och dricka. Alla personer i spelet skall ha egna scheman dom lever efter. Det slutar inte där, vad som för året 2005 (strax innan releasen året därpå) verkade som en ren utopi var hur dom reagera på olika förhållanden. Om dom inte hade mat hemma så skulle dom införskaffa det. Om det regnade skulle dom ta kortast möjliga promenad dit dom hade tänkt att gå för att inte bli blöta. På den här tiden var Bethesdas rykte tämligen obefläckat, så att ifrågasätta det som nonsens var inte på tapeten. För mig är det aldrig ett alternativ. Kanske blir lurad oftare än andra, men att vara lite blåögd har sina fördelar på den generella positiviteten. Jag köpte allt med hår och hull. Tänk vad mycket skit man kunde göra med den typen av spelarfrihet?

Året kom, spelet släpptes och det visade sig att deras system som NPC-logiken i spelet drevs av inte var så extremt som dom hade sagt. Det låg och tuffade på i bakgrunden och gjorde sig knappt påmint. Det användes i ett par quests minns jag. Man kunde förgifta någon igenom att lägga fram ett förgiftat äpple som dom så småningom skulle äta eftersom dom behövde äta. Men mer än så var det inte riktigt. Man stannar sällan upp och reflekterar över vad folk gör i sina spel. Skulle någon lönnmördas eller ett viktigt möte behövde ske, då var det bra att alla hade sina scheman, men annars tror jag inte någon riktigt tänkte på det.

System för sina karaktärer var rättvist för alla. Men extra rättvist för en del. Fanns det tak över huvudet och mat på bordet så var allt lugnt, men så var det inte för alla. En av dom verkligare delarna i spelet är att en del städer har rikare och fattigare kvarter. I en av dom större städerna, Bravil, fanns en argoniansk (ödle-människa) tösabeta med tjock och kraftig svans. Som själva nidbilden av Lifts-her-tail (ni som vet ni vet). Ödledamen hette City-Swimmer. Hon var en av få tränare i smygfärdigheten. Hon levde på 5 kvardatmeter på en vindsvåning i ett gammalt trähus. När hennes hunger började riva i magen så behövde hon stjäla för att överleva. Man hade inte gett henne någon mat vid tillfället av spelets skapande. Om det var avsiktligt av Bethesda eller inte vet jag inte, men det fanns en ironi i att hon av alla inte gick någon mat. NPC-kodningen sade till henne ”du måste äta” och fanns det ingen mat behövde hon stjäla för att äta. Inga problem för en mästertjuv? Jojo..

City-Swimmer hade med enhelhet passerat min genomspelning av Oblivion. Jag var aldrig intresserad av att smyga. Min karaktär löste sina problem med ett tvåhandssvärd. "Smygande och tjyvande var någonting för svagryggade individer" tror jag min karktär täkte. Men på något vis gjorde sig City-Swimmer känd ändå. När jag vid något tillfälle spatserade fram på dom små skeva och charmiga gatorna i Bravil så hörde jag plötsligt ”stop right there, criminal scum” och plötsligt sprang en ödlekvinna förbi i full fart med halva stadens vaktstab hack i häl. Det blev en kort affär och amerikansk rättvisa. City-Swimmer låg död innan jag hunnit reagera på vad som hänt och vakterna gick tillbaka till sitt. Jag var förundrad.. vad var det som hade hänt? Det där var inget scriptat event?

City-Swimmer hade blivit hungrig. Hon hade ingen mat och hade bestämt sig för att stjäla ett äpple för att klara sin hunger och överleva. Efter att ha undersökt hennes kropp hittade jag ett äpple i hennes inventory med den klassiska röda-handmarkeringen som indikerade att det var stulet. Vilken grej? Det var oväntat, levande och underhållande. Tur för mig att jag inte var i behov av hennes smygtränarförmågor. Den lilla incidenten var en av dom mest minnesvärda sakerna för mig under mina genomspelningar av Oblivion. Efter att ha spelat några timmar av nya spel så lär vi oss snabbt vilka regler som gäller, vilka ramar som NPC:er rör sig inom och hur utvecklarna vill att vi manipulerar oss fram igenom deras skapelser. City-Swimmers plötsliga och bråda död var ett direkt resultat av hur spelet är uppbyggt, men det var inte väntat. Grädden på moset för min del var hur extremt oberörda vakterna var efter sin behandling av henne.

Bethesda arbetade hårt för att göra världen levande och trovärdig. Det finns tiggare som ber om en enkel septim för att klara sig, vakter som kommenterar och en tidning som släpps med jämna mellanrum för att reflektera vad som sker i världen. För sin tid var det stort och väldigt häftigt, men idag är det lite platt att uppleva världen. Dialogerna melan NPC:s i spelet som ses på gatan är lika stelt nu som tidigare och det finns en absolut charm i det, men det är inte sådär levande som man tänkte vid sin release. Men absolut så finns det karaktär i Bethesdas spel.

Creation Engine (numera inne på sin 2.0-release) gör att alla spel sedan Oblivion har sett ut lika dant, samma typ av grafik, fysik, NPC-interaktioner. Andra som gjort motsvarande är ju dom absoluta kungarna av trovärdiga miljöer, Rockstar. Men mer om dom nästa gång, i min lilla serie om NPC:er och hur dom fungerar.

Gillad du min lila text finns det i skrivande stund två till texter som berör ämnet. Läs gärna (så FZ kan erbjuda mig ett sjusiffrigt avtal rörande mina extremt subjektiva texter),
Del 1.
Del 2.

Men! Grymt spännande artikel, hade inte en aning om det här! Tack för att du delade!

Glömde Morrowind!? Skammens rodnad klär mina kinder. Tack för rättningen!

Jan Lööf ❤️

Hahaha det är sjukt roligt. Det låter som var Howard hade kallat för ”en feature”😆

Som konsollirare är det en föga tröst, men det är roligt att det går att ”laga”, även om det numera känns som att hela regionens gemensamma lobotomi är en del av charmen i spelet. ”En annan del av Tamriel” kanske.