När är det okay att skämta om saker?
De flesta av oss bär på förmågan att med tid distansera oss från svåra händelser i våra liv. Åtminstone kan vi lära oss att göra det. Men, när kan vi distansera oss tillräckligt från händelser i våra egna liv för att skapa hjärtlig/hjärtskärande humor utav det? Spännande nog forskas det även kring dessa grejer, och en ny studie har fått fram en hel del intressant material för vidare funderingar.
Psykologiforskaren Peter McGraw är en baddare på att tänka kring vad som får oss att skratta och må bra, då han leder humorforskningsenheten på Universitetet i Colorado. Studierna baseras på Benign Violation Theory, en teori som baseras på att humor kan skapas när vi ser något som fel att säga (violation), samtidigt som det är okay (benign).
Kortfattat gjorde han fem olika studier där deltagarna fick svara på frågor om händelser i deras egna liv, hur lång tid det tar tills det blir roligt. Att snubbla och falla kunde blir roligt närmast direkt efter, medan en bilolycka kunde dröja exempelvis fem år innan det blev ok att skämta kring. Tills det kändes ok att skämta om saker. Det riktigt intressanta uppges vara att alla rapporterade händelser över tid, rum och sociala relationer blev tillräckligt distanserade för att i många fall kunna ses som riktigt humoristiska.
– Dessa upptäckter antyder att det finns en riktigt bra mellanväg för komedi – du måste hitta den rätta mixen mellan hur illa någonting är och hur distanserat det är för att det ska kunna ses som ett okay humorbrott, sa McGraw.
Källa: Medical Daily
Men vad innebär då det här, hur ska man förhålla sig till det för att skapa nya konstruktiva tankebanor i framtiden? Jag tänker själv så här, att det ska vara ok att skämta om allting, men genom vidare undersökningar och utbredd förståelse om hur självdistans fungerar så kan man också lära sig ta andras bilder av sina situationer i beaktande. Det vill säga, bara för att du, eller jag, kan skämta om allt behöver det inte betyda att alla kan det. Inte för att man inte får göra någon upprörd, men ibland kanske man bara ska vänta lite med att dra skämt, för att det ska bli roligare för fler.
Min fråga till dig då är – vilka är dina sweet spots, när kan du skämta om saker som händer dig?
Man ska skämta om allting, alltid, men respektera de människor som inte har förmågan att skratta i stunden eller se livet på den ljusa sidan. Den som drabbas av sorg behöver ofta lång tid på sig att läka, och detta är något man aldrig ska påskynda.
Vidare finns det ju en rad synliga och osynliga regler när det gäller "moraliska avståndstaganden i prekära situationer". Det var för exempel väldigt klantigt av Ola Salo i "The Ark" att skoja när en stor jumbojet flög över en utomhuskonsert att den borde störta i Washington tätt inpå 9/11.
Det mesta har sin tid och plats.
Jag tycker också att man borde kunna skämta om i princip allt bara det visas hänsyn i den mån det går. I vissa lägen är det helt enkelt inte lämpligt att skämta om vissa saker.
Att skämta om saker går ju inte alltid ut på att ha roligt på någons bekostnad, det kan även fungera som en slags bearbetning av något allvarligt och mycket mindre roligt.
I och för sig tycker jag väl det för att jag mer eller mindre gett upp på att alla ska se ljuset och tycka likadant som mig. Jag försöker helt enkelt att låta bli att jaga upp mig när jag känner mig stött och om möjligt avlägsna mig från källan till irritationen om det behövs.
Kan, betyder inte att man borde, och det beror absolut på umgänget och platsen, att skämta om något allvarligt eller hemskt utan att ens ta andra i åtanke tycker jag är respektlöst.
Det gäller att ha förståelse innan allt blir ett skämt, därför blir Family Guy aldrig roligare än Futurama i mina ögon.
Mina sweet spots? Måste vara när jag snubblar i trappan vid tunnelbanan, ett trapsteg är lite skevt, ofta snubblar jag på det när jag inte tänker på den, och om jag tänker på den så snubblar jag istll på steget efter :/
Sen är jag en magnet för hopplöst random händelser, satt vid ett fik i somras och en vindpust tog tag i en papptallrik en person haft kladdkaka på, PloF! rakt i ansiktet, såg den komma också men han inte reagera, sånt bjuder jag gärna på.
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett
Det är ett intressant fenomen, hur vi alla har våra olika humorbarriärer. Som Walter säger, i princip allting har sin tid och plats.
Själv tänker jag en del kring humor som försvarsmekanism och dylikt. Exempelvis när jag själv jobbade med väldigt utsatta människor under min tid i Kanada var humorn ett oerhört viktigt verktyg för att upprätthålla självdistans - humor som av de som var berörda skulle ha tolkats käpprätt åt helvete.
Jag tänker mig att det gäller, som med det mesta annat, att finna en balans som höjer och inte sänker oss och våra medmänniskor.
By deciding what is right you ultimately end up blind.
Nosnos skrev lite om det i sin blogg. Tycker fortfarande samma, man skall kunna skämta om allt, men man bör fortfarande ha respekt och är det olyckor eller mord så bör man tänka på offren och deras anhöriga.
Time flies like an arrow, fruit flies like bananas.
We judge ourselves by our intentions and others by their behaviour.
Jag skulle nog vilja säga:
"När är det inte okay?"
Skämt om människor man inte känner kan nog vara fel vid många tillfällen.
Särskilt rasistiska sådana, eller om sjukdomar, skador osv.
Det är väldigt få situationer som folk borde ta illa upp av ett skämt, men sedan finns det väl tillfällen när de kan missförstå en.
Är man med vänner går det att skämta om i princip ALLT.
Jag skulle nog vilja säga:
"När är det inte okay?"
Skämt om människor man inte känner kan nog vara fel vid många tillfällen.
Särskilt rasistiska sådana, eller om sjukdomar, skador osv.
Det är väldigt få situationer som folk borde ta illa upp av ett skämt, men sedan finns det väl tillfällen när de kan missförstå en.
Är man med vänner går det att skämta om i princip ALLT.
Du har en viktig poäng där - när man är med människor känner en tillräckligt väl för att veta hur distanserad man är, kan man faktiskt skämta om i princip allting.
Egentligen vill jag inte ha en debatt om när det är ok/inte ok utan istället ha en debatt om vilka konsekvenser det kan ha, vilket i slutändan dock kan få ett liknande utfall även om det inledningsvis är öppnare.
By deciding what is right you ultimately end up blind.
När det gäller skämt så är det mer "var" än "vad". Ett skämt som går hem hos en viss grupp människor går kanske inte hem i en annan. Är inte en sådan sak det första man får lära sig som komiker? Att anpassa skämten efter åhörarna?
Att gemene man inte tänker på det är en sak och det gör ofast ingen större skada. Mer än att klasskamraterna/kollegorna/grannarna kan se skämtaren som en clown, eller skitstövel beroende på skämt.
Om det är värt att dra "fel" skämt då får man väl avgöra själv, men om man inte vill framstå som en clown/skit så får man väl lära sig anpassa sina skämt, eller inte dra några alls.
En professionell komiker däremot, borde veta vad som är Ok eller inte. Var man kan skämta om vad och så vidare. Väljer han eller hon att dra ett kontroversiellt skämt i alla fall, ja, då får herr/fru Clown ta konsekvenserna, precis som alla andra. Svårare än så är det inte.
Time flies like an arrow, fruit flies like bananas.
We judge ourselves by our intentions and others by their behaviour.