Natten är ovanligt ljus. Natten är också varm. För många är det den sista. Spökryttarna – de så kallade "Wild Hunt" – ses som ett omen för olycka och död. Något vi knappast behöver påminna byborna i Dalvik om. De flesta är redan bortom räddning; genomborrade av svärd eller slukade av lågorna. Över den lilla staden svävar ett skepp, stilla och illavarslande.
Gastarna har ännu en gång ödelagt liv där de rider fram, ännu en gång dräpt oskyldiga. Ändå är det något som är annorlunda. För den här gången finns ett vittne. En överlevare.
En vild jakt på Wild Hunt är premissen för Geralts final.
För all del är det mycket annat som är annorlunda i #The Witcher 3: Wild Hunt. Den vita vargen har sluppit lös. Geralt är inte längre bunden till kungar och plikter. Och världen hans ställs inför har fallit i ett kaos av krig. Nilfgaard-imperiet har invaderat de norra kungadömena och de som höll Geralt i koppel finns inte längre.
En värld 35 gånger större än #Witcher 2, 36 olika slut och ett äventyr som spänner över 100 timmar. Det är skrytsiffror som i teorin saknar motstycke. Och med tanke på det förtroendekapital som #CD Projekt RED byggt upp under de senaste åren är det också siffror att ta på största allvar. Som i praktiken kan förflytta berg.
Att sluta på topp
När vi så får se världen ur vår witchers synvinkel är detta också något av det första jag lägger märke till: berg. Mäktiga, väldiga sådana. Två veckor har passerat sedan den tragiska natten och Geralt har tagit sikte mot bergskedjan en bit framför sig. Han flyger fram på hästryggen och det är svårt att ta in allt jag ser. Men jag försöker: vidsträckta landskap, myrar, skogar, små tjärnar. Jag ser vikar där vikingainspirerade skepp guppar upp och ner på vågorna. Och längre ut det öppna havet. Inga gränser.
När bergen kommer närmare ser jag hur de stupar rakt ner i vattnet och hur ett imponerande slott ligger insprängt i sidan. Det är vårt mål. Men det brukar sägas att det är vägen som är mödan värd. Och aldrig har det känts mer rätt och riktigt än just nu. Att detta samtidigt är ett farväl är svårt att greppa.
– Det här är berättelsens naturliga slut. Och Geralt gör som många idrottsstjärnor: han slutar på toppen av sin karriär, resonerar Jakub Szamałek, en av de vassa pennorna bakom trilogins avslutning.
Den vackraste spelvärlden.
Geralt är en förändrad man. Fri från minnesförlust och fri från maktens män kan han jaga Wild Hunt till världens ände om han så vill. Och den vilda jakten på det överlevande vittnet från Dalvik har tagit honom så här långt. Hästen galopperar genom trånga grottpassager och slutligen över en stenbro som förbinder ett av bergen med slottet Kaer Trolde. Vårt ärende blir kort. Av jarlen får vi veta att Bjorn, som den överlevande mannen heter, tagit sin tillflykt till en enslig by.
Få saker skriker nästa generation så mycket som REDengine 3. Men Witcher 3 är mer än en uppföljare på grafiska steroider. För första gången har CD Projekt tagit klivet in i en öppen rollspelsvärld. Den ska vara sömlös, befriad från laddningstider och det är lätt att tro på orden när Geralt, från slottets högsta punkt, rusar nerför stentrappor, susar nerför en trähiss och hoppar upp på en brygga i ett litet fiskesamhälle vid bergets fot. Ögonblicket senare hissar han segel och den lilla jollen styr ut från viken mot det öppna havet. Jag ser ett valliknande vidunder piska upp en våg med stjärten. Ett hot? Troligtvis. Det mesta i Witcher-världen verkar vilja se dig död.
Regnet skapar dynamik i de norra kungadömena.
Men öppna världar förpliktigar. De måste fyllas med liv och mening. I Geralts trea ska djurlivet vara rikare än någonsin och du ska kunna jaga de flesta. Alla människor ska ha egna agendor och agera annorlunda beroende på om det är dag eller natt, regn eller sol. Och när det stormar som värst ska bara den mest erfarna sjömannen kunna hålla sitt skepp flytande.
Världen är fylld av detaljer. Till havs möter du andra beresta människor och när Geralt når hamn och återigen hivar sig upp på hästryggen dröjer det inte många sekunder innan han hejdas av en liftare. Mitt ute på ett fält ligger en stuga som i detta nu övermannas av banditer. Och vid en gammal ruin huserar ett gigantiskt monster som lättast kan beskrivas som en kombination av troll och rådjur. En vämjelig syn.
